Om

 

Här bloggar jag om hur det är att leva med Aspergers syndrom, Bipolär sjukdom och psykisk ohälsa. Jag bloggar även om människors olikheter och varför det är bra att alla är olika. Ibland skriver jag också blogginlägg som handlar om intressanta saker som rör autism och NPF.

Om mig

Senaste inlägg

Kategorier

Visar inlägg från april 2021

Tillbaka till bloggens startsida

Vad är en social autopilot?

Man kan se autism som att man saknar en social autopilot. De allra flesta människor föds med en social autopilot och behöver inte anstränga sig för att navigera kontakten med andra. De förstår budskapet utan att det är intuitivt uttalat. Det är svårt att fråga dessa neurotypiker (personer utan diagnos) hur de gör, för det är aldrig någon som kan tala om det – just för att de har en autopilot. Den bara finns där utan att de vet om det.

Vi som har autism känner inte av det på det där intuitiva sättet. För oss sker det inte automatiskt. Men vi kan förstå mycket av det som sker ändå genom att vara observanta för sånt vi kan se och höra, och sen analysera det på ett lite mer rationellt plan. När andra känner hur de ska tolka andra, så behöver jag tänka om och analysera mig till samma sak. En brist på autopilot. När andra till exempel märker att någon är arg, så kan jag förstå det eftersom jag uppfattar tecken som jag har lärt mig, till exempel att ett högre röstläge betyder ilska, ivrigare rörelser, högre tempo annan ansiktsfärg eller till och med hårda ord. Så man kan komma en bra bit även utan autopilot.

Men det finns baksidor med det här systemet. Den största nackdelen för många med autism är energiläckaget. Man blir väldigt fort väldigt trött tillsammans med andra. Det behöver inte vara några stora grejer och det kan även vara saker som är roliga. För att det är så ansträngande att hela tiden behöva ha huvudet på skaft, och tänka, tänka, analysera och försöka uppfatta vad som händer. Samt att själv agera utifrån vad som händer. Så det är egentligen inte konstigt att man blir trött. 

En annan nackdel är att jag ofta landar i helt fel tolkning. Jag uppfattar tecknen, kör min analys och landar i helt fel slutsats. Ibland utan att jag vet om det. När folk skäller utan att vara arga går jag vilse rätt ordentligt. Det här gör att jag inte känner mig trygg tillsammans med andra, för jag vet att det händer saker som jag inte märker och det jag märker kanske jag inte lyckas analysera rätt och förstå. Jag missförstår ofta människor och de missförstår mig. Sen har jag heller inte något facit. Om någon säger någonting så kan jag inte utvärdera situationen, vad som har hänt riktigt, utan jag grubblar på det efteråt. Det är en stor osäkerhetsfaktor, att inte kunna utvärdera och heller inte veta. Det har hänt att jag har gjort bort mig utan att förstå att jag har gjort bort mig. Jag har även sårat människor utan att veta om det. Och det gör att jag gärna backar ett steg. Många uppfattar mig som lite reserverad i kontakten och det tror jag beror ganska mycket på det. Plus att jag har fullt upp i mitt huvud av att förstå vad som händer, för den manuella hanteringen kräver 100 % fokus.

Hur bemöta personer med autism? Del 2

Socialt samspel

Socialt samspel är allt man gör i relation till andra människor. 

Det handlar exempelvis om:

·      Vad man säger och hur man säger det

·      Vilka sociala relationer man har och hur man hanterar dem

·      Hur man använder sitt kroppsspråk

Ett ömsesidigt socialt samspel bygger på att man kan ta andras perspektiv och att intuitivt kunna läsa av och förstå andras tankar och känslor, och förutse vad som kommer härnäst. Vid autism är den förmågan påtagligt nedsatt i förhållande till personens allmänna utvecklingsnivå. Vi som har autism kan ha svårt att umgås med jämnåriga, men umgänge med vuxna eller yngre barn kan gå lättare.

Socialt intresse behöver inte hänga ihop med förmåga till ett ömsesidigt socialt samspel. Många med autism har ett starkt socialt intresse, men eftersom vi har nedsatt förmåga kan vi ha svårt för att få och behålla vänner.

Personer med autism fungerar i grunden socialt annorlunda. Att vara socialt annorlunda innebär att de flesta av oss med autism vill ha sociala kontakter, vi vill ha vänner och tillhöra en gemenskap, men det tar ofta energi. Det är påfrestande, så vi har ofta ett behov av att vara för oss själva – egentid. En vanlig missuppfattning är att många tror att vi med autism inte vill ha några vänner alls. Så är det alltså inte. Men vi vill ha få nära vänner och umgås med människor som ger oss energi. Att umgås tar alltså på krafterna och sammanhang med mycket folk är extra jobbigt. Det är då vi behöver egentid så vi kan samla nya krafter. Att träffa en person i taget är mycket lättare än att vara i en grupp.

