Om

 

Här bloggar jag om hur det är att leva med Aspergers syndrom, Bipolär sjukdom och psykisk ohälsa. Jag bloggar även om människors olikheter och varför det är bra att alla är olika. Ibland skriver jag också blogginlägg som handlar om intressanta saker som rör autism och NPF.

Om mig

Senaste inlägg

Kategorier

Visar inlägg från september 2020

Tillbaka till bloggens startsida

Mina hjälpmedel som gör vardagen enklare

 


Nationella hjälpmedelsdagen


Idag, den 23 september, är det nationella hjälpmedelsdagen och jag tänkte visa vilka hjälpmedel jag har fått. Jag tror att jag skrivit om detta tidigare, men det blir i så fall en repris. Dessutom har min hjälpmedelssamling uppdaterats sedan dess.


Har inga svårigheter att ta emot stöd och hjälpmedel


Många personer med Aspergers syndrom förnekar sin diagnos och väljer även bort att ta emot hjälpmedel. Det är skuld och skam och inget man pratar om. Nej, nej jag har inga svårigheter, jag är precis som alla andra. Jag har aldrig haft några problem med att ta emot stöd och hjälpmedel. Jag tycker bara att det är väldigt skönt att de här hjälpmedlen finns och hjälper mig att få en fungerande och lättare vardag.


Mina hjälpmedel


Tyngdtäcke



Ett tyngdtäcke är framtaget för att lindra oro, ångest och sömnlöshet. Mitt är ett bolltäcke som väger 7 kg. Täckets funktion är baserat på vetenskapliga studier om tyngdens lugnande inverkan. Den behagliga tyngden frisätter en rad kroppsegna hormoner som verkar ångestdämpande och lugnande för både blodtryck och puls. Effekten blir att man kan slappna av, komma ner i varv och får bättre kvalitet på sin sömn. Ofta kan medicinering minskas eller t.o.m. helt uteslutas.


Ett bolltäcke har effekt vid både lättare och allvarligare sömnproblem. Det kan användas som vanligt täcke på natten eller på dagtid för att lugna kroppen och tankarna.

Mitt bolltäcke använder jag för att jag ska bli lugn och slappna av när jag ska sova.


Det är hjälpmedlet har jag fått förskrivet av en arbetsterapeut på Habiliteringen. 


Bollväst

Ser ut som en skottsäker väst som poliserna har. Bollvästen har utvecklats utifrån teorier om sinnesintegrering. Västen är fylld med tunga plastkulor som dels ger punktvisa tryck på huden och dels märks som en ökad viktkänsla. Det stimulerar beröringssinnet och även muskel- och ledsinnet. De många sinnesintrycken sänder impulser till det centrala nervsystemet och ger en bättre kroppsuppfattning – något som verkar lugnande, ger trygghet och ger ett ökat välbefinnande. Dessutom blir andningen djupare och lugnare. 


Jag använder en bollväst på 6 kg. Tyngden och det rörliga punktvisa trycket från västen ger tydlig information om kroppens gränser och därmed en ökad kroppsuppfattning. Bollvästen har hjälpt mig jättemycket mot min ångest. Så fort jag känner oro sätter jag på mig västen. Jag brukar ha på mig västen på kvällen när jag behöver varva ner.


Det är hjälpmedlet har jag fått förskrivet av en arbetsterapeut på Habiliteringen. 


Time Timer

 


Jag använder en Time Timer, som är ett visuellt tidshjälpmedel, som hjälper mig att visualisera tid, till exempel hur länge jag ska ha boendestöd. När tiden gått färdigt ringer klockan. Det är en mycket smart och konkret klocka som tydligt visar hur lång tid jag har på mig, eller hur lång tid det är kvar. Jag ställer in det röda fältet på önskad tid, till exempel 60 minuter. Det röda fältet minskar sedan i klockans riktning. Klockan är inställningsbar från 0-60 minuter. Det finns ven en på- och avstängningsknapp för ljudsignal.


Time Timer är en serie väldigt populära klockor som tydliggör hur tid passerar genom att en röd skiva försvinner mer och mer allt eftersom tiden går. Den tydliga röda färgen underlättar för alla.
 
