Om

 

Här bloggar jag om hur det är att leva med Aspergers syndrom, Bipolär sjukdom och psykisk ohälsa. Jag bloggar även om människors olikheter och varför det är bra att alla är olika. Ibland skriver jag också blogginlägg som handlar om intressanta saker som rör autism och NPF.

Om mig

Senaste inlägg

Kategorier

Visar inlägg från augusti 2021

Tillbaka till bloggens startsida

Frågor om Aspergers syndrom

I ett tidigare inlägg ville jag att ni skulle ställa frågor till mig, men då det inte kommit in några kommer jag istället att svara på vanliga frågor jag ofta får.




Kan du berätta lite mer om vad Aspergers syndrom är

 för något? 


Aspergers syndrom är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Idag betraktas det som autism. Jag brukar inte kalla det för att jag är sjuk eller har en sjukdom, jag ser det som en funktionsnedsättning. En sjukdom är någonting man kan bli frisk ifrån och så vidare. Denna diagnos har jag fötts med och kommer att ha hela livet. Det är ingenting som kommer att smittas från mig till dig, om vi skulle umgås. Det är inte som en förkylning eller liknande.


Min hjärna tar in information på ett annat sätt än vad den gör för en person som inte har autism. Det gör att om jag tar in för mycket information på en gång, kan det kännas som att hjärnan går på högvarv. Det kan ibland kännas som om hjärnan är lika tom som om man vrider ur vattnet ur en disktrasa eller så kan hjärnan kännas som mos. Aspergers syndrom kallas för den osynliga diagnosen, eftersom det inte syns utanpå att man har en diagnos inuti.


Den här diagnosen kan jag ha fått från någon av mina föräldrar som bär på genen, bara det att den inte har utvecklats hos dem eller att de inte fått någon diagnos. Man kan också säga att om någon annan i släkten har diagnosen eller en antydan, så kan du få det på så vis. Personen som bär på diagnosen kan ha den utan att veta om det också.


Aspergers syndrom är uppkallad efter barnläkaren Hans Asperger från Österrike, som i början av 1940-talet studerade en grupp barn med ett avvikande beteendemönster. Men själv fick han aldrig veta att han givit namn åt Aspergers syndrom. Först efter hans död översattes hans texter till engelska och fick större spridning utanför Österrike. Asperger stavas inte med varken ”b” eller ”pb”, utan enbart med ”p”,  och där är det många som stavar fel.



Vad innebär Aspergers syndrom för dig?


Det kan ibland vara en ren utmaning av mig att vara i samhället, eftersom jag tar in allt med syn och hörsel samtidigt, Det gör att jag blir väldigt trött, slut och behöver mer återhämtning senare. Det spelar ingen roll om jag gjort någonting som jag tycker är väldigt kul eller någonting annat, det är bara så att allt jag gör kräver att jag senare behöver vila, återhämta mig och ta igen mig. Efter att jag gjort vissa saker, så kan jag behöva sova eller i alla fall vila flera dagar efteråt. Det är väldigt jobbigt.


Ofta brottas jag med igångsättningssvårigheter. Det tar väldigt lång tid att komma igång med något jag ska göra, även sådant jag tycker är roligt. Jag säger att jag saknar ”startmotor”. När jag väl kommer igång med något är det svårt att avsluta det jag håller på med och påbörja någonting annat.


Jag har också svårt att förstå kroppsspråk, oskrivna regler, ironi med mera, om man inte talar om det direkt till mig. Att läsa mellan raderna gör också att det tar en massa energi. Hur man ska vara och hur man ska beta sig, är ingenting som kommer självklart för mig. Jag har lärt mig med tiden hur man ska vara mot andra, men inte så att jag gärna småpratar med folk jag inte känner eller folk jag jobbar med.


Det som behövs i mitt liv är struktur, rutiner och att få veta vad som kommer att hända. Det gör annars att jag blir mer trött och slut, behöver vila mer och ta igen mig efteråt. Rutiner är väldigt viktigt, eftersom jag vill ha saker och ting på ett visst vis. Annars mår jag inte bra. Om saker inte blir som jag vill kan hela dagen bli förstörd.


Om man har bestämt någonting med mig, så kan man inte komma 5 minuter innan och ändra sig. Det blir då kaos för mig och jag vet inte vad jag istället ska hitta på. Man kan inte heller bestämma 5 minuter innan att nu ska vi göra si eller så. Jag behöver ha mer förberedelse och vill veta helst dagen innan vad som ska hända nästa dag. Annars blir jag så trött och slut bara av det.


