Om

 

Här bloggar jag om hur det är att leva med Aspergers syndrom, Bipolär sjukdom och psykisk ohälsa. Jag bloggar även om människors olikheter och varför det är bra att alla är olika. Ibland skriver jag också blogginlägg som handlar om intressanta saker som rör autism och NPF.

Om mig

Senaste inlägg

Kategorier

Visar inlägg från januari 2020

Tillbaka till bloggens startsida

Autismens historia: Eric Schopler

Det här blogginlägget om autismens historia handlar om Eric Schopler.


Inom NPF-världen arbetar många verksamheter med tydliggörande pedagogik. Samverkan, struktur, visuella hjälpmedel och svar på frågorna när, var, hur, vad och med vem. Men alla vet inte att det är psykologen Eric Schopler som är upphovsman till detta förhållningssätt då han på 1960-talet lade grunden för TEACCH.

 

Vem var Eric Schopler?

 

Eric Schopler (1927 - 2006) var en tyskfödd amerikansk psykolog vars banbrytande forskning om autism ledde till grunden av TEACCH-programmet.

 

Eric Schopler föddes 8 februari 1927 i Furth, Tyskland. Föräldrarna Erna Oppenheimer Schopler och Ernst Schopler var judar. 1938 flydde familjen från Nazi-Tyskland och emigrerade till USA, där de bosatte sig i Rochester, New York.

 

Schopler gifte sig med Betsy Burch 1953 och tillsammans fick de tre barn: Bobby, Tom och Susie. Efter sin skilsmässa 1970 gifte han om sig med Margaret Lansing. Han dog 79 år gammal i cancer den 7 juli 2006 i sitt hem nära Mebane, North Carolina. 

 

Militärtjänst och utbildning

 

Efter examen från gymnasiet gick Schopler med i Förenta staternas armé. 1949 fick Schopler sin kandidatexamen från University of Chicago. 1955 fick han en examen i Social Service Administration. Han fick en doktorsexamen i klinisk barnpsykologi 1964. Alla tre examina uppnåddes vid University of Chicago . 

 

Tidig karriär

 

Efter avslutad examen arbetade Schopler från 1955 till 1958 som familjerådgivare i Rochester, New York. Han flyttade till Rhode Island där han i två år arbetade på Emma P. Bradley Hospital som tillförordnad chef för psykiatriska socialarbetare. 1960 arbetade han sedan i Chicago på Treatment and Research Center for Childhood Schizophrenia. Han var en utredare och terapeut där till 1964, samma år som han fick sin doktorsexamen från University of Chicago. 

 

University of North Carolina 

 

Schopler gick med i fakulteten som lektor vid psykiatriska avdelningen vid University of North Carolina i Chapel Hill 1964. Han blev chef för Child Research Project 1966. I samarbete med Dr. Robert Reicher tillämpade han sin tidigare forskning om receptorprocesser för behandling av autism. Finansiering tillhandahölls av National Institute of Mental Health och försök genomfördes med autistiska barn och deras föräldrar.

 

Som ett resultat av hans arbete för barnforskningsprojektet skapades Treatment and Education of Autistic and related Communication handicapped Children (TEACCH) 1971. Det är ett "banbrytande" program för att hjälpa till med utbildning om autismspektrumstörningar, forskning och tjänster för barn och vuxna. TEACCH-programmet ledde till många framsteg om kunskap om autism. Schopler visade att de flesta autistiska barn inte drabbades av psykiska störningar, som många trodde då. Han bevisade också att föräldrar till autistiska barn kunde vara effektiva medarbetare i behandlingen och utbildningen av sina barn. Tack vare dessa TEACCH-resultat rullades Schoplers metoder ut över hela världen och i skolor i North Carolina och speciella statliga finansierade kliniker. 

 

Året efter blev han professor. 1976 blev han direktör för TEACCH och förblev så tills 1993. Schopler var chefspsykolog från 1987 till 1999. Han arbetade vid University of North Carolinas TEACCH-program fram till 2005. 

 

TEACCH-metodiken har implementerats internationellt och 2006 fanns 9 TEACCH-statliga finansierade kliniker i drift. 

 

Vigde sitt liv åt forskningen

 

Schopler vigde sitt liv åt att bestämma autismens exakta natur och de mest effektiva sätten att behandla den. Hans doktorandforskning om de sensoriska preferenser för barn med autism var bland de första experimentella studierna som hjälpte till att omdefiniera tillståndet som en utvecklingsstörning snarare än ett psykogent tillstånd orsakat av dåligt föräldraskap. Hans efterföljande forskning om pedagogiska behandlingar för autism och hans användning av föräldrar till autistiska barn som co-terapeuter i denna behandling, mötte en väldig framgång, vilket ledde till bildandet av TEACCH 1971 och programmets mottagande av American Psychiatric Association's Gold Achievement År 1972.