Time Timer är ett viktigt hjälpmedel för personer som behöver träna på att lära sig förstå tid och tidsåtgång. Även för den som inte kan klockan ger Time Timer möjlighet att förstå hur mycket tid som är kvar eller när tiden är slut.
 
Time Timer är ett hjälpmedel som skapar självständighet, delaktighet och förutsättningar för en vardag på lika villkor. Time Timer är mycket användbart i skolor eller på arbetsplatser. Men självklart i hemmet också. Det är hemma jag använder den.
 
Time Timer finns i flera modeller och storlekar. Jag använder en Time Timer Plus. Det är en specialmodell av Time Timer där urtavlan skyddas under ett transparent och tåligt hölje, som även har ett praktiskt hölje. Time Timer Plus är betydligt tåligare än övriga modeller.


Det är hjälpmedlet har jag fått förskrivet av en arbetsterapeut på Habiliteringen. 


Timstock

 Jag använder en Timstock för att hålla reda på tiden, till exempel hur länge jag ska duscha. Istället för urvisare och digitala urverk visar den tiden med hjälp av röda lysdioder. När tiden passerar släcks lamporna en efter en till dess att tiden är slut och då blinkar och larmar Timstocken för att tala om att tiden är slut.

 
Timstock är ett visuellt tidshjälpmedel för att underlätta förståelsen för det abstrakta tidsbegreppet och åskådliggör hur länge en aktivitet skall pågå. Timstock hjälper dem som har svårt att hålla reda på tiden. Den visar hur lång tid det är kvar. Timstock är Sveriges mest ordinerade tidshjälpmedel.


Timstock finns i flera modeller och storlekar där tidsintervallet skiljer sig åt, allt från 2 till 8 minuter hela vägen upp till 2 till 8 timmar. Vilken modell som passar bäst varierar beroende på hur korta eller långa tidsintervalv användaren behöver hjälp med. De modellerna som säljs mest är 20 minuter med 20 lysdioder och 60 minuter med 20 lysdioder. Jag använder den som är 20 minuter med 20 lysdioder. Då motsvarar varje diod 1 minut. Eftersom jag använder Timstocken mest i duschen, ligger den i en vattentät skyddsväska med inbyggd flytkudde, som finns som tillbehör. Det finns även ett praktiskt nyckelband med karbinhake som gör att man kan hänga den om halsen.


Viktigt att säga, är att jag inte använder de här tidshjälpmedlen för att jag inte kan klockan, utan för att jag har svårt att beräkna hur lång tid olika aktiviteter tar. Till exempel använder jag Timstocken när jag duschar. Visst, jag kan sätta klockan i mobilen på alarm i till exempel 15 minuter, men då har jag lätt att glömma av tiden och när klockan ringer har jag kanske inte duschat klart ens en gång. Timstocken hjälper mig att visa hur lång tid som gått och hur lång tid som är kvar. Så det är ett viktigt hjälpmedel för mig.
 
Timstock finns även som app, så den använder jag också mycket.


Det är hjälpmedlet har jag fått förskrivet av en arbetsterapeut på Habiliteringen. 


HandiKalender



HandiKalender är ett hjälpmedel, i form av en app till mobilen, som stödjer mig att veta vad jag ska göra och ser till att jag kommer igång. Att självständigt kunna utföra olika aktiviteter leder ofta till större självförtroende.
 
Med kalendern får jag översikt över min dag, vecka och månad. Jag får tydliga larm när aktiviteterna börjar och slutar. Till aktiviteterna kan jag koppla sådant som hör ihop med aktiviteten, till exempel en checklista eller ett telefonnummer, på så vis får jag den information jag behöver direkt när aktiviteten börjar.
 
Jag har valt att bara ha mina dagliga rutiner i appen. Övriga aktiviteter och påminnelser lägger jag in i mobilens vanliga kalender med larm.


HandiKalender bygger på Handi, ett förskrivningsbart hjälpmedel som har funnits sedan början på 2000-talet. Fungerar på mobil och surfplatta.


Man kan själv välja hur aktiviteterna ska visas, antingen som en listvy eller en kalendervy. Ljuspunkter visas hela dagen och ger en tydlig bild över hur mycket av dagen som passerat och hur mycket som är kvar.