Det är oftare lättare att kommunicera genom att läsa och skriva, än att prata och lyssna. Sms, chatt, mail och brev kan vara lättare än telefonsamtal och fysiska möten.

Vi som har autism vill att saker ska bli precis som vi tänkt oss, annars blir vi besvikna och oroliga. Ibland kan vi även få utbrott.

Det är vanligt att vi som har autism bokstavligen menar vad vi säger utan baktankar. Omgivningen misstolkar detta. Vi är ofta väldigt raka och ärliga, ganska rationella i vårt sätt att tänka, och det kan göra att vi blir missförstådda. För jag kanske säger precis det jag menar och tycker att jag är hur tydlig som helst. Men den som lyssnar tolkar in och tänker: ”Ja, ja, men egentligen menar du nog så här”, och så blir det en massa missförstånd. Naturligtvis, vi som har autism missförstår ofta andra också. Vi kan ha svårt att läsa av sådant som inte sägs högt, läsa av stämningen i rummet, samt läsa mellan raderna. Vi kanske kan ”reglerna” intellektuellt, men hinner inte tolka sociala budskap i ett överbelastande sammanhang. Vissa av oss förstår sociala situationer först i efterhand när vi har analyserat intrycken, vilket fördröjer reaktion.

 Vi förväntar oss att alla människor är lika ärliga som vi. Därför kan vi få panik om t ex någon ställer in ett möte i sista sekund.

Det är vanligt att omgivningen ställer alldeles för höga sociala krav: Att kräva ögonkontakt, att man ska prata i telefon istället för att maila eller sms: a, eller att man måste delta i aktiviteter på samma villkor som övriga även när detta är påfrestande. Man kanske inte orkar vara med så långa stunder, och man kan ha svårt att stå i kö, delta i gemensamma måltider och liknande.

För höga sociala krav kan vara:

   Telefonsamtal.

   Att kräva ögonkontakt.

   Att kräva att vi är med på alla aktiviteter, hela tiden, på exakt samma sätt som övriga.

Ungdomar och vuxna med autism kan vara mycket skickliga på att smälta in i omgivningen, men det kräver mycket energi. Ju ”duktigare” personen verkar vara på att anpassa sig, desto större risk att hen blir utbränd. Att kräva att vi autister ska anpassa oss helt till omgivningen kan dessutom vara förödande för självkänslan.

Fokusera istället på att ge oss redskap att hitta strategier och uttrycka behov. Vi autister har mer nytta av att kunna säga ”jag lyssnar fast jag inte ser dig i ögonen” än av att tvingas se folk i ögonen. 

Många med autism tycker inte själva att de har kvalitativt nedsatt förmåga till socialt samspel, men det kan vara jobbigt med sociala kontakter och att det ofta är krävande.

Vi som har autism har ofta svårt att svara på mer öppna frågor och berätta fritt. Vi berättar antingen väldigt fåordigt eller väldigt omständligt och utelämnar inga detaljer.

Vi autister behöver mer fokus på att lära oss färdigheter, speciellt sociala sådana. Vi lär oss inte genom att bara utsättas för sociala situationer!

Tala om varför du gör saker och hur du gör dem. Var kortfattad.

Sammanhang, mening och beteende

Oftast har vi svårt att få sammanhang och mening i våra upplevelser. Detta gäller nog främst situationer som vi inte själva har fått eller förstår vitsen med. Tala alltid om varför vi ska göra det. En del med autism är utåtagerande. Många gånger kan det bero på att personen saknar förståelse för vad som sker runtomkring hen. Att sakna förståelse kan ge sig i uttryck på flera olika sätt, att man blir arg, slåss, blir tyst, inbunden, eller väldigt ledsen och upprörd. Detta är ofta uttryck för att vi känner oss kränkta eller missförstådda. Så länge vårt beteende inte är klart olämpligt (eller att det skadar någon annan eller oss själva) bör vi få ha vårt beteende i fred. 

Försök inte att lösa bråk/konflikter när det händer, återkom istället när allt lugnat ner sig. Tänk på att inte ge oss skulden för vad som gått fel, prata istället om hur man kan lösa problemet.

Lågaffektivt bemötande

Lågaffektivt bemötande är ett synsätt, med metoder som är utvecklade för att hantera personer med starka känsloutbrott och problemskapande beteende. Redan som barn lär sig de flesta att skilja på sin egen och andras känslor. För personer med Autismspektrumtillstånd eller andra funktionsnedsättningar (till exempel ADHD), kan det vara svårare. De kan ha svårt att reglera sina egna känslor och påverkas mycket av andras känslor. Det kan ta sig i uttryck i att de själva blir arga för att någon skäller på dem. När man ”smittas” av andras känslor kallas detta för affektsmitta eller känslosmitta.

 

Vadå, tänka lågaffektivt?