Om det är någonting jag tycker mycket om att hålla på med, så kan jag sitta i timmar och pyssla med det. Jag kan då glömma bort både tid och rum, fokusera på det jag vill och glömma att världen utanför existerar alls.


Jag har en ojämn begåvning. Jag är väldigt intelligent inom vissa områden, som datorer och att skriva, men jag har svårt att lära mig vardagliga saker som att laga mat, städa och tvätta och bli självständig inom dessa områden. Jag är heller inte bra på att ta hand om min ekonomi och jag har svårt att förstå pengars värde.  I skolan var jag bra i vissa ämnen, medan jag i andra saknade förutsättningarna att lära mig.


Jag har ibland lätt att komma ihåg fakta ur en text, eftersom jag har fotografiskt minne. Jag kan se texten framför mig och komma ihåg så. Även om jag inte förstår innehållet och kan ta ut den viktigaste faktan ur en text, så kan jag i alla fall komma ihåg texten och kan då svara på frågor ändå utifrån mitt fotografiska minne.


Jag tycker på gott och ont att det är lättare att umgås med djur (särskilt hundar och hästar), barn och äldre. Det blir då kravlöst på ett helt annat vis och jag känner att jag får ut mer av att umgås då. Jag känner att jag är på samma nivå, att jag kan tänka, tycka och vara mig själv. 


Jag gillar inte överraskningar, utan vill att man ska säga till vad som händer, så att jag får veta att kanske klockan 13:00 ska vi göra si eller så. Det är då bra för mig att få veta, så att jag kan förbereda mig på vad som komma skall.


Det där med tid är väldigt svårt för mig att känna på mig. Jag vet inte hur mycket jag hinner på ca 60 minuter, så jag kan bli hur stressad som helst och inte kunna göra det jag borde hinna på den tiden. Om jag ska vänta på någon som kommer om 10 minuter, så har jag svårt att känna på mig hur lång tid det är, det kan för mig kännas mycket längre än vad det är.


Jag är väldigt känslig för både ljud och ljus. Jag måste alltid ha solglasögon på mig utomhus även om det inte är soligt, utan bara ljust utomhus. Om det är väldigt högljutt där jag är, kan jag inte koncentrera mig på det jag ska göra.


Är det för mycket folk eller för stora folksamlingar, som på släktmiddagar så brukar jag inte gå dit. Jag känner att det tar alldeles för mycket energi av mig, för att det ska vara värt det. Jag kan då vara trött och slut i flera dagar efteråt. Jag tar in allt med syn och hörsel samtidigt, vilket gör allt ännu värre. Det går inte att bara ta in med synen och inte hörseln, båda används lika mycket där.


Gör jag någonting som jag tycker är roligt, så tar det minst lika mycket energi som om jag skulle göra någonting jag inte tycker är kul. Där kan man inte säga att någonting tar mer energi än någonting annat av dessa två. Det tar precis lika mycket, eftersom jag inte kan stänga av synen och bara använda hörseln eller tvärtom.


Om jag skulle vakna en morgon utan energi, så fylls den inte på om jag skulle göra någonting som jag tycker är roligt senare under dagen. Nej, jag måste då vila och sova för att fylla på mer energi. Är däremot energin slut för en dag, då är den slut och kan kanske inte fyllas på lika lätt som den gör för någon som inte har Aspergers syndrom.


Att ta hand om mitt hem tycker jag är väldigt svårt. Jag tycker det är problem med att strukturera upp och ta tag i saker. Därför är det tur att jag har boendestödjare som hjälper mig med detta. Men de gör inte allt för mig, utan jag får hjälpa till att dammsuga. Sedan hjälper de mig att skura golvet och dammtorka. Inte sagt att det inte tar energi från mig att städa, jag blir helt trött och slut bara av att dammsuga. 


Ibland är jag så trött och slut på kvällarna att jag inte orkar klä av mig till pyjamas. Då brukar jag sova med kläderna på. Jag har helt enkelt inte förmågan att ta tag i det just då. Ibland kan jag även somna på golvet.


