Om

 

Här bloggar jag om hur det är att leva med Aspergers syndrom, Bipolär sjukdom och psykisk ohälsa. Jag bloggar även om människors olikheter och varför det är bra att alla är olika. Ibland skriver jag också blogginlägg som handlar om intressanta saker som rör autism och NPF.

Om mig

Senaste inlägg

Kategorier

Visar inlägg från december 2021

Tillbaka till bloggens startsida

Nu har bloggen 300 inlägg!

Nu finns det 300 inlägg på bloggen. Jag tycker att det är fantastiskt att jag orkat skriva så många inlägg, med tanke på att bloggen bara funnits i två och ett halvt år.

Jag vill tacka alla som läser min blogg. Men det skulle vara roligt att få fler kommentarer, alltså lite respons på det jag skriver. Annars vet jag inte om ni tycker det är bra eller dåligt det jag skriver. Då och då får jag en kommentar och då blir jag jätteglad, men det är allt för sällan det händer. Jag vill ha fler kommentarer. Två gånger har jag försökt få er att skriva frågor till mig, men tror ni att jag har fått någon fråga? Nej, inte en enda. 

Ibland tror jag inte att det är någon som läser min blogg överhuvudtaget. Jag lägger ner minst fem timmar i veckan på att skriva inlägg. Min förhoppning är att andra personer med autism ska känna igen sig i mina upplevelser så att de känner sig mindre ensamma. Men jag vill också informera om autism till allmänheten, så att folk får bättre kunskap om autism och kan bemöta autistiska personer på ett bättre sätt. Jag är absolut ingen proffsbloggare, som till exempel Paula Tilli och Joanna Halvardsson, men jag försöker så gott jag kan.

Nu tar bloggen julledigt i två veckor. Den 7 januari kommer ett nytt färskt inlägg. Tills dess vill jag önska alla en God jul och ett Gott Nytt år!


När jag som autist har svårt att förstå

När man har Aspergers syndrom eller autism kan man ha svårt att förstå vissa saker. Just det här med att folk säger en del av det de menar och tänker underförstått att jag ska förstå resten, vilket jag inte gör. Det gör att jag känner mig som den felande länken, den som gör fel även om det inte är så att jag gjort något fel. I det här fallet har jag svårt att läsa mellan raderna.


När folk försöker få mig att förstå att jag är lite för på i vissa lägen, medan de säger åt mig att jag får ta det lite lugnt och inte säger exakt allting som de menar. De tänker att jag underförstått ska förstå resten, vilket jag inte gör. Då kan jag bli sur eller ledsen och inte förstå vad jag gjort för fel, medan andra som också är närvarande inte får samma tillsägelse, då tänker jag att jag gjort fel och att problemet ligger hos mig.

Det var egentligen inte jag som gjort fel, jag var bara tvungen att ta det lite lugnt för stunden, eftersom jag ibland kan bli för påflugen och vara för ivrig vad gäller vissa saker och vill mer än jag får alla gånger. Den här gången var det tydligen så.


Jag går inte in på vad det gäller, bara det att jag var för på i ett visst läge och inte kunde läsa mellan raderna vad som menades när jag fick tillsägelse. Jag fick inte tillsägelse på ett hårt och avvisande sätt, men ändå.


Det är bara så att om jag ska förstå, så är det bättre att vara övertydlig än att bara be mig backa undan eller ta det lugnt ett tag. Som den här gången förstod jag inte vad jag gjort för fel, så jag blev lite fundersam, lite sur medan jag lämnade situationen och gick undan. Hade svårt att släppa detta en ganska lång stund efteråt, även om jag till slut släppte det helt och hållet.


Det är nästan bäst att i vissa sammanhang vara övertydlig mot mig, så att man kan vara säker på att jag verkligen förstår vad som menas eller hur jag bör agera och vara i det sammanhang det gäller.

När diagnosen gör mig trött

Om man har Aspergers syndrom eller autism, så blir man i regel mycket tröttare än en neurotypiker och behöver vila, för att hämta andan oftare. Skulle en neurotypiker utsättas för samma saker som en autist, så skulle den säkert inte förstå hur trött en autist kan bli. En neurotypiker kan aldrig bli lika trött som en autist någonsin.