Grundprinciperna är enkla. Vi behöver förstå affektsmitta. Är du lugn så är personen du kommunicerar med också lugn. Om personen är jättearg, då är det jätteviktigt att du inte själv brusar upp utan behåller lugnet. Med ett lågaffektivt bemötande anpassar man kommunikation och förväntningar till individens förutsättningar. Många utmanande beteenden uppstår i kravsituationer, där kravet inte alltid är anpassat till förutsättningarna. Man behöver skapa en lugn miljö med positiva förväntningar där man minskar stress, undviker konflikter och respekterar personligt utrymme. Man behöver skapa en möjlighet för personen när det gäller att ha självkontroll. Då förebygger och minskar man problemskapande beteenden. Lågaffektivt bemötande används främst på barn, men kan även användas på vuxna personer. 

Lågaffektiva metoder 

  • ·       Kräv inte ögonkontakt (ögonkontakt över tre sekunder skapar affektsmitta).
  • ·       Ta ett steg tillbaka.
  • ·       Sätt dig ner.
  • ·       Avled istället för att konfrontera.
  • ·       Var avslappnad i din kropp.
  • ·       Var om möjligt tyst. Om du måste säga något, säg det kort och med positivt tonfall.
  • ·       Ge personen en utväg och förvänta sig att det ska fungera.

Signaler

Vi har ofta svårt att uppfatta signaler som är riktade mot oss, önskningar eller avsikter. Medan vi många gånger tydligt kan se vad som sker mellan andra. Så som när andra bjuder in varandra till lek.

Empati

Ibland tror jag att neurotypiker har svårt att skilja på empati och sympati. Empati är förmågan att leva sig in i en annan människas situation/ ta en annan persons perspektiv, medan sympati är själva medkänslan som man visar, när man väl fattat den andres perspektiv. Vi autister har empati och sympati, men vi vet inte alltid hur vi ska uttrycka inlevelse och medkänsla. Vi ser inte alltid vilket humör andra är på eller uppfattar/förstår skämt och skoj. En del kan visa helt fel signaler. Om någon trillar och slår sig kan vi till exempel börja skratta, trots att vi vet att det gjorde ont, och att den som föll slog sig. Vi skrattar för att vi blir chockad av själva situationen, inte åt att personen slog sig. Det är lätt att det tolkas fel.

Det är viktigt att vi lär oss att sätta ord på vad vi känner och hitta uttrycksmedel för empati och sympati. Med åldern brukar vi bli bättre på att hantera empati och sympati. Förklara för oss varför ni är ledsna, sårade eller arga, och förklara vad som är roligt skämtet. Prata om: Hur man kan känna, visa medkänsla och inlevelse. Sätt ord på känslor, ge dem ett ansikte. Använd gärna bilder som visar olika sinnesstämningar.

Specialintressen

Många med autism har specialintressen, dock inte alla. Ibland kan det vara ett ämne som tar all tid. Ämnet och intresset kan skifta i olika perioder. Ämnena behöver inte vara udda, men vi kan ofta väldigt mycket i de ämnen som vi är intresserade av. Vi tar ofta hjälp av vår motivation när det gäller inlärning. Detta gör att vi ofta har vad man kallar en ojämn begåvning. Därför tycker jag att skolor borde koppla olika skolämnen till autistiska elevers intressen för att öka motivationen och lärandet.

Dofter

Vi kan uppleva dofter som väldigt påträngande och obehagliga. Till exempel hatar jag när andra människor stinker parfym. Det är vidrigt. Ta hänsyn till detta.

Syn

Fladdrande ljus, flimrande ljus, blinkande ljus och blixtljus kan vara sådant som vi har problem med. Ta hänsyn till detta.

Hörsel

Många med autism har problem med ljud. Det kan vara svaga eller starka ljud.  En del av oss har svårt att sortera ljud. Vi vet vad vi ska lyssna på, men vi kan inte stänga ute ljuden runt omkring oss. Ta hänsyn till detta. Ett bra sätt kan vara att erbjuda hörselkåpor i skola, arbete eller andra verksamheter.

Lugn och ro

Några av oss har behov att dra oss undan när det blir alltför mycket intryck och kravfyllda situationer. Vi behöver få möjlighet att vara för oss själva. Vi vet ofta hur mycket vi tål, av krav, träning och gemenskap. Skapa en plats eller ett utrymme, där vi kan varma ner.

Beröring

Det är mycket vanligt att personer med autism är känsliga för beröring. Lätt beröring är något som vi ofta upplever som obehagligt. Vi brukar heller inte vara mycket för att kramas och gosa. Vi är ofta inte mottagliga för tröst. Medan andra är tvärtom extremt kramiga. Det är skillnad att bli kramad och att tillåta att någon annan kramar en. Vi kan också ha svårt att avgöra vår egen styrka när vi tar i andra. Fråga alltid om det är okej att du tar i eller kramar någon med autism.

Klädsel

En del av oss är väldigt känsliga för olika material. Eller så vill vi bara ha en viss typ av kläder. Några av oss kan gå ganska tunnklädda utan att frysa, när andra tycker att det är kallt. Respektera oss om vi säger att vi inte behöver alla tröjor, mössor och vantar (om det inte finns risk att vi förfryser oss). Andra vill ha mycket kläder på sig även när det är väldigt varmt. Vi kan också vara som de flesta, och välja kläder efter aktivitet och väder.

