Om

 

Här bloggar jag om hur det är att leva med Aspergers syndrom, Bipolär sjukdom och psykisk ohälsa. Jag bloggar även om människors olikheter och varför det är bra att alla är olika. Ibland skriver jag också blogginlägg som handlar om intressanta saker som rör autism och NPF.

Om mig

Senaste inlägg

Kategorier

Visar inlägg från mars 2021

Tillbaka till bloggens startsida

Bipolär-dagen 2021

Den 30 mars var Internationella Bipolär-dagen, en dag för att uppmärksamma en sjukdom som drabbar omkring 2 procent av befolkningen och som skapar mycket lidande för den som är drabbad.


Vad är Bipolär sjukdom?


Bipolär sjukdom är ett livslångt tillstånd med hög ärftlighet. Sjukdomen innebär att man är manisk och deprimerad i olika perioder. Däremellan mår många med sjukdomen bra och kan leva som vanligt. För att behandla Bipolär sjukdom används framför allt läkemedel, men eftersom sjukdomen innefattar tillstånd av mani och depression behövs ofta flera olika läkemedel.


Det är viktigt att man får behandling om man har sjukdomen. Man behöver därför söka vård eftersom sjukdomen kan göra att man ibland mår mycket dåligt. Om man har depressiva skov kan symtomen vara mycket svåra med stor självmordsrisk. Både manier och depressioner kan leda till svåra följder både för den drabbade själv och för de närmaste.


Vad orsakar Bipolär sjukdom?


Man vet fortfarande inte helt vad som orsakar Bipolär sjukdom, men både arv och miljö spelar roll. Förmodligen är det flera gener som är inblandade vid utvecklingen av Bipolär sjukdom. De påverkar tillverkningen av viktiga proteiner i hjärnans celler.


Forskningen går framåt


Det forskas mycket kring de genetiska orsakerna till Bipolär sjukdom. Man vet att ärftligheten är hög, men det har varit svårt att hitta orsakerna bakom. Bipolär sjukdom en en genetiskt komplex sjukdom, precis som exempelvis diabetes och högt blodtryck.


Olika typer av Bipolär sjukdom


Det finns olika typer av Bipolär sjukdom. Den vanligaste typen är Bipolär sjukdom typ 1, som innebär att man tydligt växlar mellan stämningslägena med djup depression och klassisk mani. Detta kallades tidigare Manodepressiv sjukdom. Själv har jag Bipolär sjukdom typ 2, som innebär att jag är mer hypomanisk i vissa perioder (hypomanier är lindrigare maniska symtom, man blir alltså inte manisk på riktigt, man har mer verklighetsinsikt) och att jag får återkommande depressioner.


När jag är i en hypomanisk period blir jag mycket upprymd och jag får ökad energi. Dessutom pratar jag mer än vanligt (vilket inte är likt mig). Detta kan vara svårt att uppfatta som ett sjukdomstillstånd, då folk i min närhet bara tycker att det är bra att jag pratar mer. Men jag själv känner att något är fel. Det som dock absolut inte är bra är att jag blir mer impulsiv och handlar mycket på Internet.


I en depressiv fas känner jag en enorm tomhet, jag orkar ingenting och vill inte leva längre (har gjort ett självmordsförsök där jag tagit för mycket tabletter). Det är svårt att förklara varför man är deprimerad, för man vet inte det riktigt. 


Bipolär sjukdom ett kroniskt tillstånd och går inte att bota. Men jag får stämningsstabiliserande medicin, samt medicin mot depression och ångest. Detta för att jag ska kunna leva ett så bra liv som möjligt, trots sjukdomen. Jag har varit stabil rätt länge nu.


Kändisar med Bipolär sjukdom


Mikael Persbrandt, Peter Jihde, Ann Heberlein, Britney Spears, Filip Hammar, Mariah Carey, Serena Gomes, Kanye West är några kändisar som gått ut i media och sagt att de har Bipolär sjukdom. 






Tema Metoder - En sammanfattning

Lågaffektivt bemötande, Tydliggörande pedagogik och Pedagogiskt förhållnings- och arbetssätt (PFA) är begrepp som ofta används inom autismvärlden. Detta är metoder för att skapa en bättre vardag både för individen med funktionsnedsättning och för den som ska ge stöd. Dessa metoder kan med fördel även användas för att hjälpa andra grupper i samhället, som till exempel personer med psykiska sjukdomar, personer med intellektuella funktionsnedsättningar och personer med demenssjukdomar och så vidare. Men det är inom NPF-världen som metoderna har fått störst genomslag. Men vad innebär egentligen dessa metoder? I tre specialinlägg här på bloggen kommer jag att reda ut detta. 


Jag har skrivit tre inlägg om detta:


Tema Metoder: Vad är Lågaffektivt bemötande?


