Om

 

Här bloggar jag om hur det är att leva med Aspergers syndrom, Bipolär sjukdom och psykisk ohälsa. Jag bloggar även om människors olikheter och varför det är bra att alla är olika. Ibland skriver jag också blogginlägg som handlar om intressanta saker som rör autism och NPF.

Om mig

Senaste inlägg

Kategorier

Visar inlägg från november 2021

Tillbaka till bloggens startsida

Recension av filmen Temple Grandin

Vi hade en filmträff med Autism- och Aspergerföreningen Halland och ASTrarna för ett tag sedan. Då tittade vi på filmen om Temple Grandin. Jag har nu skrivit en recension om filmen.



Nu tänker du säkert att den här filmen antingen är en Rain Man eller en amerikansk succehistoria som man ser om collegefotbollslag som vinner trots uppförsbacke. Nej filmen Temple Grandin spelar varken på att vi som åskådare ska tycka synd om henne eller att vi ska bländas av hennes briljans. Vi får åka med på en resa och se världen genom Temple Grandins ögon. Temple tänker i bilder och har ett fotografiskt minne vilket gör att hon ser världen helt annorlunda än hur andra ser den. Temple Grandin kunde med lätthet blivit ett melodrama med en berättelse om en person med funktionsnedsättning. Tack vare regissören Mick Jackson säkra handlag (fick Emmy för regin) undviks detta. Filmen fick 7 Emmy-statuetter.


Temple Grandin är en amerikansk halvbiografisk film från 2010 regisserad av Mick Jackson. Claire Danes spelar huvudrollen som Temple Grandin, en högfungerande autistisk kvinna, som revolutionerade det humana hanterandet av boskap på rancher i USA, och som kallats ”den akademiska världens mest välkända autistiska forskare”.


Temple Grandin har en doktorsgrad och en civilingenjörsexamen och har revolutionerat hur boskapsindustrin i USA bedrivs. Hennes arbete har förändrat hur arkitekturen kring boskapshantering ser ut från hägn till slakthus för en mer human hantering av djuren. Att hon fick kämpa mot sina egna rädslor och andra människors oförmåga att förstå henne var inte lätt. Hon gav sig in i ett fält där män hade total dominans och där tolerans för en autistisk kvinna inte fanns mycket rum för. I filmen får vi följa Temple (Claire Danes, fick Emmy för rollen) under 1960- och 1970-talet.


Temples mamma Eustacia (Julia Ormond, fick Emmy för rollen) har genom hela livet kämpat för sin dotter. När Temple var fyra år besökte de en läkare som föreslog att mamman skulle sätta henne på institution. Istället tog mamman själv tag i talträningen. Då Temple blivit relegerad från sin gamla skola börjar hon istället på en internatskola med mycket djur. Där möter Temple sin mentor Dr Carlock (David Strathairn, fick Emmy för rollen) och sin livslånga kärlek – naturvetenskap. Dr Carlock knuffar Temple i rätt riktning och utmanar henne att utvecklas inom just naturvetenskapen. Samtidigt lär hon sig hur hon fungerar med sin autism, vilket gör att hon sedan också klarar college.


”Annorlunda, men inte sämre” är vad Temple har lärt sig av sin mor att hon är. Det summerar hennes liv och yrkesliv på ett formidabelt sätt. 


Bli sin karaktär


Jag gillar den här filmen jättemycket måste jag säga. Claire Danes är jättebra som Temple Grandin. Hon bär filmen själv och utan att ens verka andfådd. Hon karikerar inte Grandin utan förmedlar ett fascinerande personporträtt full med nyanser. Ett fantastiskt exempel på hur en skådespelerska formligen kan uppslukas i en roll och bli sin karaktär. Man skulle kunna tro att Claire Danes själv är autistisk, men det är hon inte.