I sociala sammanhang kan jag ha svårt att förstå vad folk egentligen menar. Om någon säger till mig: "Vilken fin tavla som hänger därborta” och är ironisk, då kan jag svara: "Det tycker jag också", vilket då kan bli så himla fel. Jag kanske missuppfattade. Ironi är verkligen ingenting jag har lätt för. Det är klarspråk som gäller för mig, annars förstår jag inte vad som menas. Jag tar allting bokstavligt och förstår inte när jag inte sa göra det. Jag har svårt för ironi, eftersom jag inte förstår när folk använder den.


En del med Aspergers syndrom kan tycka det är jättejobbigt eller till och med helt omöjligt att resa iväg någonstans, med tanke på att de inte vet eller kan sätta sig in i vad som kommer att hända. För mig är det inte så, även om det kan vara en utmaning många gånger. Om jag då reser med mina föräldrar, så är det så att de sköter marktjänsterna åt mig och hjälper mig med vad jag ska ha på mig och så vidare. De är då lättare att resa. Om jag blir trött och slut, då är det bara för mig att vila.


Jag är väldig introvert och har svårt att prata med folk jag inte känner, medan jag med min familj (mamma, pappa, bror, syster) kan säga vad jag egentligen tycker och tänker hela tiden. Ja, på gott och ont.


Jag har alltid haft lättare att kunna uttrycka mig i skrift, än tal. Jag kan ju prata och förstå en väldig massa saker, men det är ändå lättare för mig att kunna uttrycka mig i skrift, om det är någonting allvarligt eller någonting jag verkligen behöver få ur mig. Men jag klarar av att föreläsa och då måste jag prata. Då gör jag det för en publik, det är svårare att prata med en enskild person eller prata i grupp. Med det inte sagt att det är samma sak för alla med Aspergers syndrom.


När det kommer till datorer och teknik, så är jag rätt bra på det. Jag kan hjälpa mina föräldrar när de har problem med sina mobiltelefoner. Jag har jobbat i många datorprogram genom åren, till exempel Office-paketet, Apples Pages, Keynote och Numbers, Adobe Photoshop, Adobe Photoshop Lightroom, Adobe Illustrator Adobe InDesign och iMovie.


På grund av min diagnos så brukar jag rätta folk hela tiden, när de säger fel saker, särskriver eller när de stavar fel. Jag tycker det är riktigt irriterande när folk stavar fel. Om någon till exempel skriver: "Igår såg jag en musical (engelska ordet) på TV", då kan jag rätta och säga att det heter ”musikal” och inte ”musical”. Jag ser mig lite som en ”språkpolis”. Jag tycker även att det är irriterande när folk inte kan stava eller bygga upp meningar riktigt på sociala medier.


Jag tycker om att se på film och går ibland på bio (om det inte är för mycket folk), men jag kunde tydligen inte se film i skolan. Det var för att jag tyckte det var jobbigt med dels för mycket folk och dels behövde jag den där lugna och tysta miljön som gjorde att jag kunde vara för mig själv och bara lägga fokus på filmen eller tv-programmet jag skulle se. Allra bäst tycker jag om att se film och serier hemma i lugn och ro. Om filmen hoppar för mycket i nutid och dåtid på ett vis jag inte förstår, då brukar jag kunna fråga min pappa (om vi har sett samma film). Det är bra att man kan fråga, om man inte förstår eller behöver hjälp att förstå.


Jag tycker också det är jättesvårt att kolla en person i ögonen när jag pratar med den personen. Om jag skulle titta ner eller inte möta dina ögon när vi pratar, så är det inte på grund av att jag inte tycker om dig som person. Det är för att det är mycket lättare för mig att kunna ta in vad du säger om jag gör så.


Om du vill mig någonting viktigt, så är det bra att du skriver till mig och inte tar det med mig om jag är till exempel är trött och slut. Det gör att jag då inte tar in det du vill säga, utan tröttheten tar över och gör att det blir svårare att lägga fokus på vad du vill förmedla till mig. Det är alltid så att jag lättare tar in vad du vill förmedla om jag läser istället för att lyssna. Om jag behöver lyssna på någonting du säger, så vill jag inte ha ögonkontakt, ha störande ljud omkring mig eller annat som tar uppmärksamhet ifrån det du vill berätta för mig.


Jag föredrar ensamhet, framför att umgås med någon. Jag har alltid varit en ensamvarg som älskar att vara för mig själv den mesta tiden. Även om jag ibland tycker om att umgås med folk, så är ensamhet det jag värdesätter mest före att umgås med familj och vänner.