Det är hjälpmedlet har jag fått förskrivet av en arbetsterapeut på Habiliteringen. Appen är gratis att ladda ner, men kräver licens för att kunna användas. Fungerar på mobil och surfplatta.


Veckotavla



En whiteboardtavla med veckans schema. Veckoschemat förenklar min vardag och ger en överblick över veckan. Det underlättar mycket med lika färger på veckodagar. Färgerna på veckodagarna är internationellt lika. Dessa kan sedan sammankopplas med små bilder med olika aktiviteter som ska göras.


Ett veckoschema i färg är utformat för personer med särskilda behov och framför allt de som har behov av bildstöd. Det är bra för de personer som behöver få lite struktur på vardagen. Översikten blir enklare och man kan lättare se vilka moment som ska göras och vad som kommer härnäst.


Det är hjälpmedlet har jag fått förskrivet av en arbetsterapeut på Habiliteringen. 


Öronproppar



Jag är mycket ljudkänslig och använder brusreducerande öronproppar när det är för mycket ljud runt omkring. Jag använder de till exempel när jag cyklar för att slippa höra så mycket trafikljud. Jag använder dem också på ställen där det är mycket människor. Folk som pratar och mycket sorl. Enda nackdelen är att det gör ont att ha i dem för länge. När jag dammsuger till exempel, använder jag istället hörselkåpor, för det tar bort ljudet bättre. Jag hatar nämligen ljudet från dammsugaren. Eller jag hatar alla maskinljud.
 
Det här hjälpmedlet har jag köpt på ett hörcenter.


Hur får man hjälpmedel?


Jag har fått de flesta av mina hjälpmedel från Habiliteringen, men jag vet att man även kan få hjälpmedel genom psykiatrin och Arbetsförmedlingen. Vad de kostar skiljer sig från olika län. I Halland får man låna hjälpmedel gratis av Habiliteringen. 


Jag hoppas att det här inlägget har gett dig en bättre bild på vilka hjälpmedel som finns.



#hjälpmedelsdagen

#nationella hjälpmedelsdagen

#hjälpmedelsdagen2020

Autism + psykisk ohälsa

Många personer med autism, dock inte alla, har någon gång upplevt psykisk ohälsa. Under hela högstadiet och gymnasiet led jag av psykisk ohälsa. Detta var innan jag fick min autismdiagnos, men även efter diagnosen har jag mått dåligt i perioder. Mitt mående går upp och ner, kan man säga.


Personer med autism, ADHD eller någon annan neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, kan även uppfylla diagnoskriterierna för följande psykiatriska diagnoser:


  1. Egentlig depression


I DSM-5 heter diagnosen Egentlig depression, men kallas kort och gott bara depression. När man har diagnosen är man nedstämd större delen av dagen, man har minskat intresse för nästan alla aktiviteter, man har kognitiva svårigheter och självmordstankar. För några år sedan hade jag en allvarlig depression och när jag mådde som sämst kändes allt mörkt. Jag kände ingen glädje för någonting och jag tappade alla mina intressen, som smycketillverkning, fotografering och grafisk formgivning. Jag försöker bygga upp detta igen, men det är svårt. Jag hade även självmordstankar och jag skar mig i handlederna med rakblad. Även sista året på gymnasiet måste jag ha lidit av egentlig depression utan att jag förstod var det var då. Jag var väldigt nedstämd, orkade inte med skolarbetet och jag var jämt trött.


  1. Bipolär sjukdom


Bipolär sjukdom är en svår psykisk sjukdom som periodvis förhöjer stämningsläget till mani eller lindrigare hypomani. Man drabbas vanligen också av allvarliga depressioner, men symtom på depression kan även förekomma i maniska perioder, alternativt kan episoderna vara blandade med intensiva och snabba växlingar mellan dessa lägen. Jag fick diagnosen Bipolär sjukdom fyra år efter min autismdiagnos. Jag hade börjat handla på internet som en galning (hypomani) och slösat bort alla mina pengar. Därefter gick jag ner i en djup depression.


