Om

 

Här bloggar jag om hur det är att leva med Aspergers syndrom, Bipolär sjukdom och psykisk ohälsa. Jag bloggar även om människors olikheter och varför det är bra att alla är olika. Ibland skriver jag också blogginlägg som handlar om intressanta saker som rör autism och NPF.

Om mig

Senaste inlägg

Kategorier

Visar inlägg från maj 2020

Tillbaka till bloggens startsida

Varför jag inte gillar att folk säger att jag är intelligent

Det händer att folk säger att jag är intelligent. För de allra flesta är ett sådant påstående i grunden positivt och de tar det som en komplimang. Men för mig har det inneburit ett helvete. Hur kan något som är positivt bli negativt för mig?


Folk har uppfattat mig fel på grund av att jag är så intelligent. ”Varför funkar det inte, du som är så smart?” Även om jag är smart inom många områden, så har jag till exempel svårt att förstå pengars värde och sköta vardagliga sysslor som att städa och laga mat. Det är ju så att man är mycket ojämn i sin begåvning när man har autism och det kan folk ha svårt att förstå. Egentligen tror jag att de allra flesta människor är ojämna. Att det finns saker som vi har som våra svaga sidor och saker som vi har som våra starka sidor. Men det blir tydligare när man har autism. Det blir en generalisering när någon säger: ”Du som är så intelligent borde förstå detta”. Du missförstår man vad det innebär att ha autism.


När jag gick i skolan förstod inte lärarna varför jag inte klarade vissa saker och det blev bara en massa konflikter. Men då visste jag inte om att jag hade en diagnos. 


Även efter diagnosen har det varit svårt att få den hjälp jag behöver. Till exempel när jag sökt LSS-insatser och boendestöd, har jag blivit ifrågasatt om jag verkligen behöver den hjälpen, eftersom de tänker att jag är så smart. De tycker att jag borde klara saker själv utan stöd. Även om jag talar om vilket stöd jag behöver så är det ingen som tror mig, ingen går på mina ord. När jag sökte boendestöd trodde de att jag hade hittat på att jag behövde det stödet (bara för att de tänkte att jag var så smart). Även när jag gick på Habiliteringen var det så. Folk tror inte att jag behöver något stöd för att jag är så intelligent. Om jag inte hade varit så intelligent så hade folk säkert förstått att jag behöver stöd.


Mina föräldrar har aldrig förstått varför jag behövde en diagnos överhuvudtaget. Innan diagnosen trodde de att jag skulle bli något jättestort, bara för att jag var så intelligent. Sedan fick jag diagnosen och de kunde inte ta till sig detta. Mina föräldrar tror att bara jag skärper mig och är som en vanlig människa så går allt bra. Sedan förstår de inte varför jag behöver boendestöd och brukar ifrågasätta detta. Min mamma tror också att jag bara hittar på när jag säger att jag mår dåligt. En fördom om autism är att man inte kan vara intelligent och ha diagnosen, och mina föräldrar, och andra människor som inte har så mycket kunskap om autism, kanske har den uppfattningen.


Sedan har det också hänt att jag själv har använt min intelligens på fel sätt. Till exempel när jag gick i skolan och tog färdiga arbeten på internet och lämnade in, bara för att jag hade svårt att skriva något själv. Jag förstod att detta var fel, men jag lindrade min ångest på detta sätt. Jag hade något att lämna in och jag slapp konflikter med lärare som ändå inte förstod mig eller ville hjälpa mig. En annan sak är att jag undanhöll för mina föräldrar att jag handlade så mycket på internet. Jag brukar alltid säga att jag är för smart för mitt eget bästa.


Men på grund av min intelligens kan jag även ha förvillat min omgivning, det är jag medveten om. För det är så, om man är väldigt intelligent kan man många gånger kompensera för sina svårigheter. Att man lär sig hur andra beter sig och försöker vara som dem. Anpassat mig, det har jag gjort hela tiden och då tänker folk: ”Du kunde det då, varför kan du inte det nu?” Detta har tagit väldigt mycket energi och jag vill inte hålla på så hela livet.


Jag har nu förklarat varför jag inte gillar att man säger att jag är intelligent. Bara för att det har förstört så mycket för mig. Att folk inte förstår och tar mig på allvar bara för att jag är så intelligent. Att de tror att jag inte behöver någon hjälp för att de tycker att jag borde klara saker själv. De kanske aldrig har träffat någon som är så intelligent. Men folk borde lära sig att man kan vara intelligent, men ändå ha praktiska svårigheter i vardagen.