Lågaffektivt bemötande är en modell, ett förhållningssätt eller ett synsätt, med metoder som är utvecklade för att hantera problemskapande beteenden på ett etiskt försvarbart sätt. Det handlar om att ha förståelse om varför individen tar till problemskapande beteende. Det kan handla om hur kropp och hjärna fungerar i akuta situationer, funktionsnedsättningar, psykiska tillstånd, kraftig stress och demens.


Läs mer här.



Tema Metoder: Vad är Tydliggörande pedagogik


Tydliggörande pedagogik är ett pedagogiskt förhållningssätt som innefattar ett antal redskap som kan förtydliga vardagen för individen och göra omvärlden förståelig.



Läs mer här.



Tema Metoder: Vad är PFA?

PFA står för pedagogiskt förhållnings- och arbetssätt och innebär att man utgår från varje persons intressen, färdigheter och specifika svårigheter, för att skapa förutsättningar till en tillvaro där personens färdigheter används och svårigheter kompenseras.


Läs mer här. 


 

Tema Metoder: Vad är PFA?

Lågaffektivt bemötande, Tydliggörande pedagogik och Pedagogiskt förhållnings- och arbetssätt (PFA) är begrepp som ofta används inom autismvärlden. Detta är metoder för att skapa en bättre vardag både för individen med funktionsnedsättning och för den som ska ge stöd. Dessa metoder kan med fördel även användas för att hjälpa andra grupper i samhället, som till exempel personer med psykiska sjukdomar, personer med intellektuella funktionsnedsättningar och personer med demenssjukdomar och så vidare. Men det är inom NPF-världen som metoderna har fått störst genomslag. Men vad innebär egentligen dessa metoder? I tre specialinlägg här på bloggen kommer jag att reda ut detta. Dagens blogginlägg handlar om PFA.

 



PFA står för pedagogiskt förhållnings- och arbetssätt och innebär att man utgår från varje persons intressen, färdigheter och specifika svårigheter, för att skapa förutsättningar till en tillvaro där personens färdigheter används och svårigheter kompenseras.


Ett förhållningssätt är att det inte är den enskilda personen som ska ändra sig, det är den som möter personen som ska anpassa sitt förhållningssätt. Stödpersonens uppgift är inte att förstå individen utan ska vara ett verktyg så att individen kan förstå. Genom att bemöta personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och/eller intellektuella funktionsnedsättningar med PFA, kan man som personal eller medmänniska göra stor skillnad för 

dessa individer.


Mår dåligt i det tysta


Många personer mår dåligt i det tysta. Om man ser en person som upplevs inte vilja delta i en aktivitet, kan det egentligen handla om att situationen är för svår för personen.


Personer med funktionsnedsättning har ofta sämre förutsättningar till den automatiserade vardag som neurotypiker har. Undersökningar visar att majoriteten av vardagsaktiviteter kan anpassas, så att de inte tar för mycket energi. Och hur krävande dessa är hör ihop med hur man upplever sig må i vardagen. 


Priset är väldigt högt när vardagsrutinerna inte fungerar. Alldeles för hög andel individer med kognitiva nedsättningar lider av psykisk ohälsa. Det hör inte till diagnosen att må dåligt. Det här kan man göra något åt.


Grundprinciper


PFA kan beskrivas som ett ”hantverk” i att stödja personer med ovannämnda funktionsnedsättningar. För att göra detta behöver personal eller medmänniskor ha vissa förutsättningar. 


Kunskap om nedanstående punkter utgör dessa och är grundpelarna i PFA:


FUNKTIONSNEDSÄTTNING


Kunskap om individens specifika färdigheter och svårigheter och hur de ger uttryck i vardagen. Men också vilka intressen och inre driv personen har, samt den egna definitionen av meningsfullhet.


KOGNITION


Kunskap om den ”neurotypiska” hjärnans färdigheter att tolka och skapa mening i tillvaron. Men också förståelse för hur det påverkar vårt beteende och mående i vardagen.


ANPASSNINGAR & HJÄLPMEDEL


Kunskap om hur man anpassar tillvaron utifrån individens behov av att förstå och skapa mening. Detta kan göras genom till exempel anpassningar i miljön, stödpersonens eget förhållningssätt, visuella tydliggöranden och kommunikationshjälpmedel.


ORGANISATION


Kunskap om organisationen där PFA tillämpas och om hur man kan skapa förutsättningar för att praktisera ovanstående kunskaper.


Skillnaden mellan PFA och Lågaffektivt bemötande


Den som är väl insatt i NPF-världen kanske undrar om likheterna och skillnaderna mellan PFA och Lågaffektivt bemötande. Den filosofiska och pedagogiska grundsynen är densamma, men där Lågaffektivt bemötande ofta praktiseras när problemskapande situationer uppstår, så har PFA sin ingång i vardagliga aktiviteter och är kanske mer förebyggande.