  1. Dystymi


Dystymi innebär att man har en ihållande känsla av nedstämdhet och hopplöshetskänsla utan att man uppfyller kriterierna för egentlig depression. Jag måste ha lidit av dystymi under hela högstadiet och gymnasiet. När jag led av egentlig depression orkade jag ingenting, men när jag led av dystymi hade jag en bättre funktionsförmåga, trots att det mesta ändå kändes hopplöst och jag önskade att jag bara var död.


  1. Selektiv mutism


Selektiv mutism innebär en oförmåga att tala i vissa situationer. Jag har aldrig fått en medicinsk diagnos på selektiv mutism, men förmodligen led jag av det i tonåren. Vissa moment i skolan gjorde att jag fick sådan ångest att jag inte kunde prata. Jag fick inte fram ett ord.


  1. Paniksyndrom


Paniksyndrom innebär att man får panikångestattacker. Jag fick min första panikattack när jag gick i högstadiet. Jag fick hjärtklappningar och kvävningskänslor. Då visste jag inte vad det var utan jag trodde jag var fysisk sjuk och började läsa på om möjliga sjukdomar. Den som inte har haft en panikångestattack kan inte föreställa sig hur otroligt obehagligt det är. Usch!


  1. GAD (Generaliserat ångestsyndrom


GAD innebär att man har en okontrollerbar rädsla eller oro som orsakar en betydande funktionsnedsättning i vardagen. Många förväxlar depression med ångest, men det är helt skilda diagnoser. Skillnaden är att en deprimerad person ältar saker medan en person med ångest oroar sig för saker. Man kan oroa sig för allt möjligt: terrorattacker, sjukdomar, att en närstående blir allvarligt sjuk eller något liknande. Jag har aldrig fått diagnosen GAD, men jag lider av ständig ångest som min förra läkare trodde hängde samman med min autismdiagnos. Att jag oror mig för vad som ska hända på dagarna, vilka jag ska träffa och så vidare.


  1. Social ångest (Social fobi)


Social ångest eller social fobi är en ångeststörning där man upplever obehag eller rädsla i, inför eller efter sociala situationer på grund av oro. Social fobi finns i två olika former, generell social fobi och specifik social fobi. I den generella typen upplever man ångest i närvaro av andra människor, i den specifika typen uppkommer ångestreaktionerna vid vissa situationer, till exempel då man ska hålla ett föredrag. När jag genomgick min utredning trodde jag att jag skulle få diagnosen social fobi, eftersom jag upplevde att det sociala var så jobbigt. Jag hade dock inte tillräckligt mycket ångest för att uppfylla kraven för diagnos. Men jag kan idag uppleva att jag får mycket ångest när andra människor försöker prata med mig en längre stund. Men jag har inga problem att hålla föredrag inför publik.



8. Ätstörningar



Ätstörningar är ett samlingsnamn på psykiska störningar som visar sig genom skadliga beteendemönster vad gäller ätande. Exempel på ätstörningar är anorexi, bulimi, ätstörning utan närmare specifikation och den nya diagnosen  ARFID, ”undvikande restriktiv ätstörning”. Beroende på variant och allvarlighetsgrad, är ätstörningarna mer eller mindre akut livshotande. De påverkar den drabbades psykiska och fysiska hälsa. Jag själv har tack och lov aldrig lidit av en ätstörning.



9. Fobier



Ordet fobi syftar på en orimlig rädsla för en situation eller ett objekt. Situationen eller objektet framkallar en enorm rädsla och ångest, och man gör allt i sin makt för att aktivt undvika föremålet för fobin. Jag själv lider av fobi för toalettpapper, det kanske låter konstigt, men så är det. Tycker att det är ett obehagligt material och om det blir blött är det ännu äckligare. Jag klarar inte av att gå på offentliga toaletter där det är toalettpapper på golvet.



En styrkekram


Jag vill skicka en styrkekram till alla som lider av psykisk ohälsa. Jag vet att ni har det jättejobbigt, men jag hoppas att mitt blogginlägg ska ge lite hopp. Bara för att man lider av psykisk ohälsa för tillfället, behöver det inte vara så för all framtid. Det går att bli återställd från psykisk ohälsa eller åtminstone mycket, mycket bättre.

Varför fick jag ingen information efter utredningen?