Så varje gång någon säger att jag är intelligent tänker jag: ”Nu tror de säkert att jag inte kan ha Aspergers syndrom”. Att få diagnos har betytt mycket för mig. Den har förklarat varför vissa saker har varit tuffa för mig under uppväxten. Jag vill kunna leva fullt ut och vara den jag är, med både mina styrkor och svagheter.

Boendestödet måste anpassas efter personer med autism


Boendestöd kom till en gång i världen för att stötta människor med missbruksproblem eller psykisk sjukdom. Då var målsättningen att arbeta för att boendestödet så småningom skulle kunna avvecklas. Människor förväntades bli drogfria och friska och klara sig själva.


Sen blev det mer och mer vanligt att vi med diagnoser inom NPF (neuropsykiatriska funktionsnedsättningar/variationer) fick boendestöd. Det de då inte fattade var att vi inte blir av med våra funktionsnedsättningar oavsett hur mycket vi vill det eller övar på det.


Inte skulle väl någon säga till en kort person: ”Nu har vi ju tagit ner saker från översta hyllan till dig så länge att du säkert klarar det själv bara vi ringer till dig ibland och påminner”?


Eller till en rullstolsburen: ”Du ska se att du klarar trapporna även om vi inte lyfter upp rullstolen med dig i… du har ju lärt dig hur det går till nu, vi messar ibland för att påminna dig om det, det blir väl bra”?


Men för oss med NPF… tja, vi ska tydligen gång på gång få hjälp att resa oss för att sedan bara lämnas för att andra tror att ”nu går det ju så bra”.


När det gäller mig så tror både min LSS-handläggare och boendestödet att mina behov kan tränas bort. Bara jag vill så kan jag. Visst, jag är högfungerande i mångt och mycket. Men jag saknar den där ”startknappen”, jag kommer inte igång med saker. Jag saknar även förmågan att se när något är klart. När är det tillräckligt bra? Likaså att prioritera, var börjar jag, vad gör jag sen? Hela tiden möts jag av kommentarerna att jag ”borde” klara.


Jag är mycket orolig att de ska avveckla mitt boendestöd i framtiden, eftersom deras mål är att jag ska bli självständig. Boendestödet är verkligen en enorm hjälp för mig. Men eftersom jag är just högfungerande inom många områden, är jag rädd att de inte tror att jag behöver så mycket stöttning. Sedan jag fick boendestöd har jag mått så otroligt mycket bättre, bara för att jag har någon som kommer och pratar igenom vardagen som är mitt stora orosmoment. Att få möjlighet att prata med någon och få nya idéer kring hur jag ska få ihop vardagen är så otroligt värdefullt.


Ibland undrar jag om handläggare eller boendestödjare kan tillräckligt om autism. Tyvärr fick jag aldrig i min utredning från psykiatrin veta vad jag har för brister och tillgångar. Så de har inte mycket att gå på, egentligen. Bara mina ord, som inte alltid räcker till för att förklara vad jag faktiskt behöver hjälp med. Jag hade kontakt med Habiliteringen ett tag, men ingen har förklarat för mina boendestödjare hur min funktionsnedsättning ställer till det för mig.


Intelligens har inte med det här att göra alls. Vi kan vara genier, men ändå inte klara av att få ihop tid och rum.


Boendestödet måste anpassas till personer med autism och särskilt till de som är högfungerande! Funktionsnedsättningen växer inte bort, hur man än försöker och tränar (den som gör på detta sätt blir mycket trött). Och även om man har normal intelligens kan man behöva hjälp med att få ihop sitt vardagsliv på olika sätt, till exempel med praktiska göromål och påminnelser.



 

Hur jag vill bli behandlad och bemött

På den här bloggen har jag skrivit en del om bemötande av personer med autismspektrumtillstånd. Allt detta som jag tidigare har gått igenom är bara råd och tips och på hur man kan bemöta en person med AST. Alla människor med AST är inte likadana. Alla människor är unika oavsett diagnos eller inte. Och eftersom personer med AST kan vara väldigt olika varandra, befinna sig på olika begåvningsnivåer med mera, är det inte säkert att allt passar för alla. Man får prova sig fram. Jag kan inte säga att så här måste ni tänka på när ni möter en person med AST, för jag vet inte hur just den personen fungerar. Jag kan bara förklara hur jag fungerar och vill bli bemött. Hur vill jag då själv bli bemött?