Det positiva i filmen


Temple Grandin, en ung kvinna med autism, är en kraftfull förebild som har visat sig erövra både sin egen rädsla och samhällets okunnighet. Hon lyckas, utöver alla förväntningar, att hitta sin plats i världen - och därmed göra stora förändringar i nötkreatursindustrins behandling av djur. Lärare och familjemedlemmar avbildas lika känsliga och stödjande när de berikar hennes liv och hjälper henne att nå sin fulla potential.


Filmen skickar meddelandet att människor med speciella behov kan vara mycket kreativa, mycket ljusa och ge betydande bidrag till världen runt dem. Den visar också att en stödjande gemenskap av familj, vänner och lärare är avgörande för att utveckla styrkorna hos autistiska barn och vuxna och att övervinna hinder och stå upp för sig själv och sina ideal på ett positivt och konsekvent sätt. Detta kan leda till framgång och betydande prestation. Ytterligare teman inkluderar medkänsla, mod och empati.


Det negativa i filmen


Filmen försöker levande fånga känslorna och beteendet hos dess huvudperson - som är autistisk - liksom den djupa effekt som hennes beteende har på hennes familj och samhället. Filmens mest störande scener visar grafiskt grym behandling av nötkreatur. De dras genom leran, fångas ovilligt i burar och tvingas genom smala utrymmen på väg för att vaccineras och så småningom slaktas.


Eftersom några av dessa händelser ses från Temple Grandins förhöjda perspektiv kan de verka särskilt grymma. Det finns också intermittenta tillbakablickar av barn som hånar och skrattar åt Temple när hon växer upp och en scen där onda cowboys kastar tarmar och tjurtestiklar på vindrutan på hennes bil för att avskräcka henne. Ibland får hon okontrollerbara anfall av raseri och störande syner eller återblickar av djur som behandlas illa och barn som retar henne obevekligt.


Känner igen mig till viss del


Jag känner själv igen mig en del i filmen, bland annat när det handlar om att tänka i bilder, utantillinlärning, svårt med sociala koder och att inte gilla mänsklig beröring. Trots det är jag inte lika enastående som Temple Grandin. Jag har inte ens klarat gymnasiet. Jag hade ingen lärare som uppmuntrade mina styrkor. Istället hamnade jag i konflikt med lärare som inte tyckte att jag lärde mig på det viset de ville. Jag vet inte om det var lättare när Temple växte upp att ta sig igenom skolan med utantillinlärning, men jag vet att hon fick kämpa väldigt mycket. Dagens skola är mer inriktad på att man ska ta reda på mycket själv, analysera och dra egna slutsatser, sammanfatta och ta ut det viktigaste i en text med mera. Precis det som är svårt för många med autism som har exekutiva svårigheter. Många slås ut tidigt, kanske redan i grundskolan. Och har man speciella talanger inom specifika områden så kan man ändå inte läsa på högskola eller universitet, om man inte har fullständiga gymnasiebetyg. Visst, man kan läsa upp betygen på komvux eller folkhögskola, men är man redan ”skadad” av skolan är det inte så enkelt. Jag gick i skolan på 1990- och början av 2000-talet och redan då var det svårt. Dagens skolelever har säkert det ännu tuffare. Men jag vet inte heller om det var enklare på 1950- och 1960-talet då Temple gick i skolan.

 


Temple Grandin tillsammans med Claire Danes under inspelningen av filmen.

Autism på film

Jag vet att jag har skrivit ett inlägg om film tidigare, men eftersom listan har uppdaterats sedan sist så publicerar jag den igen. Vi hade nyligen en filmvisning med Autism- och Aspergerföreningen Halland och ASTrarna och tittade på filmen "Temple Grandin". Då hade jag med den här listan som förslag.


Alla funktionsnedsättningar är inte så välrepresenterade på film, men på senare år har det kommit flera filmer med rollfigurer med någon form av autismspektrumtillstånd. Här är några av dem.