 

Vad är TEACCH?

 

TEACCH står alltså för Treatment and Education of Autistic and related Communication handicapped Children; ett amerikanskt habiliteringsprogram som riktar sig till personer med autism och som på svenska brukar kallas för tydliggörande pedagogik. Det är en modell, eller ett förhållningssätt som kan användas med alla som har autism, från små barn på tidig utvecklingsnivå till vuxna människor på professorsnivå. Den första grunden till det som kom att bli TEACCH lades redan 1966 då Eric Schopler blev intresserad av autism när han som student hörde Bruno Bettelheim, professor i psykologi, berätta om att autism orsakas av känslokalla föräldrar och att en del i behandlingen vid autism därför borde vara att skilja barnen från sina föräldrar.

 

Viktigt med visuell struktur

 

Eric Schopler hade viss erfarenhet av praktiskt arbete inom autismområdet och trodde inte på Bettelheims idéer vare sig när det gällde orsaker eller behandling, och han såg vilka negativa konsekvenser de fick för både barn och föräldrar. Schopler bestämde sig då för att studera andra möjliga orsaker till autism, och mellan åren 1965 till 1971 gjorde han tre forskningsstudier där han visade att beteendet vid autism kan förklaras av en specifik perceptuell och kognitiv stil. Vidare konstaterade han att föräldrar inte orsakar sina barns autism och att de precis som andra föräldrar är bra på att se sina egna barns behov och att bedöma deras utvecklingsnivå.

 

Studierna visade också att de flesta barn med autism förstår visuell information bättre än auditiv. Schoplers slutsats blev att bästa sättet att stödja barn med autism i deras utveckling är genom en undervisning som bygger på visuell struktur och som sker i samarbete mellan föräldrar och personal.

 

– Det finns ett glapp mellan vad som händer i teorin och praktiken. Det går därför inte att förstå autism utifrån bara teoretiska kunskaper och forskning. När man involverar föräldrarna och använder dem som en del av forskningsmaterialet så krymper glappet och det byggs en bro mellan teori och praktik, har Eric Schopler själv sagt.

 

Sex grundläggande frågor


Genom att involvera föräldrarna och göra dem till medarbetare fick han snabbt stöd från föräldrar i North Carolina där han var verksam. Bobo Warren, mamma till ett barn med autism, beskriver Schopler som en hjälte. “He enpowered me, he gave me a voice” (Han gav mig styrka, han gav mig en röst) säger hon i en hyllningsfilm till Eric Schopler som Larry Gardner har publicerat på Youtube.

 

I samma film uttalar sig Catherine Lord, professor vid University of Michigan: “Min erfarenhet av Teacch och att lära känna Eric har förändrat nästan allt jag gör både kliniskt och i in forskning. Sättet jag bemöter familjer och barn, och sättet jag kopplar samma forskning och kliniskt arbete är radikalt annorlunda tack vare allt jag lärt mig från Eric Schopler”.

 

En viktig del av TEACCH är det som kallas autismkulturen. Det handlar om att förstå hur personer med autism tänker, kommunicerar och beter sig och att kunna vara en tolk och överbrygga skillnader mellan andra kulturer och autismkulturen. Genom struktur och visuella hjälpmedel ska eleverna få möjlighet att utveckla optimal självständighet. Man utgår från sex frågor som ska besvaras:

 

           Var ska jag vara?

           Vad ska jag göra?

           Hur mycket ska jag göra?

           Hur länge ska jag hålla på?

           Vem ska jag vara med?

           Vad ska jag göra sen?


Ett evidensbaserat arbetssätt

 

Från North Carolina och de lärcenter som startades där på 70-talet spred sig Eric Schoplers tankar snabbt inom USA och vidare. Runt om i världen finns idag metoder och pedagogiska sätt som bygger på, eller är inspirerade av TEACCH. Det är ett evidensbaserat arbetssätt med syfte att maximera den enskilde individens livskvalité, och förmåga att att delta i samhällslivet på ett så meningsfullt och självständigt sätt som möjligt.


 

Eric Schopler


Nästa blogginlägg om autismens historia kommer att handla om Mary Coleman.

Hur gick det på föreläsningen i Kungsbacka?

Jag upptäckte att jag hade glömt att berätta hur det gick på min senaste föreläsning i Kungsbacka den 27 november. Det är snart två månader sedan ju.