Jag kom att tänka på hur det var när jag var på återgivning av min diagnos 2005. Jag fick inga papper på diagnosen då. Jag hade inget bevis på att jag hade en diagnos. Det var först sju år efter när en psykolog på Habiliteringen skrev ut den, och vi gick igenom den, som jag fick kännedom am min diagnos på riktigt.


Varför fick jag inte mer information efter min utredning? Tänk om det var så att de ansåg att jag inte behövde mer stöd efter utredningen. Jag hade faktiskt haft ett jättejobbigt liv innan diagnosen, så jag tycker ändå att de borde ha informerat om vad det fanns för stöd att få. Sen borde de också ha förklarat för mig vilka svårigheter jag hade och jag borde ha fått papper på utredningen. Men min pappa var nog också del i det. Jag är arg på alla för att jag tror att utredningen inte gick helt rätt till.


När jag sedan började på folkhögskola visste jag inte mycket om Aspergers syndrom och jag hade ingen kännedom om mig själv och mina svårigheter. Personalen beskyllde mig för de trodde att jag trodde att jag hade alla symtom. Vi skulle läsa en bok om Aspergers syndrom och jag var den enda i klassen som tyckte den var bra. Det fick ja skit för och de trodde att jag tog allt som stod i boken. Men jag tyckte boken endast var bra för att jag aldrig hade läst någon annan bok om Aspergers syndrom tidigare. Men detta bidrog till att jag inte vågade läsa något om diagnosen på flera år efteråt.


Jag gick alltså på en folkhögskola som hade en linje för personer med Aspergers syndrom. Men egentligen var det tänkt från början att jag skulle gå på en annan folkhögskola som hade en vanlig allmän linje (jag sökte dit innan jag fick min diagnos). Men det här var precis efter att jag hade slutat gymnasiet och jag var utbränd av skolan. Dessutom hade ingen informerat om mina svårigheter och vilket stöd jag behövde, så allt kändes bara hopplöst. Jag gick där bara en vecka, sedan hoppade jag av.


Men att gå på en folkhögskola som hade en linje för personer med Aspergers syndrom var bra för man fick reda på vad det fanns för stöd från samhället. Så när jag kom till Habiliteringen med egenremiss fick jag för första gången kännedom om vad som var jag och vad som var min diagnos. Jag fick gå i en grupp och lära mig mer om diagnosen och jag fick en del hjälpmedel. Den här hjälpen skulle jag behövt redan från början.


Sen så fick jag kämpa helt själv med att få till LSS-insatser. Har inte alltid varit så lätt då de har tyckt att jag som är så intelligent borde klara av det här själv. Men idag har jag kontaktperson, Daglig verksamhet och boendestöd (är egentligen en SoL-insats). Och så har jag god man (som tyvärr nu måste sluta efter fem år och det känns jobbigt att få en ny).

Hur man stämplade odiagnostiserade autister förr

Många tror att samhället var mer tolerant för bara några decennier sedan och att man inte stämplade annorlunda människor förr. På den tiden gav man inte avvikande barn diagnoser som Aspergers syndrom, autism och annat. Men visst stämplade man annorlunda människor även förr. Skillnaden är bara att man stämplade oss på andra sätt och gav oss följande stämplar:


  1. Ouppfostrad: En odiagnostiserad elev med Aspergers syndrom, autism eller ADHD stämplades ofta förr som ouppfostrad och föräldrarna skulle sluta ”dalta” med sitt barn. Skillnaden mot nu var att föräldrarna inte hade något att säga till om eftersom barnet var officiellt precis ”som alla andra”.


  1. Dum: Personer med Aspergers syndrom eller autism tar in information på ett annat sätt, och många av dåtidens autistiska barn klassades som dumma om de inte hängde med i skolan. Idag brister många skolor när det handlar om att ge anpassningar och stöd till autistiska elever, men de flesta föräldrar vet att deras barn är intelligent trots att barnet får dåliga betyg och att det är skolan som brister. Själv trodde jag på allvar att jag var ”dum i huvudet” när jag inte kunde tillgodogöra mig informationen i skolan under högstadiet och gymnasiet.