Temple Grandin (2010). Regissör: Mick Jackson. Skådespelare: Claire Danes, Julia Ormond, David Strathairn, Catherine O´Hara


En biografisk film om Temple Grandin, en kvinna med autism som kämpade sig igenom skolan för att bli en framgångsrik vetenskapsman och djurrättsaktivist.

I rymden finns inga känslor (2010).
Regissör: Andreas Öhman. Skådespelare: Bill Skarsgård, Cecilia Forss


Simon har Aspergers syndrom och tycker inte om förändringar. Han bor tillsammans med sin storebror Sam och hans flickvän Frida, men hon tröttnar på att deras liv ständigt måste anpassas till Simons behov av fasta rutiner och lämnar dem.

My Name Is Khan (2010).
Regissör: Karan Johar. Skådespelare: Shah Rukh Khan, Yuvaan Makaar


Rizwan Khan, en muslim från Borivali i Mumbai, har Aspergers syndrom och gifter sig med en hinduisk ensamstående mamma, Mandira, i San Francisco.


Mary & Max (2009). Regissör: Adam Elliot. Skådespelare: Toni Colette (röst), Philip Seymour Hoffman (röst)


Animerad film om en osannolik vänskap mellan två brevvänner; Mary en ensam åttaårig flicka som bor i en förort till Melbourne, och Max; en fyrtiofyraårig överviktig man med Aspergers syndrom i New York.


Hästpojken (2009). Regissör: Michel O Scott


Dokumentär som följer föräldrarna Rupert och Kristin och deras sätt att acceptera och handskas med sin son Rowans autism. Familjen beger sig ut på en resa genom Mongoliet där människans förhållande till hästar värderas högt av shamaner.

Adam (2009).
Regissör: Max Mayer. Skådespelare: Hugh Dancy, Rose Bryne, Peter Gallagher


Romantisk komedi om Adam, en ensam man med Aspergers syndrom som inleder ett förhållande med sin granne en våning ovanför.


The Black Balloon (2008). Regissör: Elissa Down. Skådespelare: Rhys Wakefield, Toni Collette, Luke Ford; Erik Thomson                                                                    


15-årige Thomas slits mellan kärleken till sin autistiska bror och längtan efter en normal vardag där ansvar och konflikter i hemmet byts ut mot ett normalt tonåringsliv. Frustration över den inverkan broderns autism har över hans möjligheter till ett eget liv framstår som oöverstigliga men kärleken till brodern är stor och han slits ständigt mellan glädje och hat.

Imagination (2007).
Regissör: Eric Leiser. Skådespelare: Ed Gildersleeve, Nikki and Jessi Haddad, Courtney Sanford


En barnneurolog vid namn Reineger har blivit övertygad om att tvillingen Anna har Aspergers syndrom.

Mozart and the Whale (2005).
Regissör: Peter Naess. Skådespelare: Josh Hartnett, Radha Mitchell


Romantisk dramakomedi om två personer som har Aspergers syndrom.

Snow Cake (2006).
Regissör: Marc Evans. Skådespelare: Alan Rickman, Sigourney Weaver


En film om vänskapen mellan en kvinna med autism och en man som är traumatiserad efter att ha varit med om en bilolycka.

Killer Diller (2004).
Regissör: Tricia Brock. Skådespelare: Lucas Black, Fred Willard, William Lee Scott


En gitarrspelande biltjuv träffar en autistisk man som visar sig vara ett geni på att spela piano. Tillsammans bildar de ett bluesband.

Miracle Run (2004).
Regissör: Gregg Champion. Skådespelare: Mary-Louise Parker, Aidan Quinn 


Den ensamstående mamman Corrine upptäcker att hennes två sjuåriga tvillingar har autism. Hon vägrar att sluta tro på deras potential, trots att resten av världen vänder ryggen åt dem.