Jag blev hämtad två timmar innan föreläsningen av Maria som skulle hålla i den här kvällen om samtal om autism. Hon är också ordförande för Autism- och Aspergerföreningen Varberg-Kungsbacka.


När vi kom till platsen där föreläsningen skulle hållas, hade jag ungefär en timma på mig att förbereda. Det var på Studiefrämjandet Vuxenskolan i Kungsbacka. Det var så här att vi fick välja vilket rum vi ville vara i och de lät mig välja. Jag har egentligen svårt för att välja, men den här gången var det enkelt. De rummen jag hade att välja på var en dansstudio, ett litet rum som jag inte visste vad de hade det till och ett vanligt studierum med whiteboard, filmduk och projektor. Jag valde det tredje alternativet, för varken dansstudion eller det lilla rummet kändes rätt. Därför fick det bli studierummet, även om det egentligen inte heller var det bästa då det var glasväggar. Under föreläsningen blev jag lite störd av en annan grupp som fikade därute. 


Sedan var det dags att förbereda föreläsningen och kolla så att tekniken fungerade som den skulle. Det gjorde den, som tur var. Annars är jag rätt van vid tekniktrassel (det har krånglat en del när jag och min kollega har haft anhörigcirklar, men det har ju varit på helt andra ställen). Jag kopplade upp min dator till projektorn så att jag fick fram mitt bildspel.


Det var så här att jag inte helt hade klart för mig vad jag skulle ha med i föreläsningen. Det skulle vara om mig själv och min autism, men sedan ville de också att jag skulle ha med lite fakta om autism. Men jag hade mycket fakta och det blev svårt att begränsa mig. Föreläsningen skulle vara ungefär en timme, så jag skulle inte hinna med allt. Till slut valde jag att ta med det som handlade om flickor med autism och om bemötande av personer med autism. Men när jag tränade på föreläsningen så tog det 1 timme och 27 minuter. Så jag mailade Maria, men hon tyckte att det var helt okej. Hon skrev att en vanlig föreläsning brukar vara en och en halv timme.


Så började åhörarna komma en och en eller i sällskap. Det var cirka 15-20 personer totalt. Allra gladast var jag att min kontaktperson Ellinor kom. 


Kl. 18:00 blev jag presenterad och föreläsningen kunde börja. Det var några år sedan jag höll en längre föreläsning, så jag var rädd att jag inte skulle orka stå så länge, men det var inga problem. Jag kände mig inte heller särskilt nervös utan allt flöt på rätt bra.


Efter föreläsningen var det frågestund. Det kom några bra frågor och jag försökte svara på dem så gott jag kunde. Jag tycker att det är svårt att svara på frågor när jag inte är förberedd på vad folk ska fråga om. Det tar lite tid för mig att komma på vad jag ska säga. Det är något jag måste jobba med. Det är i alla fall bättre att få frågorna efter föreläsningen, än att folk ska avbryta mig under tiden jag pratar.


Jag tror de flesta ändå uppskattade min föreläsning och tyckte den var bra. Men så var det en som sa att jag var modig. Just ordet ”modig” kan betyda många olika saker. För mig kändes det som om hen trodde från början att jag inte skulle klara av att föreläsa, så jag blev lite förnedrad. Men efteråt har jag fått förklarat för mig att den här personen kanske menade att hen själv inte hade klarat av att föreläsa och därför tyckte jag var modig.


Sedan var det några som kom fram till mig efteråt och sa att föreläsningen var bra. Bland annat en person som själv hade diagnos. Hen ville krama mig. Egentligen gillar jag inte kramar, men jag lät hen krama mig ändå. Och det kändes verkligen, men på ett positivt sätt. Jag fick en varm känsla i hela kroppen.


Nu har jag lite saker att tänka på inför kommande föreläsningar. Det är lite smådetaljer som jag kan förbättra. Bland annat kunde jag ha visat någon liten film om autism (så som jag gör på anhörigcirklarna), så att inte jag pratar hela tiden. Jag kunde även ha visat någon bild från min barndom (har knappt några) eller något som illustrerar denna. Jag kunde också förklarat några begrepp bättre. Men det var som sagt min första längre föreläsning på flera år, och jag hade svårt att välja vad jag skulle ha med. Men det är sådant jag lär mig av. Nu kan det bara bli bättre!


 




RÖSTER FRÅN FÖRELÄSNINGEN

"Hej! Vi tackar så mycket för en fantastisk fin föreläsning som du höll i Kungsbacka. Dina personliga erfarenheter var till stor nytta för oss. En sak som vi särskilt tar med oss är ”tantkalaset”" - Mvh Ulrica, Tove, Sandy & Marianne

AT Home - ett autismvänligt bostadskoncept i Danmark

I Varberg har vi ett NPF-råd och inom det är vi en liten grupp som jobbar med att ta fram förslag till hur man kan bygga autismvänliga bostäder. Jag har skrivit om det tidigare här.