Jag vill bli bemött med respekt och omtanke. När folk talar till mig, eller skriver till mig, vill jag att de är tydliga och menar vad de säger, annars blir jag orolig och osäker. Om något ska hända så vill jag att de ska förklara det. Är jobbigt för mig om det sker något oväntat. Gillar inte när folk säger saker som de inte kan lova. Jag vill inte att folk använder vaga uttryck som till exempel ”en stund”, (Hur länge är det?), ”vi syns på parkeringen” (Var på parkeringen?), ”vi kanske ska göra det” (När vet jag om det blir eller inte?) eller ”jag kommer snart” (Hur länge är snart egentligen?) Jag gillar inte heller fraser som ”det ordnar sig” eller ”ingen fara”, vi löser det här”, om man inte är helt säker på att det blir så. Då kan jag bli besviken om det inte blir så. Jag tolkar ibland även språket bokstavligt, så jag vill inte att man använder uttryck som ”stå på egna ben” eller ”hoppa över maten”. Jag gillar inte heller att man skämtar med mig. Jag har svårt att förstå skämt och kan därför bli mycket arg om någon skämtar med mig. Vid nya situationer och förändringar, vill jag ha svar på frågorna: ”Var?” ”Vad?”, ”När?”, ”Hur?”, ”Varför?”, ”Med vem?” och ”Vad händer/vad ska jag göra sen?”. Det är sällan jag får svar på dessa frågor och det kan göra att jag blir orolig. Det kanske inte syns på mig när jag är orolig, men inombords känner jag så och det kan vara jobbigt. Det har skett många missförstånd mellan andra och mig på det här sättet. Jag har inte förstått andra människor och de har inte förstått mig. Så som jag har beskrivit nu, är så jag skulle vilja bli bemött (om jag fick bestämma). Men det är så svårt att få människor att förstå hur jag vill bli bemött. Speciellt mina föräldrar har svårt att förstå hur jag vill bli bemött, och det är ingen idé att förklara för dem heller för då blir de bara arga. Därför blir det ofta istället så att jag blir orolig när jag inte förstår vad människor menar och jag kan börja älta saker. Att utsätta mig för sådana här jobbiga sociala situationer med oförstående människor, tar mycket ork från mig. Energin sjunker och stressen ökar. Jag blir mycket trött.


När det gäller mig är det viktigt att tänka på det här:

· Jag har svårt att läsa sociala koder och oskrivna sociala regler. Sådant som inte sägs, men som man förväntas kunna ändå. Som till exempel att hälsa på folk, ta varandra i hand, säga hej då och tacka för sig. När ska man hälsa på folk. När ska man ta varandra i hand och hur länge? När ska man säga hej då? När ska man tacka för sig? Det är sådana här saker jag måste lära in.

· Jag behöver tydlighet och vill att personer som talar till mig använder få ord och är tydliga. Viktigt att prata i lugn takt så att jag förstår. Helst också skriver ner och ritar. Det är också viktigt att man är rak och tydlig med det man menar - inga luddigheter eller skämt. Då kan jag misstolka människor. Kräver bekräftelse.

· Jag tycker att det är svårt att förstå hur andra människor känner och tycker. Jag har även svårt att sätta ord på mina egna känslor ibland. Jag hatar när folk frågar mig hur jag mår, eftersom jag har svårt att känna efter, jag förstår att det är en vanlig hälsningsfras och att folk frågar av artighet, men det kan bli lite för mycket ibland. Själv frågar jag inte sådana saker.

· Att vara social tar jättemycket energi och jag blir trött. Om jag ska säga något så måste jag ha tänkt igenom vad jag ska säga först. Jag pratar sällan om ingen pratar med mig först. I samtal med andra människor kan jag bli mycket tyst och inte veta vad jag ska säga. Speciellt under möten.

· Jag gillar inte ögonkontakt och jag vill inte bli tvingad till det. För mig känns det som att kolla in i någons själ. Folk kanske tror att jag inte lyssnar, men det gör jag. De allra flesta människor jag känner har accepterat att jag inte har ögonkontakt med dem. Men möter jag okända, så vet jag inte hur de tänker.

· Jag har svårt för förändringar och kan inte alltid se det som är i min framtid. Jag har svårt att se att det kommer att bli något bra av det. Det kallas att man har bristande föreställningsförmåga.