Matsituation

En del av oss äter bara mat som vi känner igen och är van vid. Vi kan ha svårt för mat som är hopblandad eller har en viss konsistens. 

En del av oss kan vara klumpiga vid matbordet, välta glas, spilla och tappa mycket. Vi kan ha svårt att ta rätt mängd av mat och dryck, eller hälla upp i ett glas. Denna svårighet brukar försvinna med tiden för många. Tvinga oss aldrig att smaka eller äta mat som vi inte vill ha. Vi har en annorlunda känsel av hur maten upplevs i munnen.

Strategier

Vi behöver strategier för att fungera så bra som möjligt i olika situationer. För att vi ska kunna använda strategierna, är det viktigt att vi själva har varit med och utvecklat dessa. Men vi kan behöva hjälp att se och hitta dem.

 Strategier och lösningar ska vara individuellt anpassade för att passa personer med autism. Strategierna ska bara fungera som verktyg för oss, och inte för att vi ska bli mer lika er. Leta tillsammans med personen med autism efter lösningar och strategier, om du är lärare, assistent, omsorgspersonal, boendestödjare, förälder med mera, och håll dig i bakgrunden.

Stöd

Vi är i behov av stöd. Allt stöd måste vara individuellt anpassat efter våra svårigheter och styrkor. Ofta kan kraven vara alltför höga för oss. Det är så lätt att tro att vi klarar av mycket mer, när funktionsnedsättningen är osynlig.

En del av oss behöver mycket stöd hela vårt liv, medan andra av oss har ett mindre behov. Ofta räcker det med att få hjälp att komma igång. Lägg fokus på våra styrkor, använd dig av positiv förstärkning. Det gör att självkänslan och självförtroendet stärks. Vi blir någon som är bra, i andra människors sätt att se på oss. Vi slipper bli en loser. Ett stort stöd och hjälp är att vi blir bemötta på ett respektlöst sätt. Att vi tillåts att vara den vi är, med alla våra fel och brister.

·   Lyft fram våra styrkor

·   Använd positiv förstärkning

·   Tjata inte, använd hjälpmedel

·   Anpassa kraven efter vår individuella förmåga.

Individuellt stöd

Det stöd man ger till någon med autism ska vara individuellt. En del behöver jättemycket stöd medan andra kanske inte alls behöver lika mycket stöd. Därför måste stödet anpassas efter den som ska använda det. En stödinsats som fungerar på en person med autism kanske inte fungerar för en annan person med autism. Vilket stöd en person med autism behöver beror på personens förutsättningar, erfarenheter, personlighet, begåvningar, utmaningar, tänkande och behov. Det kan också handla om situation, plats och ork. En person med autism kanske klarar av en sak hemma utan stöd, men kanske behöver stöd för att göra samma sak någon annanstans. Det kan handla om generaliseringsförmågan, att personen har svårt för att använda gammal kunskap i nya situationer. En sak som en person brukar klara utan stöd en dag, kanske hen inte klarar en annan dag på grund av att hen inte har ork. Det kan handla om att energinivån är låg. Personer med autism förbrukar dubbelt så mycket energi som personer utan autism. Personer med autism har svårt för att sortera sinnesintryck och tar in alla intryck samtidigt, och blir trötta fort. Så en person med autism som har haft en stressig dag med många intryck (varit på jobbet, Daglig verksamhet, aktiviteter eller annat), kanske kommer hem en dag och orkar inte prata just då eller ta tag i vardagssysslor, som till exempel att laga mat, att tvätta eller att städa. Fast hen kanske kan göra det en annan dag när hen inte är lika stressad och trött. Alla människor kan givetvis bli trötta efter en lång dag, men för den med autism kan det vara svårare. Om det handlar om ett barn eller ungdom kanske hen inte orkar göra läxorna efter en stressig dag i skolan. Det är bra om man har förståelse för detta. Kanske behöver personen först vila några timmar. Sen när hen är utvilad kan du erbjuda stöd och hjälp, om personen vill ha detta.

Kom ihåg! Allt detta jag gått igenom nu är bara råd och tips och på hur man kan bemöta en person med autism. Alla människor med autism är inte likadana. Alla människor är unika oavsett diagnos eller inte. Och eftersom personer med autism kan vara väldigt olika varandra, befinna sig på olika begåvningsnivåer med mera, är det inte säkert att allt passar för alla. Man får, som sagt, prova sig fram. Jag kan inte säga att så här måste ni tänka på när ni möter en person med autism, för jag vet inte hur just den personen fungerar. Jag kan bara förklara hur jag fungerar och vill bli bemött. Men de allra flesta personer med autism mår bra av tydlighet och struktur på något sätt. Men hur beror på, som jag sagt, på personens förutsättningar, erfarenheter, personlighet, begåvningar, utmaningar, tänkande och behov. Det är viktigt att ta reda på vad som funkar för just den person du träffar. Autismspektrumtillstånd är medfött och livslångt. Det finns stora variationer inom gruppen, men en del gemensamt. 

