Inte sällan får vi autister höra av andra att vi måste utmana oss själva och testa på nya saker. Men vi kanske inte vill göra saker som vi inte vill eller är intresserade av. Vi autister har tillräckligt mycket utmaningar i livet ändå. Livet i sig är en utmaning för oss autister eftersom världen är uppbyggd efter hur neurotypiker (personer utan diagnos) fungerar och vi måste kämpa för att överleva i denna värld. Som autist måste jag kämpa med saker som andra människor tycker är hur enkla som helst, som till exempel att städa och laga mat. Nu kanske inte alla neurotypiker tycker om att göra dessa saker, men de brukar klara av dem ändå. Men vi autister upplever dessa saker som otroligt stressande och energin räcker inte alltid till.


Jag orkar inte göra mer än vad jag gör nu. Jag är på Daglig verksamhet tre gånger i veckan och en av aktiviteterna är väldigt utmanande just nu. Vi ska bygga Cosplay, något jag aldrig har gjort förut. Cosplay är en konstform som innebär att man klär sig i dräkter och accessoarer för att föreställa en specifik figur eller idé. Och vi ska sy och tillverka detta själv. Att vi skulle jobba med detta var inget jag visste om från början när jag valde aktivitetsverksamhet, ingen hade förberett mig på detta. Men eftersom det ändå verkar kul så har det fungerat. Men det hade varit bra med bättre framförhållning, till exempel ett schema på höstens aktiviteter eller något. Så Daglig verksamhet kan vara väldigt utmanande, det är det faktiskt inte många som tror. Att jobba med detta en hel dag, från 9-15, tar på krafterna. Nu var det bara vid två tillfällen vi skulle jobba med just detta, men det kommer fler utmaningar.


Sedan har jag teater en gång i veckan, det är också kul, men ansträngande att träna på en pjäs. Varje morgon, då jag inte är på Daglig verksamhet, åker jag med mamma till stallet, släpper ut hästarna, mockar och gör iordning foder med mera. Sedan rider jag. Jag började rida för några år sedan efter många års uppehåll och ridningen är det enda som ger mig lite avkoppling. Jag går också ut med familjens hundar två gånger om dagen.


Jag får heller inte glömma att jag är med i styrelsen för Autism- och Aspergerföreningen Varberg-Kungsbacka och ibland har vi möten. Men detta året har det mest varit möten digitalt, så det har inte varit lika ansträngande.


Men alla sakerna gör mig trött och jag måste vila när jag kommer hem. Problemet är att jag somnar och sover några timmar istället. 


Det är bra att jag har boendestödjare som hjälper mig i vardagen med städ och att hålla ordning, men eftersom jag måste hjälpa till själv med en del saker, så är energin ändå slut efteråt.


Jag har ingen energi kvar till annat jag vill göra, som att titta på TV-serier, lyssna på poddar, fotografera, bildbehandla i datorn, pärla och måla i målarboken.


Jag tycker att jag har tillräckligt med utmaningar i mitt liv och jag behöver inte mer just nu. Det var en ledare på Daglig verksamhet som tyckte att jag skulle anmäla mig till en teckenkör (sjunga med teckenspråk), och även om det lät intressant så kände jag efteråt att jag inte skulle orka att ha en aktivitet till. Då är risken att jag blir utmattad.


Jag var tvungen att vara hemma från min Dagliga verksamhet en gång för att de skulle ha inventering. Det var okej för dem att jag var hemma eftersom de vet att jag tycker att det är jobbigt när det springer runt folk. Men hemifrån fick jag höra: ”Det är väl bra att du lär dig att vara social”. Just att vara social tar oerhört mycket energi av mig och att det springer runt folk hela tiden ger mig för mycket hörsel- och synintryck.


Människor som inte förstår sig på autism tror att det bara är att träna på att vara mer social, men vi lär oss inte genom att bara utsättas för sociala sammanhang. Att ha svårt med socialt samspel är något som ingår i diagnosen. Jag förstår mig inte på varför man ska småprata med folk, och jag har varken ork eller intresse för att lära mig det. Pratar jag med folk för länge (egentligen är det de som pratar med mig) blir jag lätt otålig.


Många tror att min vardag inte innehåller tillräckligt med stimulans och utmaningar, men där har de fel. Jag skulle behöva betydligt mindre stimulans och färre utmaningar, absolut inte fler!


Som autist behöver jag sänkta krav och återhämtning så att jag orkar. Jag har inte ork till att utvecklas i mitt jobb just nu eller ta fler utmaningar hemma. Min vardag är krävande nog ändå!