I Am Sam (2001). Regissör: Jessi Nelson. Skådespelare: Sean Penn, Michelle Pfeiffer, Dakota Fanning                                                                                       


En berättelse om Sam Dawson, utvecklingsstörd och far till Lucy som han uppfostrar på egen hand med hjälp av sina minst sagt ovanliga vänner. När Lucy fyller sju år och är på väg att gå om sin far i fråga om kunskap och intellektuell förmåga hotas deras täta förhållande då en socialarbetare träder in i bilden och vill placera Lucy i fosterhem.   

                                                                                     

Kod Mercury (1998). Regissör: Harold Becker. Skådespelare: Bruce Willis, Alec Baldwin, Miko Hughes  

       

Den avhoppade och cyniske FBI-agenten tar en liten grabb med autism under sitt beskydd.


David’s Mother (1994). Regissör: Robert Allan Ackerman. Skådespelare: Kirstie Alley, Sam Waterston, Stockard Channing


Sally Goodson kämpar mot en socialarbetare för att få behålla sin autistiske son i hemmet.


Forrest Gump (1994). Regissör: Robert Zemeckis. Skådespelare: Tom Hanks, Robin Wright                                                                                                         


Forrest Gumps liv skildras under tre våldsamma decennier. Från att ha ansetts vara efterbliven blir han toppidrottsman, krigshjälte i Vietnam och framgångsrik affärsman. Det enda Forrest egentligen vill är dock att hans livs kärlek Jenny ska ha det bra. Forrest förkroppsligar en tidsålder, en lössläppt oskuld i ett USA på väg att förlora sin oskuld. Hans hjärta vet vad hans begränsade IQ inte kan förstå. Baserad på romanen "Forrest Gump" av Winston Groom från 1986

Gilbert Grape (1993).
Regissör: Lasse Hallström. Skådespelare: Johnny Depp, Leonardo DiCaprio, Juliette Lewis, Mary Steenburgen


Gilbert tar hand om sin lillebror Arnie som har autism och sin kraftigt överviktiga mamma. När Gilbert hittar kärleken blir familjen ett problem.

Rain Man (1988).
Regissör: Barry Levinson. Skådespelare: Dustin Hoffman, Tom Cruise


Den självupptagen Charlie Babbitt förväntar sig en del av arvet efter sin avlägsna döda far. Men Raymond, hans institutionaliserade äldre bror, en bror han hittills varit ovetandes om, ärver hela förmögenheten. Raymond har autism.


 Mästerskapet (2014). Regissör: Morgan Matthews. Skådespelare: Asa Butterfield, Rafe Spall, Sally Hawkins, Eddie Marsan, Jo Yang, Martin McCann


Diagnosticerad med autism som barn har Nathan alltid haft problem att lära känna människor, till och med hans egen mor. Siffror däremot, är han desto bättre på. När hans lärare uppmärksammar detta får Nathan en plats i den brittiska truppen i den internationella matematik-olympiaden. När Nathan nu får vara bland sina gelikar, upptäcker han att han inte var så udda ändå - att det finns ett sammanhang för honom också.


Run Wild, Run Free (1969). Regissör: Richard C. Sarafian. Skådespelare: John Mills, Mark Lester, Sylvia Sims, Gordon Jackson, Bernard Miles,  Fiona Fullerton, Paul Griffiths 


Philip bor med föräldrarna i skotska högländerna. Han är stum sedan 4-5-årsåldern av okänd orsak. Vid 18 års ålder fattar han kärlek till en halvvild vit ponny. Hästen går ner i ett kärr och räddas med svårighet varvid Philip börjar tala igen.


The Odd Way Home (2013). Regissör: Rajeev Nirmalakhandan. Skådespelare: Rumer Willis, Chris Marquette, Veronica Cartwright


Det udda paret gör en oförglömlig resa genom den amerikanska sydvästern, hittar lycka på de svåraste ställena och ser på varandra som de aldrig gjort tidigare.