· Jag tolkar sinnesintryck på ett annat sätt och vill helst sitta där inget stör mig. Upplever att jag har ”superhörsel”. Jag har svårt för höga ljud, gnisslande ljud, pipande ljud, dånande ljud, ringande ljud, tickande ljud, skärande ljud, tjutande ljud, bullerljud, ljud från maskiner, sorl, människor som gapar och skriker med mera. Jag hatar till exempel ljudet från dammsugaren. Därför använder jag öronproppar ibland när det är mycket ljud runt omkring mig. Jag är även känslig för vissa dofter, smaker, synintryck och material. Till exempel har jag svårt för starka dofter. Jag gillar inte parfym. Jag använder inte parfym själv och jag brukar köpa schampo, balsam, duschkräm och deodorant som är oparfymerade. Jag använder inte heller sköljmedel när jag tvättar kläder. Jag tycker inte om när folk stinker parfym, men det är jag tvungen att acceptera. Jag upplever även förstärkt känsel ibland. Jag är håröm och det kan göra fruktansvärt ont att borsta igenom håret. Jag klarar inte alltid att få bort alla tovor. Därför kan mitt hår se väldigt risigt ut ibland. Det kan även göra ont när jag klipper naglar. Jag har svårt för kolsyrat vatten (det gör ont i munnen) och jag kan inte dricka te förrän det har kallnat lite. Men utomhus reagerar jag mer på kyla än på värme.

· Jag har behov av rutiner och struktur för att min vardag ska gå ihop. Jag har schema och påminnelser i min iPhone. Rubbas detta på något sätt blir min dag i stort sett förstörd. Ofta får jag inte gjort saker i tid. Blir jag inte klar med saker på kvällen får jag jobba in på natten. Att hantera intryck och få till det sociala och vardagsrutiner tar mycket kraft och ork av mig. Jag hinner och orkar inte ta tag i allt jag skulle vilja. Jag gillar inte när det är oordning runt mig. Då blir det rörigt i mitt huvud och jag mår inte bra. Var sak ska ha sin plats i mitt rum och det måste stå rakt. Jag har symmetriskt tvång.

· Jag har svårt för att somna och ligger ofta och grubblar över saker och ting. Jag har insomningstabletter, men det är ingen långsiktig lösning. Jag har fått ett bolltäcke från Habiliteringen och det fungerar. Nu kan jag slappna av bättre.

· Jag har svårt för allt som har med att sammanfatta, skriva kortfattat, begränsa mig, sålla ut nyckelord och så vidare. Det har liksom aldrig fungerat. Det låser sig för mig och jag får mycket ångest och ökad stress. En del handlar säkert om kognitiva svårigheter, att vissa funktioner i min hjärna fungerar annorlunda på grund av min AST-diagnos, särskilt de exekutiva funktionerna som handlar mycket om planering och organisation. Men även svag central koherens, som kan vara orsak till att jag har så svårt att prioritera vad som är viktigt och oviktigt.

· Jag tål inte för mycket stress. Jag får stressa väldigt ofta då jag inte hinner bli färdig med saker i tid. Då blir ingenting riktigt och jag mår inte bra. Om andra stressar mig blir jag totalt blockerad och allt går ännu långsammare.

· Jag trivs bäst när jag får jobba i min egen takt och göra en sak i taget.


Olika kommunikationssätt vid autism

Kommunikation är livsviktigt och alla personer har rätt till kommunikation. Med rätt stöd och goda möjligheter är detta möjligt.

Hur man kommunicerar kan se ut på många olika sätt. Tänk på att kommunikation är en rättighet för alla!

Ni som är yrkesverksamma, se gärna över era verksamheter och diskutera tillsammans med kollegor så att vi kan hjälpa varandra att leva upp till dessa rättigheter på bästa sätt. Jag hoppas att detta ska inspirera till att bredda personers rättigheter till kommunikation!

Det finns många olika sätt att ge stöd för kommunikation. Här kommer jag att berätta om några olika kommunikationsmetoder som kan användas för personer med Autismspektrumtillstånd. De kan också användas för personer som har andra neuropsykiatriska funktionsvariationer. Kan även hjälpa personer med andra funktionsvariationer som har tal- och kommunikationssvårigheter.

Alternativ och Kompletterande Kommunikation (AKK)

AKK är en samlingsterm för insatser som avser att förbättra en människas möjligheter att kommunicera. Man kompletterar eller ersätter ett bristfälligt tal eller språk. Det kan vara med gester, tecken, föremål, symboler eller bilder. Det kan vara en samtalsmatta, pictogrambilder, appar i en läsplatta eller en smartphone. Program på dator eller annat. Behovet av AKK finns i olika grupper av funktionsnedsättningar. Detta kommunikationssätt är egentligen till för personer som har svårt att uttrycka sig verbalt och i skrift. Men att använda AKK riskerar inte att hindra en persons tal och språkutveckling. All kommunikation stimulerar istället mer kommunikation. Det finns inte heller något som hindrar att en person kan använda flera olika AKK. AKK är inte bara till för den med funktionsnedsättning, utan också för omgivningen. En del personer med AST föredrar visuellt stöd, andra vill heller att man använder talat språk eller skriver.