Vad upplever du som det "bästa" och "svåraste" med att leva med Asperger?


Bästa:


Det måste nog vara att jag tänker annorlunda, att folk har fått lära sig att tänka på ett annat sätt, tack vare mig.


Att jag är pålitlig. Behöver någon hjälp, då hjälper jag till eller finns där som en god lyssnare om det behövs.


Jag är ambitiös, noggrann och gör alltid ett ordentligt arbete. Går jag in för någonting, så ger jag mig inte. Jag lägger hela min själ i det jag gör och jag gör ingenting halvdant. Jag gör alltid ett bra arbete och jag gör det klart det tills det är färdigt. Även om det går långsamt.


Jag säger alltid vad jag tänker och tycker, på gott och ont.


Det som också är något som är det bästa med mig, det är att jag är mig själv och gör mig inte till. Jag försöker inte vara någon annan person. Jag tycker det är svårt att försöka vara någon annan och tänka som någon annan person. Jag försökte vara någon annan i tonåren, för att jag inte accepterades som jag var, och det var inte särskilt roligt och tog alldeles för mycket energi.


Om det är något jag tycker är roligt kan jag sitta med det i flera timmar utan att tröttna.


Svåraste:


Att vara i stora folkgrupper är någonting som är väldigt jobbigt för mig, eftersom det tar både kraft och energi av mig, så att jag behöver vila i flera dagar efteråt. Även om jag tycker om att vara i stora folksamlingar ibland, till exempel i ett köpcenter eller under en föreläsning, så tar det väldigt mycket energi av mig ändå. Det bästa med pandemin har varit att föreläsningar hållits digitalt.


Att titta folk i ögonen eller ta personer som jag inte träffat förr i hand, för att hälsa. Det är någonting jag absolut inte klarar av, det gör att jag blir trött och slut.


Att ta in allt med syn och hörsel samtidigt, gör det väldigt jobbigt för mig. Jag kan liksom inte bara ta in saker med synen och inte använda hörseln eller tvärtom. Det tar väldigt mycket energi av mig. Det gör att jag blir helt trött och slut.


Att ta saker och ting bokstavligt, att inte förstå och kunna läsa mellan raderna. Inte förstå ironi.


Att inte förstå människors känslor, kroppsspråk, förstå om man skämtar eller om man menar allvar. Ibland förstår jag inte heller mina egna känslor.


Att jag har igångsättningssvårigheter och saknar ”startmotor”. Sedan att allt jag gör går väldigt långsamt.


Att jag inte kan leta fram den viktigaste fakta ur en text. Jag hade jättesvårt för detta i skolan, men trodde att jag skulle slippa det här problemet när jag var vuxen. Men jag märker mer och mer att mina exekutiva funktioner begränsar mig när det gäller skrivuppgifter (och även andra saker). Det är en utmaning.


Att behöva vila mer än andra eller ta det lugnt och vara ensam om jag till exempel gjort någonting roligt. Där är det som med allt annat, att jag inte tankar energi. Allt jag gör, både roliga och mindre roliga saker tar lika mycket energi från mig. Inte ens det roliga jag gör ger någon energi tillbaka, även om det är roligt för stunden eller under den tid jag håller på med det roliga.


Att jag är för godtrogen och tror alltid gott om mina medmänniskor, vilket resulterar i att jag inte alls alltid förstår att jag blir utnyttjad, att folk sedan står där och skrattar bakom min rygg eller snackar skit om mig. Jag förstod ju inte att den personen som var så vänlig ville mig så otroligt ont eller bara utnyttjade mig till sin egen fördel.


Förändringar är också väldigt jobbigt. Att man ändrar saker och ting eller att man kan kommer 5 minuter innan saker ska ske och säga att nu gör vi si eller så istället. Man kan inte ändra sig i sista minuten och låta bli det som man kommit överens om eller säga att vi gör det här i stället.


Att umgås med jämnåriga kan vara väldigt jobbigt vissa gånger, medan det går bra att umgås med vissa är det sämre med andra. Jag trivs bäst med barn, djur och äldre personer. Där känns det kravlöst och är på en nivå som passar mig. Jag slipper göra mig till och kan vara mig själv helt och hållet. Jag tycker också det är svårt att vara social och prata i grupp.