I ett tidigare blogginlägg har jag skrivit om Lågaffektivt bemötande. Det inlägget hittar du här.


I ett tidigare blogginlägg har jag skrivit om Tydliggörande pedagogik. Det inlägget hittar du här.




Tema Metoder: Vad är Tydliggörande pedagogik?

Lågaffektivt bemötande, Tydliggörande pedagogik och Pedagogiskt förhållnings- och arbetssätt (PFA) är begrepp som ofta används inom autismvärlden. Detta är metoder för att skapa en bättre vardag både för individen med funktionsnedsättning och för den som ska ge stöd. Dessa metoder kan med fördel även användas för att hjälpa andra grupper i samhället, som till exempel personer med psykiska sjukdomar, personer med intellektuella funktionsnedsättningar och personer med demenssjukdomar och så vidare. Men det är inom NPF-världen som metoderna har fått störst genomslag. Men vad innebär egentligen dessa metoder? I tre specialinlägg här på bloggen kommer jag att reda ut detta. Dagens blogginlägg handlar om Tydliggörande pedagogik.

 



Tydliggörande pedagogik är ett pedagogiskt förhållningssätt som innefattar ett antal redskap som kan förtydliga vardagen för individen och göra omvärlden förståelig.


Målet är att individen ska nå så hög grad av självständighet, självbestämmande och delaktighet som möjligt. För att uppnå detta använder sig pedagogiken av olika redskap. Inga redskap finns klara från början utan dessa tas fram utifrån observationer av individens förmågor, intressen och behov. Exempel på redskap kan vara dagsplaneringar, bild- och/eller textstöd vid olika valsituationer samt anpassningar i miljön.


Att förstå sin omgivning


Alla människor behöver förstå sin omgivning för att må bra. För att kunna förstå sin omgivning har man då hjälp av en mängd signaler i samhället såsom exempelvis trafikskyltar, instruktioner och tidtabeller.


Personer utan autism skaffar sig kontroll med hjälp av en tydlig omgivning, förmågan att sortera intryck samt genom att dra slutsatser med hjälp av sina inre tankar.


Personer med autism har brister i förmågan att avläsa och tolka signaler från både människor och den fysiska omgivningen. Det som skapar tydlighet för de flesta andra, räcker inte. För att göra händelser, människors handlingar och miljön begriplig och förutsägbar för personer med autism kan stödpersoner använda sig av tydliggörande pedagogik. Världen blir därmed mer hanterbar.


Tydliggörande frågor


Med stöd av Tydliggörande pedagogik, kan det bli lättare att förstå sin omvärld och vad som förväntas att man ska göra. Tydliggörandet ska svara på frågorna: Var? Vad? När? Hur länge? Hur mycket? Med vem? Vad händer sedan? Det är frågor som behöver besvaras för att den enskilde personen ska uppleva kontroll och förstå vad som förväntas.


Svaret på dessa frågor kan individen till exempel få genom:


Ett SCHEMA


Det kan vara ett skrivet schema, ett schema med bilder eller ett schema med konkreta objekt.


ARBETSORDNINGAR


Det kan vara ett skrivet recept, ett recept med foton eller bunkar med redan uppmätta ingredienser.


TIDSHJÄLPMEDEL


Det kan vara en analog eller digital klocka, en timstock, en TimeTimer eller ett naturligt slut på en aktivitet, exempelvis att pusslet är klart.


EN ANPASSAD OMGIVNING


Det kan vara en skriven skylt utanför olika inrättningar, bilder på och i byggnader eller framlagda konkreta föremål, som till exempel papper och penna.


Individen avgör tydliggörandet


Det är mycket viktigt att tydliggörandet utformas efter individens utvecklingsnivå, intressen och styrkor. Eftersom varje tydliggörande är individuellt utformat kan det variera sig i det oändliga eftersom varje människa är unik.


Den enskilde personen skall alltid kunna förstå sitt tydliggörande, även när hen mår som sämst. Personer med autism är lika beroende av sitt tydliggörande som en rullstolsburen är av sin rullstol. Med detta menat så kan personer med autism inte leva som andra och ta del av samhället utan sitt tydliggörande.


Alla i individens omgivning måste förstå tydliggörandet, varför man har den typen av tydliggörande samt hur det ska användas. Om man inte har denna helhetsbild kan man inte vidareutveckla eller förändra tydliggörandet på ett lämpligt sätt i takt med att personen förändras.


Försvenskad version av TEACCH


Tydliggörande pedagogik är en försvenskad version av TEACCH (Treatment an Education of Autistic and Communication related handicapped CHildren). TEACCH grundades av psykologiprofessorn Eric Schopler vid universitetet i North Carolina i början av 1970-talet.