Nu har vi fått tips om ett liknande bostadsprojekt i Danmark som är precis det vi jobbar mot. Det heter AT Home, där A står för ”Apart”, medan T står för ”Together”.


Vad är AT Home?


AT Home är ett flexibelt, mobilt och autismvänligt bostadskoncept utvecklat av Specialistområde Autism inom Centrala Jyllandsregionen. De första bostäderna stod färdiga 2016 och just nu utvecklar de en version 2.0 av AT Home.


AT Home är autismvänligt med specialdesignade lösningar som bygger på kunskap och erfarenheter av konstruktion för målgruppen.


AT Home är ett hem där en person med autism kan få vara sig själv och samtidigt känna sig som en del av samhället.


Boendekonceptet är arkitektritat och byggt i läckra material. Hemmen är dessutom hållbara. När man kommer in i bostaden får man en känsla av kvalitet, estetik och ett öga för specialdesignade lösningar.


Sommaren 2016 flyttade 24 personer till den nya bostadstypen, kopplat till tre av Specialistområde Autisms områden i Centrala Jyllandsregionen.


Bakgrund till bostadskonceptet


För många vuxna med autism innebär ett självständigt och meningsfullt vuxenliv också att bo i ett eget hem.


Utvecklingen av bostadskonceptet var ett erkännande av att det var något som fattades för den här målgruppen. Den befintliga, fysiska ramen för hur bostäder ska se ut, var inte rätt bostadslösning om man vill stödja välbefinnande, utveckling och förändring för personer med autism och inkludera dessa i samhället. En önskan om ett mer flexibelt boende till förmån för både ekonomin och medborgarna. Lösningen blev ett flexibelt och mobilt bostadskoncept. Ett bostadskoncept som alltså utmanar och reflekterar den fysiska ramen för hur bostäder ska byggas.


Specialistområde Autism har erfarenhet och kunskap om autismvänlig konstruktion, bland annat från Danmarks första speciella boendemiljö för äldre med autism. Detta var en mycket omfattande process, där man fick mycket generell kunskap om autismvänlig konstruktion. Här fokuserade Specialistområde Autism på engagemanget hos brukarna, både personer med autism som deras anhöriga, så väl som representanter från byggnadens styrgrupp, representanter från bland annat National Association of Autism och National Board of Health and Welfare. Det är denna genererade kunskap om autismvänlig konstruktion som ligger till grund för AT Home.


Ett unikt bostadskoncept


AT Home är byggt som moduler och flexibelt vad gäller storlek. På detta sätt är det möjligt att få en lägenhet med ett rum eller två rum beroende på individens behov.


AT Home är mobilt och kan flyttas efter behov. Det gör det möjligt för personen att till exempel börja med att flytta in i ett bekant område, exempelvis nära sina föräldrar, eller i princip hemma i föräldrarnas trädgård. På lång sikt kan personen ta sitt hem med sig och flytta längre bort..


Särskilda fördelar för vuxna med autism


I Specialistområde Autisms utveckling av AT Home har stor vikt lagts på att se till att konstruktionen uppfyller både de allmänna kraven för autismvänlig konstruktion och uppnår de speciella fördelarna med flexibel mobilkonstruktion.


Behovet av avskärmning: AT Home kan placeras var som helst, till exempel intill eller borta från befintliga byggnader beroende på individens behov.


Sensoriska stimuli: AT Home kan placeras för att ta hänsyn till individens speciella, sensoriska utmaningar.


Att möta särskilda behov: I samhället sker en ökning av personer med autism och särskilda behov. Dessa behöver en speciell ram för välbefinnande och utveckling.


Bo nära nätverk: Med AT Home kommer det att vara möjligt att ta större hänsyn till att personer med autism kanske vill bo så nära familj, släktingar och andra viktiga nätverk som möjligt, vilket ofta är en viktig faktor för både samhället och medborgarna.


Ekonomiska fördelar


AT Home är en smart och snabb lösning när det gäller att anpassa kapacitet, till exempel vid behov av utvidgning. AT Home kan erhålla permanent bygglov och uppfylla både höga tekniska krav och hög robusthet. Därför kan bostaden flyttas minst fyra gånger inom en period på 30 år utan att behöva särskilt underhåll efteråt. Bostadskonceptet är klimatvänligt och listat som konstruktion med låg energi, vilket säkerställer bostaden genom en mycket låg energiförbrukning i framtiden. Med AT Home beaktas det att personer med en begränsad inkomst har råd att bo i bostaden utan att äventyra byggnadens kvalitet.


