Om

 

Här bloggar jag om hur det är att leva med Aspergers syndrom, Bipolär sjukdom och psykisk ohälsa. Jag bloggar även om människors olikheter och varför det är bra att alla är olika. Ibland skriver jag också blogginlägg som handlar om intressanta saker som rör autism och NPF.

Om mig

Senaste inlägg

Kategorier

Visar inlägg från november 2019

Tillbaka till bloggens startsida

Ny personlig berättelse om mig själv del 4

Jag har inte bara svagheter utan också styrkor:


  • Jag är plikttrogen och målmedveten, till skillnad från vad man sade till mig i skolan. Om jag får ett uppdrag så fullföljer jag det tills det är färdigt, vilket jag nästan aldrig tilläts göra under skoltiden.
  • Jag är ambitiös och försöker alltid göra mitt bästa; det var det ingen som såg i mina klassrum
  •  Jag försöker alltid nå mitt mål; numera lyckas jag med många av dem.
  • Jag är envis och noggrann; nu kan jag själv se att det är bra egenskaper.
  • Jag är bättre på att se detaljer än helheter; något som är en stor fördel i vissa yrken.
  • Jag ger mig aldrig och jag gör alltid ett ordentligt arbete; nu vågar jag stå upp för mig.
  • Jag ser ofta sånt som andra inte ser; det gör mitt liv till ett äventyr.    
  • Jag har stor uthållighet med det som intresserar mig, men mindre med det som är ointressant för mig. Men det är jag nog inte ensam om!       
  • Jag är bättre på att hitta och samla information, men sämre på att sammanfatta den.

Utöver Daglig verksamhet har jag sysslat med lite annat genom åren. Jag har föreläst en del och drömmer om att bli Hjärnkollsambassadör. Men hittills har jag inte blivit antagen. Jag är även en av ledarna för kamratnätverket ASTrarna, som vi haft sedan 2015. Sen så håller jag anhörigcirklar tillsammans med en kollega. 

Eftersom jag inte ens visste vad Aspergers syndrom var för någonting när jag fick diagnosen, har jag aldrig haft en stereotyp bild av en aspergare eller autist. Det tycker jag är bra. Jag har alltid varit tolerant mot alla människor och kommer så att vara.

Därför tar det energi att ringa telefonsamtal

Många personer med Aspergers syndrom eller autism ogillar att ringa (eller ta emot) telefonsamtal. Vissa ogillar endast att ringa till myndigheter, andra hatar alla slags telefonsamtal. Sedan finns det naturligtvis de som inte har något emot att ringa samtal överhuvudtaget.


Själv tycker jag inte om att ringa telefonsamtal överhuvudtaget. Jag kan endast ringa mina föräldrar. 


Därför kan telefonsamtal vara jobbiga och ta mycket energi för oss som har Aspergers syndrom eller autism:


  1. Om man till exempel ska ringa en myndighet så kräver det en god koncentrationsförmåga


Man ringer till myndigheter för att få information eller hjälp, inte för att småprata. Informationen kan komma fort. ”Fyll i blanketten X. Om du inte hittar den på nätet kan du komma till vårt kontor, men vi har endast besökstid mellan 9 och 10 på torsdagar och 13 och 15 på måndagar.”


Efter kan man bli osäker. Vad var det som sades egentligen? Dessutom kan man bli helt utmattad eftersom man lagt all sin energi på att hålla fokus på samtalet.


  1. Vissa människor kan tala otydligt och med olika dialekter


Jag har svårt för människor som pratar på olika sätt. Att säga ”ursäkta” ett par gånger känns okej, men att göra det tio gånger kan bli pinsamt.


  1. Man ser inte personen man pratar med

 

Det kan kännas jobbigt och olustigt när man bara har röstläget att gå på. Vi som har Aspergers syndrom eller autism kan ha svårt för att tolka andra människors röstläge och kroppsspråk, men när man ser personen, har man åtminstone något att gå på. När man pratar i telefon, kan man endast lyssna på röstläget, och då finns risk för missförstånd.


  1. Man vet aldrig i förväg när telefonen kommer att ringa


När man plötsligt måste svara i telefon blir det en oväntad händelse eftersom man inte är beredd att prata med någon och ta emot information. Och vi som har Aspergers syndrom eller autism är inte särskilt förtjusta i oväntade händelser. För min del beror det på att det tar tid för min hjärna att reagera och hänga med på vad som händer.


Idag har jag en God man som ringer de flesta myndighetssamtal åt mig, men hon hjälper inte mig att ringa alla slags samtal. När det exempelvis gäller vårdkontakter får min mamma ofta hjälpa till.


 

Autismens historia: Hans Asperger del 2

Små professorer


Hans Asperger doktorerade i medicin vid universitetet i Wien 1931. Året därpå tog han över ledningen för den specialpedagogiska avdelningen på universitetets barnklinik, och senare blev han klinikchef. Asperger hade ett stort intresse för barn med personlighetsstörningar och använde nästan bara pedagogiska metoder som behandling. Barnen som kom till kliniken hade avvikande beteende och svårigheter att interagera socialt. Många av barnen hade uppförandeproblem och hade blivit utkastade från skolan.


1944 publicerade han så sin artikel med rubriken ”Die Autistischen Psychopaten im Kindesalter”. Det kan idag översättas till ”autistisk personlighetsstörning hos barn”. Artikeln kom senare att ligga till grund för diagnoskriterierna för Aspergers syndrom.