När jag väl blir så otroligt trött, då kan jag bara vila, vila, vila. Jag vill helst sova bort min dag och inte vakna upp förrän jag mår bra igen.


Idag när jag var så himla trött, så påminde jag mig om att jag behöver vara vaken. Jag åt min frukost, men orkade inte sätta in disken i diskmaskinen, utan ställde den i diskhon. Jag orkade verkligen inte ta tag i den, orkade inte heller sköta mina hemsysslor, som jag i vanliga fall inte heller orkar göra, men brukar göra för att jag vet att jag måste. Städ får jag hjälp av boendestöd, men till exempel tvätta får jag göra själv. Jag blir alltid trött av att göra många av mina hemsysslor ibland, men inte hur trött som helst att jag måste sova för att vila upp mig och komma igen. I vanliga fall är det inga problem för mig att plocka undan den tvätt jag har på torkställningen. Idag gjorde det mig trött av att bara tänka tanken. Jag var ju ändå redan trött innan, så jag orkade verkligen inte med dessa sysslor, då energin var på botten redan och hjärnan kändes slöare än vanligt.


Idag blev det inte att jag gjorde dessa sysslor på grund av trötthet. Jag satte mig vid datorn och höll på med den istället. Det kändes skönt att kunna vila upp mig på så vis också. 


Ibland blir min dagliga sysselsättning lidande på grund av att jag är för trött. Det är inte ofta det händer, men det har hänt några gånger att jag behövt vara hemma och vila. Jag hade kunnat tvinga mig att jobba ändå, men konsekvensen hade blivit att jag varit tvungen att vara hemma ännu längre för att vila upp mig. Inte värt det, men jag hade nog kunnat göra det jag varit tillsagd att göra också. Jag är sådan på grund av min diagnos, att jag gör det jag blir tillsagd att göra, även om det får konsekvenser för mitt mående.


Så här inför jul brukar jag också bli väldigt trött, eftersom det är mycket som ska fixas. Ta fram julpynt, julpyssla, slå in julklappar och så vidare.


Det här handlar om Aspergers syndrom och autism och ingenting annat. Det är jättejobbigt att det ska behöva vara så i mitt liv, att jag blir trött och slut, menar jag. Det borde finnas lösningar som gör att det gynnar mig på bästa möjliga vis.


Det går alltid att komma fram till en lösning, bara man är villig att försöka.


En autist tar in mer intryck hela tiden, eftersom både hörsel och syn används samtidigt och ingenting går att stänga av. Man kan inte bara använda synen eller bara hörseln. Dessa två samarbetar och gör det väldigt jobbigt att ta in om det är mycket ljud samtidigt. Stökigt, rörigt och allt vad det nu kan vara.


Jag tackar gudarna för att jag har folk runt omkring mig som förstår, stöttar och ställer upp även i dessa lägen. De tycker inte att det är någonting konstigt om jag är extremt trött och behöver vila upp mig. De förstår att jag behöver hämta krafter till kommande dagar. Dock är inte mina föräldrar lika förstående utan tycker att jag bara är lat.

Fira jul med autism

Nu är det snart jul, så jag delar detta inlägg igen. Lika aktuellt varje år.



December. Ljusstakar lyser i fönstren, folk flockas kring julborden och köerna ringlar långa i butikerna. En av de mest populära högtiderna närmar sig. Men den här tiden på året är också generellt förknippad med många schemabrytande aktiviteter i skolorna. Rutiner försvinner. Istället för en vanlig mattelektion kanske eleverna ska julpyssla. Sen kanske det förväntas att man är med på luciafirande/ julpjäser och julfester (kan handla om att både uppträda själv eller delta i själva firandet) För många elever med autism, och även andra NPF, innebär detta en utmaning som kan vara förknippad med många svåra moment inom de områden som funktionsnedsättningen ger. Personer med autism behöver förutsägbarhet, rutiner och tydlighet. Detta skapar trygghet. För att en elev ska kunna delta i dessa aktiviteter krävs noggrann förberedelse så att även de schemabrytande aktiviteterna blir en rutin. Här behöver föräldrar och skola samarbeta så att eleven vet exakt vad som ska hända och vad som förväntas av hen under kommande skoldag. Vad ska jag göra? När ska jag göra det? Hur ska jag göra? Med vem ska jag vara?  Hur länge ska vi hålla på? Vad ska jag göra efter varje moment? Dessa frågor måste vara besvarade och svaren ska vara tydliga så att eleven förstår. Förklara, konkretisera och tydliggör även de mest självklara moment. Då lyckas de flesta elever vid schemabrytande aktiviteter. Visuellt stöd underlättar också vid samtal.


