Personer med autism kan ha svårt att skilja mellan sina egna och andras känslor. Om man har autism kan man därför reagera med ilska när någon blir arg.

Det finns en myt som säger att personer med autism  inte påverkas av andras känslor, men ofta kan det vara tvärtom! Förut var det ett stort problem för mig att jag påverkades så mycket av andras problem när jag visste att de var ledsna. Ibland kunde jag inte sova på nätterna för jag tänkte så mycket på andras problem, och problemet var så stort att det påverkade mitt övriga liv. Idag har jag som tur är lärt mig att stänga av mina känslor lite grann så att jag inte bryr mig alltför mycket.

Ända sedan jag kan minnas, har jag tyckt att det varit oerhört jobbigt att göra andra människor besvikna, dels för att jag i barndomen lärde mig att det som andra ville var viktigare än det jag själv ville, och dels för att jag inte förstod att relationerna i livet handlade om att ge och ta. Jag bara gav och gav utan att förvänta något tillbaka eftersom jag trodde att det var så det skulle vara. Men dels berodde problemet även på att jag har svårt för att skilja mina egna känslor från andras känslor. Om jag märker att någon annan väldigt gärna vill något, kan jag få för mig att jag också vill samma sak trots att jag inte alls vill det.

Det finns många situationer i livet då andra människor kan försöka påverka människors beslut genom övertalning. En förälder kan försöka övertala sitt barn att komma hem till jul trots att barnet vill fira julen någon annanstans, en försäljare kan försöka övertala en kund att köpa en vara eller tjänst, en vän kan försöka övertala sin vän att följa med på en fest eller åka på en semesterresa och så vidare. Det finns med andra ord oerhört många situationer i livet då människor kan försöka få oss att göra ett val de vill att vi ska göra.

På grund av mina svårigheter var det förut lätt för andra att övertala mig till saker jag inte ville. Men idag är det precis tvärtom! Eftersom jag numera vet att jag har svårt att skilja mellan mina egna och andras känslor, säger jag instinktivt ”nej” till allt om jag måste svara på en gång och jag känner mig det minsta osäker. Därför åker jag hem i lugn och ro för att tänka över saken, och om jag skulle ändra mig, kan jag ju alltid kontakta personen senare och säga att jag ändrat mig. det är en strategi som fungerat mycket bra!

Eftersom jag fortfarande tycker att det är jobbigt att göra andra människor besvikna, passar jag oftast ihop med personer som är försiktiga, överartiga och sätter andras vilja före ens egen. Med andra ord blir jag hellre vän med en person som säger: ”Skulle du kunna hjälpa mig med en sak imorgon? Om du inte orkar, är det absolut ingen fara, i så fall frågar jag någon annan” än med en person som säger: ”Skulle du kunna hjälpa mig med en sak imorgon?” Om någon tidigare har frågat något jag förut sagt ”nej” till, och personen ställer samma fråga igen vid ett tidigare tillfälle, tycker jag att det är riktigt jobbigt, för då känner jag att mina känslor inte respekteras. Då kan jag också bli irriterad, eftersom då måste jag göra personen besviken igen genom att säga ”nej” en gång till, och då blir jag också ledsen. Men trots att jag blir ledsen, finns det inte längre någon chans idag att någon skulle kunna få mig att ändra mig och gå med på något jag själv inte vill, vilket jag är tacksam för.