Samtalsmatta: Är en metod och ett redskap för att hjälpa personer som har kommunikationssvårigheter att uttrycka sina åsikter. Precis som namnet säger är det en matta och på denna matta är det bilder. Syftet med mattan är att förbättra möjligheterna för barn, ungdomar eller vuxna med kommunikationssvårigheter och kognitiva funktionsnedsättningar att bli mer delaktiga i vardagligt socialt liv och olika sorters beslut.

Pictogram: Är ett system av bildliknande grafiska symboler tecknade i vitt mot svart bakgrund. Varje symbol står för ett ord eller begrepp. Personer som behöver ett kommunikationssätt på enkel språklig nivå kan få stöd i sin kommunikation med pictogram. Pictogram kan också fungera som ett tydligt stöd för tidsstruktur, minne och lokalisering. Om en person behöver ett alternativ till det skrivna språket kan pictogram fylla en funktion. Det kan vara lättare att berätta eller samtala om man samtidigt får stöd av pictogram.

Sociala berättelser och seriesamtal

Sociala berättelser och seriesamtal är ett pedagogiskt arbetssätt som används för att förbättra den sociala kompetensen hos personer med autism. Det är korta berättelser skrivna eller ritade och anpassade för autistiska personer i avsikt att hjälpa dem att förstå och agera på ett lämpligt sätt i sociala situationer. Berättelserna har en speciell fastställd stil och form. De beskriver en situation i termer av relevanta sociala signaler och ur andra människors perspektiv, och det föreslås ofta en passande lösning. Det är en metod som passar för personer som behöver nedskrivna levnadsregler eller strategier för att komma ihåg. Sociala berättelser och seriesamtal är en metod som du kan använda i vardagen för att förklara situationer som varit svåra och visa med papper och penna eller digitala verktyg hur man ska göra istället.

Tydliggörande pedagogik

Tydliggörande pedagogik är en modell eller ett förhållningssätt som kan användas med alla med något autismspekrumtillstånd, från barn på tidig utvecklingsnivå till vuxna människor på professorsnivå. Barn, unga och vuxna som har behov av tydliggörande pedagogik behöver få svar på dessa frågor:

 

·      Var ska jag vara?

·      Vad ska jag göra?

·      När ska jag göra det?

·      Hur mycket ska jag göra?

·      Hur länge ska jag hålla på?

·      Vem ska jag vara med?

·      Vad ska jag göra sen?

 

Skapa en miljö där personen upplever tillvaron som meningsfull, begriplig och hanterbar. Det kan vara ett personligt och visuellt dagsschema eller veckoschema som gör personen delaktig och kan känna trygghet i vad som ska hända under dagen.

Lågaffektivt bemötande

Lågaffektivt bemötande är ett synsätt, med metoder som är utvecklade för att hantera personer med starka känsloutbrott och problemskapande beteende. Redan som barn lär sig de flesta att skilja på sin egen och andras känslor. För personer med Autismspektrumtillstånd eller andra funktionsnedsättningar (till exempel ADHD), kan det vara svårare. De kan ha svårt att reglera sina egna känslor och påverkas mycket av andras känslor. Det kan ta sig i uttryck i att de själva blir arga för att någon skäller på dem. När man ”smittas” av andras känslor kallas detta för affektsmitta eller känslosmitta.


Vadå, tänka lågaffektivt?

Grundprinciperna är enkla. Vi behöver förstå affektsmitta. Är du lugn så är personen du kommunicerar med också lugn. Om personen är jättearg, då är det jätteviktigt att du inte själv brusar upp utan behåller lugnet. Med ett lågaffektivt bemötande anpassar man kommunikation och förväntningar till individens förutsättningar. Många utmanande beteenden uppstår i kravsituationer, där kravet inte alltid är anpassat till förutsättningarna. Man behöver skapa en lugn miljö med positiva förväntningar där man minskar stress, undviker konflikter och respekterar personligt utrymme. Man behöver skapa en möjlighet för personen när det gäller att ha självkontroll. Då förebygger och minskar man problemskapande beteenden. Lågaffektivt bemötande används främst på barn, men kan även användas på vuxna personer.