Även vuxna personer med autism som har jobb eller Daglig verksamhet kan tycka att blir jobbigt om schemat bryts och man förväntas delta i julbord, julfester med mera.


Sen så kommer då själva julen. Julen är en högtid som ofta förknippas med värme och glädje, men den medför också förväntningar, förhoppningar och stress. Julklappar ska inhandlas, hemmet pyntas, maten lagas, släktingar/familj/vänner kontaktas. Den traditionella sinnebilden av en lyckad jul är dessutom att alla ska bli glada och nöjda, umgås och ha det mysigt. Men det är inte alltid så enkelt.


Högtider i allmänhet och julen i synnerhet kan vara extra prövande och utmanande för familjer där någon har en neuropsykiatrisk diagnos. Förväntan inför julen är förknippad med många moment som en person med autism kan uppleva jobbigt. Hur ska man då göra för att skapa bättre organisation och struktur inför och under julen, och på så sätt förhoppningsvis undvika jobbiga besvikelser och missförstånd? Även tiden före jul kan vara svår för många med autism, och för att försöka guida dem genom denna jobbiga förberedelsetid som vägen fram till jul är, är det bra om man kan förklara varje moment för vad julen ska handla om så tydligt som möjligt. Räkna ner dagarna på en almanacka så ser personen med autism vilken tid hen har att vänta. Kanske kan man tydliggöra med ett bildschema eller ett vanligt schema (för de som hellre föredrar det).


Jag har gjort en lista på saker som en person med autism behöver ha svar på inför julfirandet (oavsett om firandet kommer att vara hemma eller borta). Förhoppningsvis kommer detta att skapa bättre struktur om personen innan vet vad som kommer att hända. Det är bra om man kan strukturera upp julafton i olika delar, som redan är förutbestämda.


  • När ska julfirandet vara? Om man till exempel ska åka bort tills släktingar är det viktigt att personen vet om det ska vara på julafton, juldagen, annandagen eller någon annan dag.
  • Var kommer julfirandet att vara? Hemma eller borta? Har personen varit där innan så hen känner till platsen, eller är det första gången hen kommer att vara där? Om personen inte har varit på platsen tidigare, kanske hen kan få komma tidigare (eller åka och titta någon dag innan) så hen hinner bekanta sig med platsen innan resten av gästerna kommer. Det kan skapa tydlighet.
  • Vem kommer/kommer att vara där? Vem är värd? Hur många kommer? Är det vänner, släktingar eller bara närmaste familjen som kommer? Känner personen de som kommer eller kommer någon/några som personen aldrig har träffat förut. Hur mycket kan värden och gästerna som kommer om autism och vilken förståelse har de? (Kan vara viktigt så att personen inte är oförberedd om hen får ett felaktigt bemötande.) När det gäller barn så är det bra om föräldrarna kan berätta och förklara så att det inte sker några besvikelser eller missförstånd.


    En del vuxna med autism klarar av att berätta om sin funktionsvariation, medan andra tycker att det är svårare och vill inte vara annorlunda eller udda. Det finns de som försöker göra allt för att verka som alla andra under sådana här tillställningar, vilket tar mycket energi och kan göra personen helt slut efteråt. Det kan ta flera dagar att repa sig.