Vilka fördomar har du mött eller brukar möta?


Jag har mött en del fördomar faktiskt. Eller ren okunskap, skulle jag vilja säga. Som kan leda till fördomar.


Det är något jag ofta får höra, att jag inte alls är som någon med Aspergers syndrom. Då undrar jag, hur är en person med Aspergers syndrom då? Jag tror folk tänker att en person med Aspergers syndrom är någon som bara talar om sina specialintressen. Visst, det finns säkert de som gör det, men det betyder inte att alla med Aspergers syndrom gör det. Aspergers syndrom behöver inte alltid synas utåt. Personer med Aspergers syndrom kan skilja sig väldigt mycket från varandra. Sällan visar jag hur jobbigt det faktiskt är emellanåt, trots att situationer där jag inte förstår någonting eller känner mig utanför uppstår dagligen. Det jag kämpar med varje dag syns inte, ingen ser eller känner hur mycket min hjärna får arbeta varje dag - med allt som ingår i att vara människa. Det är tydligen viktigt att man har ögonkontakt med folk, att man ska skaka hand då man hälsar och så vidare. Att tolka sådana signaler är för andra underförstått - men inte för mig. 


Aspergers syndrom är en autismdiagnos, men hade tidigare egna diagnoskriterier. Nu när alla autismdiagnoser har klumpats ihop till en enda övergripande diagnos och alla bedöms efter samma kriterier, men med aktuell svårighetsgrad, så är jag rädd att det blir svårare för oss som har autism med normalbegåvning att bli förstådda. Jag har inga problem att kalla mig autist, men när jag säger att jag har autism blir folk konfunderande: ”Du kan inte ha autism för du ser helt normal ut”. Många tänker att en person med autism är någon som sitter i sin egen lila värld utan kontakt med omvärlden, eller att det är någon som bits, rivs, nyps, rymmer, har konstig blick, konstig gångstil, inget eller bristfälligt tal samt bajsar på sig. Visst, det finns säkert de som är på detta vis, men långt ifrån alla personer med autism är det. Personer med autism är olika. Dessutom brukar personer som är på detta vis också ha en intellektuell funktionsnedsättning. Men det betyder inte att alla med IF är det. Man kan även vara normalbegåvad och ha autism, det är det många som inte förstår. Det behöver inte synas att man har autism. Jag kommer dock alltid säga att jag har Aspergers syndrom, för det är den diagnos jag har på papper och identifierar mig med. Tidigare var vi aspergare en egen grupp, nu är jag rädd att vi förlorar lite av vår identitet. Men i folkmun kommer Aspergers syndrom att finnas kvar länge.


En annan sak jag en gång fick höra var att jag inte kunde ha Aspergers syndrom eftersom jag hade vacker handstil. Personen menade att personer med Aspergers syndrom skriver så förskräckligt dåligt att det inte går att läsa. Men faktum är att jag har tränat upp min handstil och finmotorik. Jag skrev också fruktansvärt dåligt när jag gick på gymnasiet och där var det en lärare som sa att det inte gick att läsa det jag skrev, så därför kände jag mig tvungen att rätta till det. På den tiden visste jag inte om att jag hade en diagnos. Men jag ska säga att det gör fruktansvärt ont när jag skriver för hand och efter ett tag blir jag så darrig på handen att min handstil blir jätteful.


Jag har ibland fått höra att jag är lat när jag till exempel inte kan leta fram den viktigaste fakta ur en text eller att jag ljuger om att jag blir trött och slut i hjärnan av att sitta och skriva av texter på datorn. Ibland får jag höra ord som: "Eftersom du orkar sitta så länge vid datorn hemma, så måste du ju klara av det här också". Hemma ägnar jag mig åt mina egna intressen och det är faktiskt skillnad. Det jag själv gillar att göra vid min dator, det accepterar ju min hjärna att jag håller på med, vilket gör att den blir mindre trött och slut. Gör jag andra saker vid datorn som jag inte brukar göra (tidigare var jag på en Daglig verksamhet där jag skrev väldigt mycket på datorn), så måste min hjärna lägga mer fokus på ett annat vis. Det resulterar i att jag blir trött och slut på ett annat vis vissa gånger, beroende på vad det gäller.


Det finns också de som tycker att jag inte behöver boendestöd eftersom de tror att jag klarar av att städa själv. När jag försöker förklara att det tar väldigt mycket energi av mig att städa, så tycker de att jag bara är lat.