Please Stand By (2017). Regissör: Ben Lewin. Skådespelare: Dakota Fanning, Toni Collette, Alice Eve


Wendy är en ung, bestämd och målmedveten kvinna. Hon är även Star Trek-nörd. På grund av sin autism bor hon på ett gruppboende, som hon en dag lämnar för en långresa till Los Angeles, för att delta i en Star Trek-manustävling. Resan blir ett osedvanligt äventyr.


Molly (1999). Regissör: John Duigan. Skådespelare: Elisabeth Shue, Aaron Eckhart, Jill Hennessy


Denna tragiska komedi är svår att kategorisera. Den handlar om Mollys liv - en kvinna med autism som undervisas av sin neurotiske bror Buck. Läkarna informerar honom om att en experimentell operation med friska hjärnceller kan hjälpa Molly, men till ett högt pris.


Extremt högt och otroligt nära (2011). Regissör: Stephen Daldry. Skådespelare: Thomas Horn, Tom Hanks, Sandra Bullock, Max von Sydow


Denna film kretsar kring Oscar Schnell - en nioårig pojke med autism. Han har väldigt nära band till sin far, som alltid uppmuntrar honom att interagera med andra. Tillsammans leker de lekar och gör efterforskningar i ett försök att få Oscar att lära sig vissa färdigheter. Dessvärre dör pappan i terroristattacken mot World Trade Center, vilket lämnar Oscar i sin deprimerade mammas vård. Efter ett år hittar Oscar en gömd nyckel i en av hans fars vaser. Upptäckten och andra ledtrådar tar honom till New York för att finna personen som vet vad nyckeln går till. På vägen träffar han människor som hjälper honom att övervinna hinder, såsom att åka tunnelbana och korsa en bro.


Jätten (2016). Regissör: Johannes Nyholm. Skådespelare: Michael Wittenborn, Peter Simonischek, Sandra Huller, Thomas Loibi, Trystan Putter


Filmen handlar om 30-årige Rikards sökande efter sin mamma, som han skildes ifrån som barn. För att lyckas återförenas med henne tar han hjälp av boule och en femtio meter lång jätte. Rikard är diagnosticerad med autism.


Späckhuggarnas fyrtorn (El Faro de las Orcas) (2016). Regissör: Geardo Olivares. Skådespelare: Maribel Verdú, Joaquin Furriel, Joaquin Rapalini


En mamma reser med sin autistiske son till Patagonien, i hopp om att en viltvårdare och en flock vilda späckhuggare ska kunna hjälpa sonen att hitta sina känslor.



 

Ett annorlunda tänkande - "Theory of Mind"

En autismdiagnos utgår ifrån och beskriver det vi ser i en persons beteende. För att förstå autism behöver vi känna till något om de funktioner i tänkandet som ligger bakom det vi ser. I det här blogginlägget kommer jag att berätta om några sådana funktioner. Att känna till lite om dem kan hjälpa oss att förstå autism bättre. Det är ”Theory of Mind”, central koherens och exekutiva funktioner.


Vi börjar med ”Theory of Mind”.



"Theory of Mind" - att tänka om andras tankar


Att ta andras perspektiv, till exempel att tänka att någon annan tänker något som är fel, är en del av vår sociala föreställningsförmåga. Det är en del av hur vi lär oss att uppfatta osynliga sociala regler. Underförstådda meningar och hur vi förstår vilka avsikter andra har. 


Det finns olika övningar som kan användas för att se hur personer med autism tänker om andras tankar. Ett sådant test är Sally och Ann-testet där Sally och Ann presenteras som dockor eller teckningar.



Sally och Ann-testet


Det här är Sally. Hon har en korg.


Det här är Ann. Han har en låda.


Sally har en boll. Han lägger bollen i sin korg. Sen går hon ut på promenad.


När Sally är borta tar Ann bollen från korgen och lägger den i sin låda.


Nu kommer Sally tillbaka och vill leka med sin boll. Var kommer Sally att titta efter bollen?