    Jag till exempel, kan berätta om min autism för främlingar på mina föreläsningar, men jag tycker det är svårt att berätta för mina släktingar. Jag vet inte vad de har för tidigare bild av mig. Jag fick inte min diagnos förrän i vuxen ålder, så ingen har vetat något under hela min barndom. Jag har visserligen alltid känt mig annorlunda, men jag har alltid försökt ”skärpa mig” till det yttersta för att inte verka konstig inför mina släktingar. Detta har gjort att jag blivit mycket trött och jag har behövt vila flera dagar efter det. Idag vågar jag ändå dra mig undan när jag känner att det blir för mycket, och jag bryr mig inte vad andra tycker om det.



    • Hur länge varar firandet? När börjar det och när är det slut?
    • Vad kommer att hända under dagen? När och vilka tider? Julmat och fika brukar ingå i ett julfirande, men sen allt däremellan. Ska det vara småprat, sång, dans kring granen, sällskapslekar, sällskapsspel, mys i soffan eller kanske filmtajm. Måste man vara med på allt eller är det okej att gå ifrån en stund för att spara energi? Småprat och sällskapslekar brukar vara saker som kan vara jobbiga eller svåra om man har autism, så det kanske personen helst vill slippa. Det är viktigt att de andra har förståelse för detta. Men om personen faktiskt vill delta så är det bra om hen i förväg vet vem hen ska prata med eller vilka som kommer att vara med i samma lag.


      När det gäller julmat så är det viktigt att personen får veta exakt vad det blir för olika rätter. Kan hen äta något eller åtminstone lite av det? Om hen inte kan äta något, är det då okej att hen tar med egen mat? Om personen tycker att det är jobbigt att äta med andra, är det då okej om hen sitter i ett eget rum?


      Många barn (och även en del vuxna) med autism har ätsvårigheter. De kan ha svårt för somliga lukter, smaker och konsistenser, vilket beror på att de tolkar sinnesintryck på ett annat sätt. Sen är just julmat inte något man äter så ofta, så det är inget som de här personerna är vana vid, och då kan det vara extra svårt.


      Det finns ofta en enorm förväntan hos många inför att äntligen få sitta ner och äta ett julbord med alla godsaker. Personer med autism har inte alltid en sådan önskan. Kanske är det just denna dag som man faktiskt ska släppa på principerna att alla äter middag tillsammans? Kanske är det just denna dag det behöver få vara okej att sitta i soffan med en pizza i knät? Det kan skapa ett lugn för personen att få äta julmaten i lugn och ro. 


      Julbordet behöver alltså inte vara traditionellt. Man kan faktiskt äta pizza, tacos eller grillad kyckling på julen. Ta det som funkar och som uppskattas. Man kan också blanda upp julbordet och servera såväl ”vanliga” julrätter som annan mat. Fördelen med plockmat är att personen kan få en överblick av vad som finns och att ingenting är sammanblandat. Personen kan i omgångar plocka det hen vill ha. Det kan också vara bra att låta personen vara med under planeringen av julmiddagen. Vad vill de själva äta?


      När ska julklapparna öppnas? Många barn (och även vuxna) med autism gillar inte överraskningar och kan dessutom ha svårt för att vänta tills de får öppna sina julklappar. Att få någonting kan inge en förväntan och får man inte det man önskar sig kan det bli utbrott istället för glädje. Paket kan skapa oförutsägbarhet, osäkerhet och besvikelse. Många barn med autism kan vara rädda för paketen eftersom de inte vet vad de innehåller. Ett förslag är att låta personen få veta i förväg vad hen kommer att få i julklapp. Eller att hen får vara med och köpa sina julklappar själv och sedan också slå in dem. Vill personen inte slå in dem så låt dem ligga kvar i sina kartonger. Paketen kan också slås in med genomskinligt papper. Då vet personen vad som är i, men får ändå öppna paketet. En utomstående kanske invänder: Men vad händer då med överraskningsmomentet? Men det är ungefär som med ett skattebesked. Det är bättre att ha mottagit beskedet om att man inte drabbas av restskatt än att gå omkring och vänta. Vissa överraskningar är inte roliga, helt enkelt. Så är det även för många barn med autism när det gäller inslagna julklappar.


      Man kan också fundera över paketöppningen. Många vuxna vill att barnet ska öppna det stora paketet sist av alla, men det är något som kan skapa stress. Det är bättre att det stora paketet öppnas först, så att barnet kan slappna av och sedan öppna de andra paketen. På det viset minskas denna förväntning på det ”viktiga paketet”, som lätt kan bli destruktiv och stressig för barn med autism och även andra NPF.