I ett tidigare blogginlägg har jag skrivit om Lågaffektivt bemötande. Det inlägget hittar du här.


Jag har tidigare skrivit en inlägg om Eric Schopler i Temat Autismens historia. Det inlägget hittar du här.



 

Tema Metoder: Vad är Lågaffektivt bemötande?

Lågaffektivt bemötande, Tydliggörande pedagogik och Pedagogiskt förhållnings- och arbetssätt (PFA) är begrepp som ofta används inom autismvärlden. Detta är metoder för att skapa en bättre vardag både för individen med funktionsnedsättning och för den som ska ge stöd. Dessa metoder kan med fördel även användas för att hjälpa andra grupper i samhället, som till exempel personer med psykiska sjukdomar, personer med intellektuella funktionsnedsättningar och personer med demenssjukdomar och så vidare. Men det är inom NPF-världen som metoderna har fått störst genomslag. Men vad innebär egentligen dessa metoder? I tre specialinlägg här på bloggen kommer jag att reda ut detta. Vi börjar med Lågaffektivt bemötande.




Lågaffektivt bemötande är en modell, ett förhållningssätt eller ett synsätt, med metoder som är utvecklade för att hantera problemskapande beteenden på ett etiskt försvarbart sätt. Det handlar om att ha förståelse om varför individen tar till problemskapande beteende. Det kan handla om hur kropp och hjärna fungerar i akuta situationer, funktionsnedsättningar, psykiska tillstånd, kraftig stress och demens.


Modellen fokuserar på stress och välbefinnande, samt på hur personer med problemskapande beteenden bemöts av stödpersoner i krissituationer.


Syftet är att undvika konfliktsituationer eller upptrappning av konflikter. Man måste sträva efter att förebygga så att individen slipper använda det problemskapande beteendet. Det handlar om att ändra i miljön, hitta vägar och sätt för att undvika problemsituationer, och istället skapa en lugn och trygg plats för individen.


Bygger på tre pedagogiska principer


Lågaffektivt bemötande bygger på tre pedagogiska principer:


  • 1. Ansvarsprincipen


Genom att fokusera på vad man som stödperson kan påverka ökar möjligheten att förändra situationen samtidigt som frustration och problembeteendet minskar.


  • 2. Kontrollprincipen


Stödpersonens uppgift är att hjälpa individen att behålla och återfå självkontrollen. Ofta måste stödpersonen frigöra sig från sin ”vanliga” reaktion för att inte öka stressen.


  • 3. Principen om affektsmitta


Vi påverkas av och påverkar andras affekter. Det är viktigt för stödpersonen att vara uppmärksam på egna affekter och bibehålla lugn för att öka chansen att situationen skall präglas av lugn.


Tre verktygslådor


En viktig sak inom lågaffektivt bemötande är att tänka i termer av tre olika ”verktygslådor”:


HANTERA


När man arbetar med problemskapande beteenden och svåra situationer behöver man först ha verktyg för att hantera det som händer.


UTVÄRDERA


Sedan måste man sätta sig ner och ta fram verktyg för att utvärdera det som hände, att kartlägga och förstå varför saker och ting inte blev bra och hur man kan undvika att samma problem uppstår i framtiden. 


FÖRÄNDRA


Och slutligen behöver man verktyg för att förändra, en handlingsplan för vad man kan göra istället, hur man kan förändra krav och förutsättningar på ett sätt som gör det möjligt att lyckas i framtiden.


Ursprungligen från Storbritannien


Lågaffektivt bemötande är en modell som ursprungligen utvecklades i Storbritannien på 1990-talet av psykologen Andrew McDonnell i arbetet med personer med autism och intellektuella funktionsnedsättningar, framför allt inom vård och omsorg.


McDonnell identifierar fyra nyckelkomponenter i det lågaffektiva bemötandet:


  • Minskade krav från stödpersoner för att ta bort eventuella konfliktorsaker kring individen.
  • Undvikande av affekthöjande triggers, som direkt ögonkontakt och vidrörande, samt se till att det inte är för många som ser händelsen.
  • Undvikande av ickeverbala beteenden som eventuellt kan skapa konflikter, som aggressiva kroppsställningar.
  • Utmanande av stödpersoners uppfattning om kortsiktig hantering av utmanande beteenden.


Lågaffektivt bemötande i Sverige


I Sverige är det psykologen Bo Hejlskov Elvén som har varit ledande i utvecklingen av lågaffektiva metoder i bemötandet av personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Modellen har framför allt haft genomslag inom svensk skola där den använts för bemötandet av elever med utmanande och problemskapande beteenden.



Äldre inlägg