Från ungefär fyra till fem års ålder svarar de flesta typiskt utvecklade barn att Sally tittar i korgen efter sin boll. Det var där Sally lämnade bollen och därför tänker barnen att det är där hon tror att bollen är. De tar Sallys perspektiv. De har börjat utveckla en ”Theory of Mind”. Ibland används orden mentalisering eller inlevelseförmåga.


Barn med autism svarar oftare än andra barn istället att Sally tittar efter bollen i lådan, för det är där bollen faktiskt ligger. De tar inte Sallys perspektiv och att hon inte kan veta att bollen ligger där.


Hur kan det vara att ha begränsningar i "Theory of Mind"?


Variationen i ett mänskligt beteende kan bli svårt att förstå. Hur kan en och samma människa variera sig? Det är också svårt för mig om jag har bristande ”Theory of Mind” att kunna förstå en känsla som en annan människa visar upp. Det kan även vara svårt för mig att förstå vilken känsla jag själv visar upp för andra. Det kan vara så att om jag känner mig arg och ledsen så vet jag inte hur jag ska uttrycka det för att du ska förstå det. Hur ska jag visa att jag är ledsen, hur ska jag få dig att förstå? Det kan vara jättesvårt för mig.


Det blir svårt att förstå att det finns en massa olika typer av sociala regler, sådana vi lär oss i samspel med andra. Det är ingenting vi lär oss i skolan, utan det bara genom samspel med andra människor som vi lär oss sådana regler. Det är sådana regler som blir svåra att förstå om man har brister i ”Theory of Mind”. Varför ska jag vänta in någon annan? Varför får jag inte äta från någon annans tallrik?


En person som har autism och bristande ”Theory of Mind”, har svårt att förstå att någon kan ha sämre tålamod för att man bråkat med sin partner, att man har stressat till jobbet för att man höll på att missa bussen. Att man ena gången kan ha ett stort tålamod för att Frölunda slog Djurgården igår och sådana saker. Om en personal på ett boende eller en skola förändrar sitt bemötande blir det väldigt besvärligt för en person med autism. Det är därför det är viktigt att man samarbetar och följer det man har kommit överens om, för annars kan man försvåra för någon med autism att förstå sin omvärld.



 

Kort om ojämn begåvning

Jag har ingen ork att skriva ett längre blogginlägg idag, men jag tänkte skriva lite kort om ojämn begåvning.

En person med Aspergers syndrom kan uppvisa en ojämn begåvningskurva, men de är alltså inte underbegåvade på något vis.


Jag själv känner igen mig i detta. Jag kan vara väldigt duktig och ha lätt för att stava, datorer, mobiltelefoner och den biten, medan jag till exempel inte vet hur jag ska använda en instruktionsbok, koka ett ägg eller hur jag handskas med pengar.


Allt det där skiljer sig från person till person och det är därför viktigt att hjälpa till, stötta och låta personen lära sig det den behöver kunna. Inom rimliga gränser vill säga. Man ska inte göra någonting som man blir trött och slut av, inte heller någonting som gör att man börjar tjafsa med varandra.

Jag behöver inte fler utmaningar i livet

Inte sällan får vi autister höra av andra att vi måste utmana oss själva och testa på nya saker. Men vi kanske inte vill göra saker som vi inte vill eller är intresserade av. Vi autister har tillräckligt mycket utmaningar i livet ändå. Livet i sig är en utmaning för oss autister eftersom världen är uppbyggd efter hur neurotypiker (personer utan diagnos) fungerar och vi måste kämpa för att överleva i denna värld. Som autist måste jag kämpa med saker som andra människor tycker är hur enkla som helst, som till exempel att städa och laga mat. Nu kanske inte alla neurotypiker tycker om att göra dessa saker, men de brukar klara av dem ändå. Men vi autister upplever dessa saker som otroligt stressande och energin räcker inte alltid till.