      Paketöppning måste inte vara på ett visst sätt. Eller vid en viss tidpunkt. Om man ska fira julen hemma, kanske man kan låta personen få öppna sina julklappar direkt på morgonen. Man kan även öppna paket successivt över dagen, så att till exempel ett barn hinner leka med sina saker. Eller så kan hen öppna klapparna innan ni beger er iväg på julfirande någon annanstans. Om personen ska få julklappar av andra än den närmaste familjen, kan ni använda exemplet från föregående stycke, eller be dem att ge julklapparna till personen direkt när hen kommer, om personen inte kan vänta tills ni andra ska ha julklappsutdelning.


      Det är så lätt att man fastnar i traditioner. Många har som tradition att julklapparna ska öppnas efter Kalle Anka. Det kan vara en enorm stress för en person med autism att vänta så länge. Därför tycker jag det är bra om man kan tänja på traditionen så att det passar personer med autism.


      Det som kan vara knepigt med julen är att det finns en förväntan att man ska föra samman människor socialt och umgås. Tänk över det sociala umgänget. Fundera över vilka ni vill åka till eller bjuda hem, och inte. Familjer som kommer på besök behöver också vara informerade om vad de kan förvänta sig av julfirandet hos er, vilket gör att ni kan undvika konflikter och missförstånd. Under det sociala umgänget är det också viktigt att barnet eller den vuxna med autism har möjlighet att gå ifrån för att återhämta sig. Sedan kan det vara roligt med en mer strukturerad aktivitet, alltså att man exempelvis spelar sällskapsspel eller tittar på film tillsammans. För vissa fungerar detta, för andra inte.


      Det skulle vara bra om föräldrar eller andra anhöriga kunde tydliggöra dagen för personer med autism, vad som kommer att hända, när och varför. Till exempel kan man göra ett schema med hjälp av bildstöd. Eller ett vanligt schema med text, om personen hellre föredrar det. Om personen med autism vet vad som kommer att hända under dagen blir hen mer lugn. Även till exempel ritprata och använda sociala berättelser eller seriesamtal.


      Struktur är viktigt för att undvika missförstånd. En sak som är bra är en whiteboardtavla med ett bildschema över dagen. Då kan händelseförloppet beskrivas i tur och ordning. Inte bara hållpunkterna, utan även tiden däremellan, finns med. På morgonen kanske första paketet får öppnas, medan nästa hållpunkt är vid lunch. I så fall är det viktigt att personen vet vad hen ska göra till dess, till exempel titta på film. Om personen får öppna ett paket på morgonen kan det vara en fördel att paketet innehåller något som hen kan sysselsätta sig med. Då har personen något att göra tills nästa hållpunkt. Schemat underlättar inte bara för personen ifråga, utan också för anhöriga och släktingar. Fördelen med ett bildschema är att man gör något abstrakt mer konkret. Det lämpar sig för alla, inte bara dem med NPF.

      • Varför firar vi jul? Förr firade man jul till minne av Jesu födelse, men julen har blivit en högtid där man ska samla nära och kära för att äta gott och ha det trevligt tillsammans. Detta passar långt ifrån alla, särskilt inte personer med autism. Men det är ingen som säger att man måste fira jul eller på något särskilt sätt.


      Julen har blivit en mycket stressig högtid. Mycket ska förberedas, klappar ska köpas, huset ska pyntas, julmaten ska fixas och så vidare. 


      Vad förväntas av personen? Är det att hen ska vara med hela tiden eller får hen dra sig undan om hen känner för det. En del, särskilt den äldre generationen, förväntar sig att alla ska vara glada och trevliga, vara artiga och tacka för sina julklappar, vara sociala och kunna småprata eller svara på öppna frågor som: ”Hur går det i skolan?”, eller ”Vad jobbar du med?”, och så vidare. Därför är det bra om någon nära anhörig till personen kan prata med åtminstone värden om att man inte ska ha så stora sociala krav på personen med autism. (Hade egentligen varit bra om man kunde maila till alla gäster i förväg och förklarat, så att det inte sker några missförstånd.) Det kanske räcker  att personen säger ”hej” till de andra gästerna och sen drar sig lite undan. Inte för att personen är otrevlig, utan för att hen tycker att sådana här situationer känns socialt påfrestande på grund av sin funktionsnedsättning. Accepterar de inte detta, kanske det är bättre att personen är hemma istället. Firar man jul hemma eller bara med närmaste familjen borde inte sådana här krav finnas överhuvudtaget.