Om personen lär sig att leva bra med sin personlighet och skapar bra omgivning så kan det ändå gå bra.


Hur bemöta personer med autism? Del 1

Här ger jag några tips och råd som kan användas av alla som möter personer med autism i sin vardag, såsom till exempel anhöriga, personal som arbetar med personer med autism i sin verksamhet eller på annat sätt kommer i kontakt med personer som har autism. Det kan vara till exempel anhöriga, skolpersonal, boendestödspersonal, personal på gruppboenden eller servicebostäder, personal inom daglig verksamhet, personal inom vården, psykiatrin och Habiliteringen, myndighetspersoner och andra. Personer som på något sätt ska ge stöd till människor med autism. Vad bör man tänka på när man möter en person med autism?

Se oss som individer

Vi som har autism är i första hand individer, lika olika som alla ni andra utan diagnoser. Många har nog en felaktig bild av att vi är konstiga individer med udda specialintressen. Det syns inte på oss utseendemässigt att vi har autism, vilket gör det svårt att förstå våra svårigheter och brister. Vi har inte alla svårigheter samtidigt och svårigheterna kan skifta mellan olika individer med autism. De kan också skifta från tid till tid. Personer som fått diagnos som barn kanske har fått hjälp att hitta strategier för att kompensera för det som är svårt, och därför inte har samma svårigheter som vuxna. Men en person som fått diagnos som vuxen kanske har brottats länge med sina svårigheter utan att ha fått rätt hjälp, och kan därför ha mer svårigheter som vuxen. Jag upplever att det har varit svårare att få rätt hjälp som vuxen. Det har gått 16 år sedan jag fick min diagnos och jag har fortfarande kvar många av de svårigheter jag hade innan jag fick diagnosen. Sedan är personer med autism väldigt olika varandra och har olika intressen, svårigheter och styrkor, men det som gör oss till en grupp är att vi har liknande svårigheter med olika svårighetsgrad att tolka/förstå vår omvärld.

Att ha det lindrigt, och ligga mycket nära det som är ”normalt”, kanske är det svåraste med att ha autism och normal begåvning. Kraven blir rätt orimliga för oss. Eftersom vi ytterst sett ser väldigt välfungerande ut tror folk att vi inte har så stora svårigheter och att vi ska klara av allt som neurotypiker gör. Men det handlar ju om det jag tidigare har pratat om, nämligen om ojämn begåvningsprofil. Vi kan vara väldigt duktiga inom områden som intresserar oss, men kan ha svårt för saker som andra gör mer eller mindre automatiskt, som att städa, laga mat, tvätta och så vidare.

När det gäller personer med normal begåvning är det svårare att upptäcka autism, särskilt när det gäller tjejer. I många fall får vi vänta länge på en diagnos, eller så blir vi utan. Bara för att det saknas tillräcklig kunskap när det gäller hur autism yttrar sig hos just tjejer. Men det håller på att bli bättre, som tur är.

Många förstår inte hur mycket vi autister kämpar för att överleva i detta samhälle, där social- och emotionell kompetens står högt i kurs. Även om man har fått en diagnos är skola och arbetsliv ingen enkel match. Många av oss känner att det inte finns plats för oss. Vi hamnar i ett utanförskap eftersom vi tänker annorlunda och inte uppfattar vår omvärld på samma sätt som andra.

Språklig kommunikation

 

Både autister och neurotypiker pratar svenska, men vi uttrycker oss olika. Jag brukar kalla det ”uppkopplad” när vi använder ert ”språk”. Vilket innebär att vi måste tänka oss för hur vi uttrycker oss eller hur vi ska vara i olika situationer. Detta går inte per automatik för oss. Detta tar mycket energi, vilket gör att vi ofta blir trötta. Vi blir inte av med vår funktionsnedsättning bara för att vi blir bättre på det finstilta. Vi uttrycker oss ofta mer rakt på sak. Vi kan därför upplevas som ohyfsade, ilskna, missnöjda eller ouppfostrade, men det är bara vårt sätt att vara.

 

Vår språkförståelse är mer eller mindre bra. Vi tolkar ofta det som sägs bokstavligt, som ”håll dig i skinnet” eller ”stå på egna ben” Att förstå roliga historier kan vara svårt. Att berätta en kan vara omöjligt. Vi har humor, men vi förstår inte alltid poängen med historien. Många har en mycket god ordförståelse och språkförståelse, men missar ändå i språkförståelsen, eftersom många av oss har svårt att läsa av andra människor. Vi missar därför de dolda budskap som kroppsspråket ger.

Att lära oss att kommunicera med andra, är att lära för livet. Vi slipper bli missförstådda. Vi autister kommer dock aldrig att bli fullärda i konsten att tolka dolda och dubbla budskap. Därför är det viktigt att vi lär oss att våga be om hjälp, när vi är osäkra på budskapet.