Jag orkar inte göra mer än vad jag gör nu. Jag är på Daglig verksamhet tre gånger i veckan och en av aktiviteterna är väldigt utmanande just nu. Vi ska bygga Cosplay, något jag aldrig har gjort förut. Cosplay är en konstform som innebär att man klär sig i dräkter och accessoarer för att föreställa en specifik figur eller idé. Och vi ska sy och tillverka detta själv. Att vi skulle jobba med detta var inget jag visste om från början när jag valde aktivitetsverksamhet, ingen hade förberett mig på detta. Men eftersom det ändå verkar kul så har det fungerat. Men det hade varit bra med bättre framförhållning, till exempel ett schema på höstens aktiviteter eller något. Så Daglig verksamhet kan vara väldigt utmanande, det är det faktiskt inte många som tror. Att jobba med detta en hel dag, från 9-15, tar på krafterna. Nu var det bara vid två tillfällen vi skulle jobba med just detta, men det kommer fler utmaningar.


Sedan har jag teater en gång i veckan, det är också kul, men ansträngande att träna på en pjäs. Varje morgon, då jag inte är på Daglig verksamhet, åker jag med mamma till stallet, släpper ut hästarna, mockar och gör iordning foder med mera. Sedan rider jag. Jag började rida för några år sedan efter många års uppehåll och ridningen är det enda som ger mig lite avkoppling. Jag går också ut med familjens hundar två gånger om dagen.


Jag får heller inte glömma att jag är med i styrelsen för Autism- och Aspergerföreningen Varberg-Kungsbacka och ibland har vi möten. Men detta året har det mest varit möten digitalt, så det har inte varit lika ansträngande.


Men alla sakerna gör mig trött och jag måste vila när jag kommer hem. Problemet är att jag somnar och sover några timmar istället. 


Det är bra att jag har boendestödjare som hjälper mig i vardagen med städ och att hålla ordning, men eftersom jag måste hjälpa till själv med en del saker, så är energin ändå slut efteråt.


Jag har ingen energi kvar till annat jag vill göra, som att titta på TV-serier, lyssna på poddar, fotografera, bildbehandla i datorn, pärla och måla i målarboken.


Jag tycker att jag har tillräckligt med utmaningar i mitt liv och jag behöver inte mer just nu. Det var en ledare på Daglig verksamhet som tyckte att jag skulle anmäla mig till en teckenkör (sjunga med teckenspråk), och även om det lät intressant så kände jag efteråt att jag inte skulle orka att ha en aktivitet till. Då är risken att jag blir utmattad.


Jag var tvungen att vara hemma från min Dagliga verksamhet en gång för att de skulle ha inventering. Det var okej för dem att jag var hemma eftersom de vet att jag tycker att det är jobbigt när det springer runt folk. Men hemifrån fick jag höra: ”Det är väl bra att du lär dig att vara social”. Just att vara social tar oerhört mycket energi av mig och att det springer runt folk hela tiden ger mig för mycket hörsel- och synintryck.


Människor som inte förstår sig på autism tror att det bara är att träna på att vara mer social, men vi lär oss inte genom att bara utsättas för sociala sammanhang. Att ha svårt med socialt samspel är något som ingår i diagnosen. Jag förstår mig inte på varför man ska småprata med folk, och jag har varken ork eller intresse för att lära mig det. Pratar jag med folk för länge (egentligen är det de som pratar med mig) blir jag lätt otålig.


Många tror att min vardag inte innehåller tillräckligt med stimulans och utmaningar, men där har de fel. Jag skulle behöva betydligt mindre stimulans och färre utmaningar, absolut inte fler!


Som autist behöver jag sänkta krav och återhämtning så att jag orkar. Jag har inte ork till att utvecklas i mitt jobb just nu eller ta fler utmaningar hemma. Min vardag är krävande nog ändå!

Äldre inlägg