Lågaffektiva metoder

 

·  Kräv inte ögonkontakt (ögonkontakt över tre sekunder skapar affektsmitta).

·  Ta ett steg tillbaka.

·  Sätt dig ner.

·  Avled istället för att konfrontera.

·  Var avslappnad i din kropp.

·  Var om möjligt tyst. Om du måste säga något, säg det kort och med positivt tonfall

·  Ge personen en utväg och förvänta sig att det ska fungera.

 

 


Leva med autism

Annorlunda sätt att tänka

Autismspektrumtillstånd är en medfödd neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, som innebär att hjärnan tolkar och hanterar information på ett litet annorlunda sätt. När man har AST tänker man alltså på ett lite annorlunda sätt än människor som inte har en neuropsykiatrisk diagnos. Det är inget fel att ha AST, man är inte sämre människa för det, men det annorlunda tänkandet gör att det kan uppstå problem i kommunikation med andra och i vardagen i övrigt. AST är inget som syns utanpå, och då förväntar sig andra människor att man ska tänka som dem. Det är ibland svårt att leva med det annorlunda tänkandet i ett samhälle som inte är autismanpassat.

Eftersom AST inte är något som syns, kan ibland omgivningen uppleva att en person med autism beter sig på ett annorlunda sätt. Därför kan personer med AST bli missförstådda och uppfattas som ohyfsade, ouppfostrade, egoistiska, nonchalanta, aggressiva, blyga eller annorlunda. 

Personer med AST kan ha en mimik och blickkontakt som kan uppfattas som udda av omgivningen. Man kan ha svårt för ögonkontakt. Man kan ha svårt att visa sina känslor på ett sätt som stämmer med omgivningens förväntan.

När man har AST ser man ofta världen på ett annorlunda sätt. Man känner och upplever omgivningen annorlunda än vad majoriteten gör.

Det annorlunda sättet att tänka visar sig på olika sätt för olika personer, en del har svårigheter som märks direkt, medan annat märks vid en djupare kontakt. Vi som har AST kan vara på många olika sätt och skilja sig mycket från varandra.

Det handlar inte om att man inte vill och inte heller om att man inte anstränger sig, Många med AST anstränger sig jättemycket, precis hela tiden.

Diagnosen är en del av personligheten

Diagnosen är en del av ens personlighet, men ingen person är bara sin diagnos. Olika delar formar vem man är. En del är medfött, annat handlar om de erfarenheter man får med sig under sitt liv. En del personer med AST lever bra liv medan andra har det tuffare. Det är inte bara diagnosen som avgör hur livet blir. Många med AST behöver en del stöttning för att få till sin vardag.

Alla som har AST är inte precis likadana. Det är egentligen större skillnad mellan personer inom spektrumet än vad det är mellan personer i övrigt. Men det som alla har gemensamt är att alla mer eller mindre har omfattande problem i vardagslivet, svårigheter i det sociala samspelet och en annorlunda förmåga kring beteenden och intressen. Man behöver struktur och fasta rutiner för att få vardagen att gå ihop.

Att ha AST i det samhälle som vi byggt upp är krävande. Det ställs ofta krav på att vi ska vara socialt kompetenta, flexibla och kunna tänka på många saker samtidigt – precis det som är svårt för många av oss som har autismdiagnos.

Går att leva okej liv ändå

Det går att leva ett okej liv även om man har AST. När man har landat i sin diagnos och förstår varför man tänker så som man gör, kan detta istället tillföra livskvalitet som man inte hade fått uppleva annars. I rätt miljö kan många av de egenskaper man kan ha när man har AST komma väl till nytta. Till exempel stor uthållighet och god koncentrationsförmåga. Men det krävs att omgivningen har stor förståelse och accepterar att vi alla fungerar olika.

Jag tycker att alla behöver ta ett gemensamt ansvar för att försöka förstå varandra. Det är inte bara vi med AST som ska anpassa sig till människor som inte har autism, lika lite som det är personer utan AST som fullt ut ska anpassa sig till autismvärlden. Men det är ofta så att vi med AST upplever att andra inte förstår.

Exempel på vad som är viktigt för att känna att livet är okej:

 

·      Att ha schysta människor runt omkring sig - och i lagom dos förstås

·      Att veta vad man behöver stöd med och att få det stödet

·      Att hitta sysselsättningar som man tycker känns någorlunda meningsfulla

Äldre inlägg