      • Varför ska jag vara med? Ingen kan tvinga någon till något, men man kan inte lämna ett barn ensam hemma. Om inte den ena föräldern kan vara hemma med barnet, förstås. Eller om föräldrarna är skilda och barnet kan vara hos den andra föräldern istället, som kanske har ett litet lugnare julfirande. Är julfirandet hemma tycker jag att barnet ska få avgöra själv om det vill vara med eller inte.

        Tonåringar och vuxna personer tycker jag ska få välja själv om de vill vara med eller inte. Andra kanske tänker att det inte kan vara roligt att vara ensam hemma under en högtid, men faktum är att många autister tycker att det är skönt. Man slipper stressen och alla krav och kan göra det man man brukar göra.


        Jag tycker att man ska släppa på jultraditionerna och göra det som känns bäst för ens familj. Men är firandet någon annanstans kan det vara svårt, särskilt om det handlar om den äldre generationen som gärna vill fira en gammaldags traditionell jul. Är det till exempel någon gammal moster som absolut inte kan släppa på sina principer, så tycker jag att det är bättre att ni som familj firar hemma på ert eget sätt.


        För många personer mede autism, både barn och vuxna, kan stressen reduceras av att bara få vara i hemmets trygga vrå. Lyssna till det då och våga fira en jul som passar er! Kanske kan det bli den bästa julen som gör att

        julfirandet nästa år inte behöver bli lika laddat.


        En del barn (och även vuxna) med autism klarar inte av att fira jul i något större sammanhang oavsett hur mycket man än förbereder, och då ska man inte utsätta dem för detta. Jag har hört föräldrar som berättat hur deras barn fått utbrott på julen och att mor- eller farföräldrar (som inte förstår autism särskilt bra) bara tyckt att de är ouppfostrade. De har bett föräldrarna att säga till sina barn och detta har bara gjort saken värre. Barnen har blivit ännu mer utåtagerande (affektsmitta). Så här ska det inte behöva vara. I sådana här situationer är det bättre att använda sig av ett lågaffektivt bemötande. Det gäller att behålla lugnet så är barnet också lugnt. Något både föräldrar, mor- och farföräldrar och andra släktingar kan behöva lära sig. Barnet ska inte behöva be om ursäkt för sitt beteende. Det kan inte hjälpa att det betedde sig illa, det blev helt enkelt för mycket. Det är viktigt att omgivningen lär sig hur de ska bemöta barnet på bästa sätt.


        • Vad händer efter julfirandet? Ska man hem eller ska man åka någon annanstans? Om julfirandet har varit hemma så kanske det är läggdags som gäller.
        • Vad ska man ha på sig? Vilken är klädkoden? Eller är det okej att komma i vardagliga kläder?


          Kom ihåg! Julen är familjens högtid vare sig vi älskar vår familj eller inte. Det kan vara svårt att säga nej till att fira tillsammans med släktingar. Det kan också finnas släktingar som inte har någon förståelse för de behov som ett barn eller en vuxen med särskilda behov har. Här måste ni tänka till. Hu vill ni fira julen? Om ni bestämmer er för ett julfirande i större sällskap, förbered personen på vart hen kan dra sig undan om behov finns och vem hen ska vända sig till om hen behöver hjälp. Förbered också släktingarna på hur ni vill att personen ska bemötas och förhållningssätt i situationer. Känner ni istället att ni vill fira julen i ett mindre sammanhang, så har ni all rätt i världen att göra det.