Sedan har jag ibland fått höra att: ”Ni aspergare vill inte vara sociala”. Det handlar inte om att vi inte ”vill” utan det handlar om att det tar för mycket energi att prata med folk. Vi har en nedsättning i social interaktion, vilket innebär att vi på olika sätt har svårt att samtala och interagera med andra människor. Vi har också svårt med ett ömsesidigt socialt samspel, vilket bygger på att man kan ta andras perspektiv och att intuitivt kunna läsa av och förstå andras tankar och känslor, och förutse vad som kommer härnäst. Själv är jag en väldigt tystlåten person som har svårt att prata med människor en och en och i grupp. Jag har verkligen så svårt för detta att det ofta blir ett hinder i vardagen. Jag har inte valt detta själv. Jag kan inte bara ändra mig och bli mer social. Sedan finns det de med Aspergers syndrom som har ett starkt socialt intresse och gillar att prata med folk. Men eftersom de har nedsatt förmåga kan det vara jobbigt med sociala kontakter och att det ofta är krävande. Även de som brukar vara sociala blir mentalt trötta efteråt.


"Vad har du för sjukdom?" Jag brukar då säga att jag inte har någon sjukdom eftersom en sjukdom är någonting man kan bli frisk ifrån, så som feber eller förkylning. Aspergers syndrom är ingen sjukdom som går att bota, det är en funktionsnedsättning. Det handlar om hjärnans sätt att fungera och det är därför något man föds med och har hela livet. Däremot kan ens svårigheter se olika ut under livet och många får stöd och skapar strategier som kompenserar för ens svårigheter.



 

Autism specifikt för mig

Jag med min diagnos har dessa sakerna specifikt för mig:


  • Svårt med ögonkontakt.
  • Svårt att förstå ironi/sociala samspel.
  • Svårt att känna på mig hur lång tid 10 minuter känns.
  • Svårt att förstå vissa känslor och känna av vissa känslor.
  • Svårt att alltid förstå någon annan persons känslor.
  • Svårt att förstå nutid och dåtid på ett bra vis, särskilt i filmer där det hoppas mellan nutid och dåtid hela tiden.
  • Svårt med överraskningar (gillas inte). Måste veta vad som händer och sker.
  • Blir trött och slut av för mycket intryck. Tar in allt med syn och hörsel samtidigt. Kan inte stänga av hörseln och bara använda synen eller tvärtom.
  • Svårt för kontakt med jämnåriga, men går bra med barn, äldre och djur. Där är det kravlöst och på mina villkor.
  • Svårt att prata med folk jag inte känner.
  • Svårt med närkontakt, så som kramar av folk jag inte känner.
  • Att prata med läkare och så vidare gör jag inte gärna själv. Det blir för svårt och tar så mycket energi av mig.
  • Städar inte helt själv, eftersom det gör mig så otroligt trött och slut. Det i sin tur gör att jag behöver sova flera timmar efteråt, för att komma tillbaka till mig själv igen. Har därför boendestöd som hjälper mig.
  • Känslig för olika typer av dofter, till exempel parfym och rengöringsmedel.
  • Svårt att koncentrera mig och ta del av vad som sägs eller görs, om det är mycket andra ljud omkring mig. Det gör då att jag har svårt att lägga fokus där det behövs.

Autism och sömnproblem

I går klev jag upp kl. 08:00 för att jag skulle till min dagliga verksamhet. Efteråt var jag jättetrött och sov extra på dagen. Ska egentligen inte sova på dagen för då kan jag inte sova på natten. Jag var vaken till 01:00 ungefär och sedan försökte jag sova. Hade svårt att komma till ro helt enkelt. Svårt att sova är vardag för mig, liksom mycket annat.


Jag har autism, vilket gör att jag har svårigheter att reglera sömn och vakenhet samt störningar i dygnsrytmen, vilket är en del av sömnstörningar hos en person med autism.


Att hjärnan är annorlunda organiserad hos personer med autism kan troligen förklara en del av sömnproblemen, liksom de speciella biokemiska förhållandena i hjärnan. Men sömnsvårigheterna kan också påverkas av andra funktionsnedsättningar eller sjukdomar som finns samtidigt. Där räknas jag inte in, eftersom jag enbart har autism.