En del med autism pratar väldigt mycket och kan ha svårt att vänta på sin tur och avbryter ofta andra. Det kan också vara tvärtom, att vi ärt extremt tysta, framför allt i grupper. Jag har alltid varit en person som varit väldigt tyst.

 Använd dig av rak kommunikation, säg vad du menar och mena det du säger utan omskrivningar. Var ärlig i dina svar. Att be om hjälp ska alltid löna sig. Säg aldrig att det här borde du kunna eller förstå. Be personen du pratar med att berätta hur den har uppfattat det hela. I en samling kan det vara till hjälp att använda ett föremål (helst något som inte inbjuder till lek), som den som har ordet får hålla i.

Kommunicera med personer med Autismspektrumtillstånd (Vad är då viktigt när man kommunicerar med personer med AST?)

 

   Tydlighet

   Uppriktighet

   Kärnfullhet

   Tid 

Tydlighet: Ge den information som behövs, så konkret som möjligt. Använd de kanaler som fungerar bäst för individen. Undvik vaga uttryck som exempelvis: ”En stund.” (Hur länge är det?) ”Vi ses på parkeringen.” (Var på parkeringen?) ”Boendestödjare kan hjälpa till i vardagen.” (Hjälp med vad? Kommer hen bestämma hur jag ska ha det hemma? Är det samma person varje gång, eller flera olika?)

Uppriktighet: Ljug inte. Ge till exempel inte förhoppningar om att livet blir bra utan att man anstränger sig för det. Undvik även tomma fraser som ”det ordnar sig” eller ”ingen fara, vi löser det här”, om du inte är helt säker på att det kommer lösa sig. Vi som har AST har ofta stor tillit till andra, och tolkar ibland andras ord som absoluta sanningar eller löften. Besvikelsen blir stor när det visar sig att det inte stämde.

Kärnfullhet: Tänk efter vad du egentligen vill säga, och säg det rakt ut, och säg det rätt ut, avstå från fina vinkar, antydningar, ironi, överdriven artighet och nonsensprat. Dessa förvirrar och distraherar.

Tid: Ge oss tid att fatta beslut, utan press. Även frågor som ”vill du ha något att äta?” kan vara svåra att besvara på rak arm. Att bli förvarnad och ge betänketid är viktigt.

Grupparbeten

Grupparbeten kan vara mycket krävande för oss. Vi kan ha svårt att överblicka det som ska göras, vilket kan leda till att vi uppfattas som lata, för att vi har svårt att se vad vi ska göra. Det kan också bli tvärtom, att vissa blir alltför styrande och kör över andra i gruppen för att få kontroll på situationen. Vi kan ha lättare att arbeta med andra i små grupper, men allra bäst är det att låta oss arbeta individuellt, om vi vill. 

Instruktioner/information och struktur

Använd dig av både muntlig och visuell information när du ger instruktioner. Många gånger har vi autister lättare att uppfatta vad som ska göras om vi också får detta visuellt.

Skapa en miljö där personen upplever tillvaron som meningsfull, begriplig och hanterbar. Det kan vara ett personligt och visuellt dagsschema eller veckoschema som gör personen delaktig och kan känna trygghet i vad som ska hända under dagen.

 Tydliggörande pedagogik

Tydliggörande pedagogik är en modell eller ett förhållningssätt som kan användas med alla med något autismspekrumtillstånd, från barn på tidig utvecklingsnivå till vuxna människor på professorsnivå. 

Barn, unga och vuxna som har behov av tydliggörande pedagogik behöver få svar på dessa frågor: 

·      Var ska jag vara?

·      Vad ska jag göra?

·      När ska jag göra det?

·      Hur mycket ska jag göra?

·      Hur länge ska jag hålla på?

·      Vem ska jag vara med?

·      Vad ska jag göra sen?

Om dessa moment finns med får man en bra struktur på det som ska göras, och det blir lätt att förstå vad som förväntas av oss.

Ge informationen i en liten grupp, i en lugn miljö. Ibland kan det behövas att den ges individuellt. Kolla så att alla har uppfattat instruktionen eller informationen.

När det gäller små barn eller personer som inte kan läsa, använd dig av bilder. Glöm inte bildens enorma styrka! Var inte rädd för att göra egna bilder. De ska vara så enkla som möjligt. Även vuxna personer med autism kan vara i behov av så kallat bildstöd som komplettering för olika moment. Det finns en del man kan hitta på Internet, annars går det som sagt bra att göra egna bilder. 

Rutiner

Vi vill gärna ha rutiner för hur vi gör saker. Detta gör att vi lättare vet vad som ska göras. Dessa rutiner kan ibland feltolkas som tvång av utomstående. Det är viktigt att skilja på rutiner och tvång. Tvångssyndrom är något man mår dåligt av, något som blir ett hinder. Ha gärna rutiner, som ett verktyg, för att skapa lugn och få struktur på vår vardag.