  1. Lat: Även idag får föräldrar till autistiska barn höra att diagnosen inte är någon ursäkt för att slippa det man tycker är jobbigt, men dagens föräldrar har åtminstone möjlighet att läsa litteratur om hur asperger och autism påverkar orken och därmed kan de, tack vare diagnosen, utveckla en större förståelse för sitt barn. Under min skoltid fick jag ofta höra att jag var lat och borde anstränga mig mer. Både av mina föräldrar och lärare.


  1. Konstig: Om jag som barn hade vetat om att jag har Aspergers syndrom så hade jag, mina föräldrar, mina klasskamrater och lärare vetat varför jag var annorlunda. Man hade fått en förklaring till varför jag inte var som andra barn och då hade jag förmodligen känt mig mindre konstig. Även om jag inte hade fått stöd så hade jag åtminstone vetat om att det fanns andra barn med liknande egenskaper som jag. Nu trodde jag att jag var ensam med det här i hela världen. Jag fick ofta höra av lärare och elever hur konstig jag var. Även mina föräldrar hackade på mig och de ville till varje pris ”ta bort” alla konstiga beteenden jag hade. Om jag uppträdde konstigt, och de påpekade detta, skulle jag bara skärpa till mig lite, tyckte de. Ångesten över det här går inte att beskriva med ord.


Så jo, visst stämplade man avvikande barn även förr! Det finns föräldrar som tycker att en diagnos är en nödig stämpel och att tidiga diagnoser bör undvikas, eftersom det inte sattes diagnoser förr. Men om barnet har svårigheter som stämmer överens med Aspergers syndrom eller autism, varför beröva barnet möjlighet till en diagnos och därmed självkännedom och chansen att lära känna likasinnade?


Suicidepreventiva dagen 10 september

Idag den 10 september är det internationella suicidepreventiva dagen. En dag som lanserades av Världshälsoorganisationen (WHO) för att sätta arbetet med att förhindra självmord på agendan. Visste du att det var 1588 personer i Sverige som tog sitt liv år 2019? 1 liv var sjätte timme eller 4 liv om dagen. 3 barn och unga i veckan. 40 nya efterlevande varje dag. 15 000 efterlevande varje år. Cirka 10 anhöriga drabbas vid varje suicidefall. Åren 2014-2018 var det genomsnittliga självmordstalet (antal per 100 000) 8,6 för kvinnor och 20,3 för män. Betydligt fler män än kvinnor i Sverige tar alltså sitt liv. Tyvärr sker nu en ökning av antalet självmord bland ungdomar och unga vuxna. Det är fruktansvärt! Psykisk ohälsa är vårt största folkhälsoproblem, ändå pratar vi knappt om det. Därför är detta en mycket viktig dag.


I vanliga fall brukar Sveriges regioner anordna konferenser, seminarium och föreläsningar kring ämnet, men på grund av rådande omständigheter hålls det mesta i år digitalt. Årets tema är manlighet och suicide. Hur får vi fler män att prata om psykisk ohälsa?


Idag kommer flera organisationer som till exempel Suicide Zero, Spes och Mind hålla ljusmanifestationer, både fysiskt och på nätet. Dessa organisationer gör ett livsviktigt arbete med att sprida information och bättra på kunskaperna om psykisk ohälsa i Sverige. Det är genom förbättrade kunskaper som vi kan reducera fördomar och sudda ut den skam och tabu som råder kring ämnet psykisk ohälsa och suicide. Ingen ska behöva leva med psykisk ohälsa, i hemlighet. Kan vi på sikt sudda ut skammen kommer vi, tillsammans, skapa en acceptans kring den psykiska ohälsan och fler människor kommer att söka professionell vård. Vilket på sikt kan minska antalet självmord i Sverige. 


Vill du göra skillnad? Hör av dig till en närstående och fråga hur denne mår. Berätta vad denne betyder för dig. Medmänsklighet är något som fångar upp människor och hjälper i dessa speciella tider. Vi behöver minska ensamheten i Sverige. 


Gör som mig och tänd ett ljus för dem som inte finns med oss längre. Ta en bild och lägg upp på sociala medier och tagga #suicideprevention2020. Tillsammans gör vi skillnad!


Mår du dåligt?


Akuta fall: 112

Mind självmordslinjen 90101

Bris: 116 111


 

Äldre inlägg