En viktig förklaring till sömnsvårigheterna ligger i nervsystemets speciella och delvis annorlunda sätt att fungera hos personer med autism. Där finns en obalans i produktionen av det sömnreglerande hormonet melatonin som hänger samman med att överföringen av kemiska ämnen mellan hjärncellerna fungerar sämre.


Normalt ökar melatoninproduktionen under kväll och natt och är låg under morgon och dag, eftersom den styrs av ljuset. Förhöjda halter av melatonin under dagtid och svagare svängningar i melatoninproduktionen kan bidra till att hela dygnsrytmen störs och att sömnen påverkas negativt.


Generellt låga nivåer av melatonin har också påvisats hos personer med autism. Där kan man vara en delförklaring på spåren. Signalämnena serotonin och GABA påverkar också regleringen av sömn och vakenhet. Det är känt att de fungerar annorlunda hos personer med autism, vilket kan bidra till problemen. 


Både barn och vuxna med autism har ofta depressionsperioder, och ett av de typiska symtomen vid depression är just sömnstörning.


Liksom för alla andra människor påverkas sömnen också för personer med autism av vanor, händelser under dagen och av livssituationen i stort. Bidragande orsaker kan vara överkänslighet för sinnesintryck, såsom ljud, ljus eller förhållanden i sängen, och svårigheter med tidsuppfattning.


En dåligt reglerad dygnsrytm är en vanlig upptäckt hos personer med autism. Vissa forskare föreslår att dygnsrytmsdysfunktion kan göra det svårare för autister att anpassa sig till förändringar i sin miljö. Problem med dygnsrytmen kan minska den totala sömntiden, göra det svårare att somna och orsaka vanliga symtom på sömnstörningar, såsom :


• Sömnighet dagtid

• Svårigheter att kontrollera känslor

• Brist på energi och motivation

• Problem med att lära sig och komma ihåg nya koncept

• Irritabilitet

• Depression


Autismsmspektrumtillstånd kan ha en signifikant negativ inverkan på sömnen. Personer med autism av alla svårighetsgrader kan ha problem med att somna eller kan sova överdrivet mycket. Vissa kan uppleva mardrömmar och andra sömnstörningar relaterade till sensoriska problem. God sömnhygien och andra hälsosamma vanor kan hjälpa människor med AST att minska ångest och skapa en lugnande rutin som främjar sömn. 



Frågestund! ⁉️

Jag tänkte ha en frågestund på min blogg.

Ställ frågor om Autismspektrumtillstånd. Det kan vara något du hört, sett, läst eller vill ha svar på, helt enkelt. Vad vill just du veta om diagnosen?


Ingen fråga är för dum. Ställ en fråga nu. Jag lovar att svara ärligt. Behåll dock respekten, som det så fint heter.


Ställ era frågor i kommentarsfältet så kommer jag att svara på dem i ett kommande inlägg här på bloggen.


 

Inte längre ett hjälpmedel

Var hos Habiliteringen och träffade en arbetsterapeut, men det gav mig inte så mycket. Jag har länge velat ha en speciell väckarklocka eftersom jag har svårt att gå upp på morgonen. Nu hade jag hittat en som verkade bra och ville fråga om man kunde få det som hjälpmedel. Men det gick inte för det är en ”väckarklocka” och inte ett ”hjälpmedel” i den bemärkelsen. Tror de att folk har hur mycket pengar som helst och kan köpa hjälpmedel själv? Ska Habiliteringen inte hjälpa till med sådant?


Sedan fick jag också veta att från den 1 september 2021 kommer Habiliteringen inte längre förskriva tyngdtäcken. Anledningen är att vem som helst kan köpa det nu i vanliga butiker. Men jag förstår inte riktigt det resonemanget. De tyngdtäcken som finns att köpa i vanliga butiker är ofta fibertäcken, så varför tar de bort alla tyngdtäcken som hjälpmedel? Det går knappast att köpa ett bolltäcke eller ett kedjetäcken i en vanlig butik. Tänk på personer som verkligen behöver ett bolltäcke eller kedjetäcke. Hur kommer de att få det nu?


Jag var rädd att jag skulle tvingas lämna tillbaka mitt tyngdtäcke, men det behövde jag inte. De som redan har fått det som hjälpmedel har fortsatt rätt att låna tyngdtäcken så länge det behövs. Det var i alla fall något som var positivt.

Äldre inlägg