Asperger beskrev barn som hade problem med kommunikation, socialt samspel och förmågan att hantera känslor. De hade en försenad social utveckling, svårt att få vänner och blev ofta mobbade. Barnen hade svårt att tolka icke-verbala uttryck och läsa andras känslor. Asperger kallade dem ”små professorer”, för att de gärna förde långa, ensidiga och detaljerade samtal om sina specialintressen.


Ovanliga barn är inte nödvändigtvis underlägsna


Aspergers beskrivning liknade den som den ryska neurologen Eva Ssucharewa hade publicerat 1926, men det visste troligen inte Asperger. Inte heller tycks han ha känt till att den amerikanske barnpsykiatern Leo Kanner publicerat sin beskrivning av infantil autism 1943.


Värt att nämna är att Asperger under nazisternas ockupation av Österrike modigt opponerade sig mot en ny lag som skulle förhindra att barn med ärftliga sjukdomar föddes. Asperger försvarade de autistiska barnens plats i samhället och argumenterade för att ovanliga barn inte nödvändigtvis är underlägsna.


Hans Asperger blev professor emeritus 1977. Han skrev 359 arbeten under sitt arbetsliv, de flesta om autistiska personlighetsstörningar, och höll sin sista föreläsning bara sex dagar före sin död 1980. Han var gift och hade fem 

barn.


”De förefaller som om en smula autism är nödvändig för att man ska nå en framgång inom vetenskapen eller konsten. För att bli framgångsrik kan det vara nödvändigt att kunna vända sig bort från den vanliga världen, bort från det enbart praktiska, och ha förmågan att betrakta ett ämne på ett originellt sätt, att trampa upp nya stigar och kanalisera hela sin förmåga på sin specialitet.” Hans Asperger 1979


Asperger skrev och föreläste nästan bara på tyska. Efter andra världskriget stod tyskan lågt i popularitet och Asperger hade inget intresse av att resa eller att sprida sina kunskaper utanför Österrike.


Aspergers syndrom numera borttagen


Aspergers artikel från 1944 översattes till engelska först 1981, och den brittiske psykiatern och autismexperten Lorna Wing använde samma år begreppet Aspergers syndrom. I slutet av 1980-talet och början på 1990-talet började Aspergers syndrom användas som diagnos i Europa och 1994 i Amerika.


Idag används inte längre Aspergers syndrom som enskild diagnos. Autism och Aspergers syndrom har slagits ihop och kallas autismspektrumtillstånd.



Hans Asperger


Nästa blogginlägg kommer att handla om Lorna Wing och Symtomtriaden.

Autismens historia: Hans Asperger del 1

 Det här blogginlägget om autismens historia handlar om Hans Asperger.


I slutet av 1980-talet och början på 1990-talet började Aspergers syndrom användas som diagnos i Europa. I samband med att den senaste diagnosmanualen, DSM-5, kom ut används inte längre Aspergers syndrom som enskild diagnos utan har slagits ihop med autism och kallas autismspektrumtillstånd. Men vem var Hans Asperger som givit namn till syndromet? 


Hans Asperger var en österrikisk barnläkare, men själv fick han aldrig reda på att han givit namn åt Aspergers syndrom. Först efter hans död översattes hans texter till engelska och fick större spridning utanför Österrike.


Avvikande beteendemönster 


1944 publicerade barnläkaren Hans Asperger sin första artikel om en grupp barn och ungdomar med ett avvikande beteendemönster. De drag som lyftes fram hos barnen var bland annat naivitet, opassande sociala närmanden, mycket begränsade specialintressen, god grammatik och ordförråd, men ett monotont tal, samt en begåvning från medel till över det normala.


Redan här uppmärksammades likheterna mellan Kanners autism och Aspergers syndrom och de båda forskarnas artiklar och den uppmärksamhet de fick blev startskottet för den kommande kunskapsutvecklingen om autism.


Vem var Hans Asperger?


Hans Asperger föddes 1906 och han var den äldste av två bröder i en lantbrukarfamilj. Han ska ha varit språkligt begåvad och redan som mycket ung ofta citerat Österrikes nationalpoet Franz Grillparzer i skolan.


En av hans döttrar, barnpsykiatern Mara Asperger-Felder, har i en intervju beskrivit sin far som ”distanserad, onåbar, märkligt och intensivt intresserad av det tyska språket, ständigt upptagen av citat, välmenande, men med en tendens till utbrott om någon skämtade med honom. Isolerad från familjen och utan egentligt intresse för umgänge. Han gick alltid och lade sig mycket tidigt. Han var vänsterhänt och motoriskt synnerligen oskicklig, men älskade trots detta att vistas i skog, mark och bergsterräng.”


Flera forskare inom neuropsykiatrin menar att Asperger själv kan ha haft det syndrom som senare fick hans namn.



Hans Asperger


Fortsättning följer...

Autismens historia: Leo Kanner del 3

Då liknande avvikelser - idag ett spektrum


I början av 1960-talet startade världens första frivilliga organisation för föräldrar och yrkesverksamma inom området autism i England. Från början låg tyngdpunkten på Kanners syndrom, men man uppmärksammade också barn vars svårigheter inte alldeles överstämde med Kanners syndrom, men som hade liknande avvikelser och problem.


Idag är den allmänna uppfattningen att det rör sig om ett spektrum, dit både Kanners syndrom och Aspergers syndrom hör.



Leo Kanner



Nästa blogginlägg kommer att handla om Hans Asperger.

Äldre inlägg