          Många säger att julen är barnens högtid. Ofta är det ändå de vuxna som har en massa idéer om krav på hur julen bör se ut. Ta istället barnens perspektiv och gör det som passar er. Jag tycker att man ska utgå ifrån att det faktiskt är tillåtet att avvika från traditioner och ”det är så här man gör”-tänket. Det är okej att ha en annan mat än julmat och att barnen inte sitter med vid middagsbordet - om det är vad som fungerar. Låt barnen vara med i planeringen och förberedelserna. Vad tycker barnen är viktigt, vad vill de?


          Bara genom att prata om hur man kan fira en alternativ jul utanför de traditionella ramarna, kan skapa ett lugn. Sätt er ner och prata igenom önskemål kring julen. Ritprata gärna och spara de ”prat” ni har. Då kan ni gå tillbaka till dem och förankra om och om igen och även tänka nytt utifrån det ni redan tänkt något om.

           

          Utvärdera julen och se vad som blev bra och vad som kan förbättras till nästa år. Kanske kan vissa moment tydliggöras eller dagen schemaläggas på ett annat sätt.


           

          Intervjustudie med kvinnor med autism

          Jag har fått ett meddelande från en sociologstudent på Linnéuniversitetet i Växjö. Hon vill intervjua kvinnliga autister som fått sin diagnos som vuxen.


          Information om studie & deltagande

          Mitt namn är Emelie Karlsson och jag läser Sociologiprogrammet på Linnéuniversitetet i Växjö. Denna studie utgör mitt examensarbete. Studien är inriktad på ämnet Att få diagnos som vuxen och inom detta ämne ska jag undersöka fenomenet att kvinnor får AST diagnos senare i livet jämfört med män. 

          När man läser om fenomenet finner man olika förklaringar. Det skulle kunna vara så att AST är vanligare bland män än kvinnor, det skulle också kunna vara så att symtomen för AST ser olika ut för män och kvinnor och att vi har för lite kunskap om hur symtomen uttrycker sig hos kvinnorna. Ytterligare en förklaring är att kvinnor i större utsträckning använder sig av olika hanteringsstrategier för att anpassa och dölja symtom och beteenden i sociala sammanhang, vilket gör att diagnosen blir mer svårupptäckt bland kvinnorna. Dessa sociala aspekter vill jag undersöka närmare. Syftet med min studie kan därmed sägas vara att jag vill nå en ökad förståelse för hur vuxna kvinnor upplever AST och hur de gör för att hantera sina symtom i förhållande till livets sociala situationer. 

          För att kunna besvara studiens frågeställning måste dessa kvinnor själva få berätta om sin upplevelse. Det är därför jag vill genomföra intervjuer. Målet är att intervjua 5 kvinnor, närmare bestämt 5 kvinnor som har en diagnos inom AST och fick diagnosen först som vuxen (alltså först efter 18 års ålder). 

          • Deltagandet är valfritt. Väljer man att delta så har man också när som helst möjlighet att avbryta sitt deltagande. 
          • Intervjuerna kommer att hållas via Zoom och det är då valfritt om man vill ha sin kamera igång eller inte. 
          • Intervjun kommer att spelas in för att jag i efterhand ska kunna analysera vad som sägs. 
          • Intervjun beräknas ta ungefär 30 minuter. 
          • Är det någon eller några frågor man inte vill eller kan svara på så behöver man inte. 
          • Allt som sägs under intervjun kommer att hållas ANONYMT. Dina svar kommer inte att kunna kopplas samman med dig. Utvalda citat kommer senare att användas i studiens uppsats, men då benämns de olika citaten med antingen ett påhittat namn eller i form av “intervjuperson” +ett nummer, exempelvis “IP2” (intervjuperson 2). 
          • Studiens intervjumaterial används endast till syfte för denna studie och ingen annan är jag tar del av eller har åtkomst till studiens intervjumaterial. 
          • Frågorna i intervjun kan till exempel beröra; hur upplevelsen var att få diagnos först som vuxen, hur man upplevde/upplever sig själv och andra, hur man upplever sina symtom och hur man hanterar dessa, hur man upplever sociala situationer, m.m. 

          Är du intresserad av att delta eller har funderingar och frågor angående studien? Kontakta mig via min mailadress ek222ri@student.lnu.se så kan vi prata vidare där. Tack!”

          Äldre inlägg