Förändringar, flexibilitet och överraskningar

Vi behöver tid för att förbereda oss, när det gäller förändringar. Planering är mycket viktig för oss, vi är ofta med på förändringen bara det är planerat. Men försök inte komma med överraskningar, det är inget vi brukar uppskatta. Planera och förbered noga, ge oss information om vad som ska ske. Så som: tid, plats, vad vi ska göra, hur vi kommer dit och hur länge vi ska stanna.

Kamratkontakt

Vårt behov av att alltid ha någon att leka med eller vara med är mycket olika. En del vill ha många vänner, och vara med dem mycket. Några av oss vill bara vara med en i taget eller liten grupp på cirka 4–5 personer. Sedan finns det vi som tycker bäst om att vara för oss själva långa stunder eller alltid.

Vi har alla behov av vänner, bäst blir det om vi själva hittar en. Vännerna måste passa oss, liksom aktiviteten. Respektera oss för de vi är, och gilla vårt lite aviga sätt. 

När man iakttar barn med autism, när de leker, kan det se ut som om de är med i leken, med de andra barnen. Ibland är det så, men ofta leker det autistiska barnet bara bredvid andra barn. Barnet löser ibland leksituationen med andra barn genom att själv vara den som styr vad som ska lekas och hur. Barnet har ofta svårt att uppfatta alla regler som finns i leken tillsammans med andra. Det finns ofta ingen logik i vad barnet klarar eller inte. Fotboll kanske inte går alls, medan landhockey fungerar alldeles utmärkt. 

Många med autism kan upplevas vara klumpiga när det gäller motoriken, men det behöver inte vara så. Barnet kanske aldrig kommer att klara vissa saker. Ta vara på det som fungerar och gör mer av det. Tvinga aldrig ett autistiskt barn att vara med i lek, spel eller annan aktivitet. Låt barnet titta på istället, om det vill. Fråga alltid om barnet vill vara med vid varje nytt tillfälle. Om man till exempel är pedagog kan man tala för barnet att just nu passar det inte att du är med i den här aktiviteten. Det är inte vi med autism som ska behöva lämna en pågående aktivitet för att gruppen blivit för stor och rörig för oss.

Prata gärna om vad det är som gör att barnet inte vill delta i en aktivitet. Sätt ord på händelsen! Ibland kan det bästa vara att vi helt slipper delta i aktiviteten, utan bara vara närvarande. 



Orsaker till autismspektrumtillstånd

Biologiska faktorer

Orsakerna till autismspektrumtillstånd är inte helt kända, men sannolikt bidrar flera olika biologiska faktorer. De biologiska orsakerna är antingen genetiska och därmed medfödda, eller en följd av skador eller sjukdomar under graviditeten, förlossningen eller nyföddhetsperioden. Många med autism har en eller flera släktingar med diagnos, eller något som liknar autism, men som inte har fått diagnos.

Nedsatt kognitiv förmåga

Vad det annorlunda tänkandet beror på är vet man inte exakt, men man tror att det har att göra med att vissa funktioner i hjärnan fungerar annorlunda hos personer med autism. 

Autismspektrumtillstånd innebär avvikelser i vissa delar av centrala nervsystemet som leder till en nedsatt eller annorlunda funktion inom några av hjärnans många olika kognitiva funktioner. Med kognition menas de tankeprocesser som sker i hjärnan när man tar emot, bearbetar och förmedlar information, förmågan att tänka, känna och lära. De skapar ordning och begripligheter i tillvaron. Vid autism påverkas de kognitiva funktioner som är nödvändiga för att utveckla en social och språklig kommunikation samt föreställningsförmåga och flexibilitet.

Isberget

För att lättare förstå vad autism innebär, så kan man tänka sig ett isberg. Det som finns ovanför vattenytan, det som syns, är en konsekvens av de svårigheter man lever med. Under vattenytan finner vi förklaringen. När vi förstår det som finns under vattenytan inser vi att det ibland udda beteende som en person med autism uppvisar kan ha en logisk förklaring. Beteendet kan vara ett klokt sätt att lösa en svår situation eller helt enkelt bero på att man inte förstår situationen trots att man har en normal intelligens.

Har man kognitiva svårigheter kan man ha problem med en eller flera av dessa:

·      Central koherens – Samordna och se helheter


·      Exekutiva funktioner – Att planera och organisera


·      Minne – Begränsat arbetsminne, svårt att automatisera. Bra på att komma ihåg fakta


·      Generaliseringsförmåga – Att använda sig av gammal kunskap i nya situationer


·      Perception – Hur man tolkar och sorterar sinnesintryck. Känslig för sinnesintryck, som ljud, ljus, smak, lukt och känsel


·      Stresstålighet – Mår dåligt av för mycket stress


·      Mentaliseringsförmåga – ”Theory of Mind” – Att kunna sätta sig in i andra människors tankar och känslor


·      Sömn – Svårigheter med att somna och sova. Svårt att slappna av i kroppen. Svårt att varva ner. Många tankar som snurrar runt i huvudet.