Visionen för det nya bostadskonceptet


Visionen är att bostadskonceptet ska bidra till att personer med autism blir en naturlig del av samhället och lika inkluderade som neurotypiska personer. På detta sätt bidrar bostadsformen till att driva på en gemensam uppmaning runt om i världen som ska förhindra att personer med autism slås ut från samhället.


Bruttoareal:


Grundmodul: 35 m2

Tilläggsmodul: 15 m2

Total bruttoarea: 50 m2


Du kan läsa mer om AT Home här.


 

Bild lånad från www.sau.rm.dk


Min kommentar


Wow, jag blir imponerad av danskarna. Det är precis det här med enplansbostäder som vi jobbar för här i Varberg genom NPF-rådet. Att det nu finns ett liknande projekt på Jylland, kan kanske ge nya kontaktmöjligheter, vilket kan vara bra för oss. Sen har vi något vi kan visa, om vi träffar byggföretag, bostadsbolag eller andra nyckelpersoner, att det faktiskt går att bygga den här sorters bostäder och ganska billigt också. Vi måste få dem att börja tänka annorlunda, att det bästa är inte alltid att bygga på höjden. Det passar inte alla människor.


Vi får se om det blir möjligt att vi får komma dit och titta. Hade varit kul. På något sätt hoppas jag att vi får kontakt med dem.

Boka mig som föreläsare!

Vill du boka en intressant och informativ föreläsning om hur hur det är att leva med Aspergers syndrom? Jag kommer att ta er med på en resa från att ha vuxit upp med en oförstående omvärld, få diagnos först i vuxen ålder fram till hur mitt liv ser ut idag. Sen kommer jag även att ta upp fakta om autism, allt efter kundens önskemål. Jag föreläser med inifrånperspektiv på autism.

Jag kan hålla föreläsningar alltifrån 15 minuter till 2 timmar (med paus).

Jag gör både gratisjobb och mindre arvoderade uppdrag. Då jag har hel sjukersättning får jag endast jobba 5 timmar i veckan med lön. Alla uppdrag kommer att anmälas till Försäkringskassan.

Kunden står för bokning av lokal.

För närvarande håller jag endast föreläsningar inom Halland.

Är du intresserad av att boka mig som föreläsare? Maila till aspigiforelasningar@gmail.com, eller använd kontaktformuläret, så berättar jag mer.


Här kommer ett smakprov på hur en föreläsning med mig kan se ut. Så här i pandemitider har jag gjort några digitala föreläsningar. Det är samma innehåll på mina fysiska föreläsningar som det är på mina digitala.





OM CHARLOTTE CLAESSON

Charlotte Claesson är född 1985 och fick sin Aspergerdiagnos först som 20-åring, efter en jobbig skolgång som kantats av missförstånd, stress, ångest och depressioner. Diagnosen kom som en chock, men blev snabbt ett uppvaknande. Ju mer hon lärde sig om hur hon fungerade och varför, desto mer förstod hon varför hon hade haft en så tuff uppväxt. När hon var 24 år fick hon även diagnosen Bipolär sjukdom typ 2. Charlotte har idag lärt sig att leva med sina diagnoser, även om hon i perioder inte alltid mår så bra. Hennes intresse för frågor som rör autism och andra neuropsykiatriska funktionsvariationer (NPF), gör att hon sitter med i ett NPF-råd i hemstaden Varberg. Dessutom är hon en av ledarna för kamratnätverket ASTrarna och håller anhörigcirklar tillsammans med en kollega. Hon har även hållit i ett antal föreläsningar om autism tidigare.



RÖSTER FRÅN TIDIGARE FÖRELÄSNINGAR

"Hej! Vi tackar så mycket för en fantastisk fin föreläsning som du höll i Kungsbacka. Dina personliga erfarenheter var till stor nytta för oss. En sak som vi särskilt tar med oss är ”tantkalaset”"Mvh Ulrica, Tove, Sandy & Marianne


"Underbar föreläsning Charlotte! Jag satt och grät halva föreläsningen pga av igenkännande. Jag är mamma till en dotter på 13-år som nyligen fått autism diagnos. Vi har kämpat för hennes rättigheter att få vara den hon är och få rätt hjälp. Det är så oerhört viktigt att du fortsätter att föreläsa Charlotte, tack för ditt engagemang!" - Carina Petersson



"Tack för intressant och bra föreläsning!" - Inn905



"Tack för en tydlig och bra föreläsning" - Marie och Beata på Inspirationslotsen