·      Motorik – Bland annat motorisk samordning

Några exempel på vad som kan bli krångligt om man har svag central samordningsförmåga:

·        Använda gammal kunskap i nya situationer

·        Hantera förändringar, även små sådana

·        Vara flexibel

·        Förstå hur sådant som händer hänger ihop

·        Välja, även små, till synes oviktiga val

·        Förstå konsekvenser

·        Se sin egen del i en helhet

·        Veta när man är färdig med något

Exempel på vad som kan vara energikrävande när man har en bristande exekutiv förmåga:

·       Passa tider

 

·       Förändringar

 

·       Vardagssysslor så som matlagning, städning, inköp

 

·       Personlig omvårdnad, så som kläder och hygien

 

·       Komma igång med saker

 

·       Avsluta saker

 

·       Lägga upp en plan för att nå ett mål

 

·       Prioritera mellan viktigt och oviktigt

 

·       Sköta sin ekonomi

 

Det här är några exempel på vad som kan bli krångligt när man har svårt med mentaliseringen:

·        Använda småord naturligt, så som tack, ursäkta, hej eller hej då

·        Be om hjälp

·        Veta hur mycket information man ska dela med sig av för att andra ska förstå vad man menar

·        Reglera sin empati

·        Svara på frågor, som enligt frågaren är enkla, till exempel ”Hur mår du?” eller ”Är det kallt ute?”

·        Vara flexibel

·        Ta sig in i ett samtal

·        Läsa av vilka som är hyggliga och vilka som inte är det

·        Hur man skaffar vänner

·        Hur man behåller vänner

Om man har svårt med perception kan dessa vardagsupplevelser ge stora svårigheter:

·        Svaga bakgrundsljud, som en tickande väggklocka eller ett element som väser etc.

·        Höga ljud, som maskinljud, motorljud och buller etc. 

·        Fysisk kontakt, som att kramas eller hur kläder kan kännas

·        Smak och konsistens på mat

·        Starka dofter, som parfym, rengöringsmedel etc.

·        Starka ljus, som lysrör, ficklampa, solljus etc.

Man kan även ha svårt för motorik. Finns inte med i diagnoskriterierna, men det är ganska vanligt med osynliga och ibland ganska stora motoriska svårigheter. Man kan reagera motoriskt långsamt, ha svårt att samordna sina rörelser bland annat. Många med AST har dessutom svårigheter med såväl grovmotorik som finmotorik.

Om man har svårt med motoriken kan konsekvenserna bli att:

·        Idrotten blir ett hatämne

·        Man har svårt att hantera kniv och gaffel

·        Man spiller

·        Man kan ha svårt att hantera en penna

·        Man lär sig cykla och simma senare än jämnåriga

Bara för att man har dessa svårigheter behöver man inte vara mindre intelligent. Kognition är inte samma sak som intelligens, men kognitiva svårigheter kan hämma en persons förmåga att använda sin intelligens fullt ut.

Om man inte har AST läser man av andra automatiskt, hjärnan skapar automatiskt ett begripligt sammanhang och de flesta vardagssysslor går mer eller mindre på automatik.

En hjärna med autismspektrumtillstånd däremot behandlar all information som obearbetad ”rådata”. Dessa rådata” måste tas in, bearbetas och sorteras. En hjärna utan AST kan istället använda sig av tolkningar och gammal kunskap när den tar in olika intryck.

För att förstå omvärlden måste man kunna sammanföra små detaljer till en helhet. Många med AST har svårt med detta. Det innebär att man uppfattar omvärlden som fragmentarisk, att omgivningen är en massa detaljer som man har svårt att sammanfoga till en begriplig helhet. En annan följd är att man kan få svårigheter att använda sig av sammanhanget för att förstå detaljer, till exempel vad ett ord med flera betydelser har för innebörd i en viss text eller vad en kommentar eller gest kan betyda i en speciell situation.

 

”Det märks inte att du har Aspergers syndrom”

Det är något jag ofta får höra, att jag inte alls är som någon med Aspergers syndrom. Då undrar jag, hur är en person med Aspergers syndrom då?


Sällan visar jag hur jobbigt det faktiskt är emellanåt, trots att situationer där jag inte förstår någonting eller känner mig utanför uppstår dagligen. Det jag kämpar med varje dag syns inte, ingen ser eller känner hur mycket min hjärna får arbeta varje dag - med allt som ingår i att vara människa. Det är tydligen viktigt att man har ögonkontakt med folk, att man ska skaka hand då man hälsar och så vidare. Att tolka sådana signaler är för andra underförstått - men inte för mig. 


Folk säger inte saker rakt ut utan ger bara ledtrådar, ledtrådar som för mig är ett omöjligt pussel, vad är meningen med det? Kan de inte bara säga vad de menar?


Jag är stolt över min diagnos, jag är stolt över vem jag faktiskt är. Det är inte fel på mig, samhället är bara inte anpassat - för sådana som jag.



Äldre inlägg